funderingar

Inriktning? Nja, jag gillar att skriva. Meningen med att blogga har jag inte riktigt fattat men det ger sej väl.

Lejonklippan i Sigiriya

En morgon steg vi upp tidigt i ottan för att transportera oss till Temple Rock och klättra de 1200 trappstegen upp på den 380 meter höga klippan, listad på världsarvslistan och en av måsteplatserna för min del att besöka på Sri Lanka.
 Med oss hade vi en guide som gav oss berättelsen kring denna märkliga klippa som sägs vara förebilden bland annat för lejonklippan i Disneys tecknade film lejonkungen.
Vi startade vandringen in på området i soluppgången.
Längs vägen upp finns lämningar från buddistiska munkar som har bott här både innan kungen uppförde sina byggnader på klippan, och efter att han dött. Samt spår efter en mängd olika ställen där kungen uppfört terasser och utsiktspunkter där han påstås ha suttit och tittat på sina egendomar.
Förutom mark och hus ingick bland egendomarna ett antal konkubiner som bland annat fick plaska runt i en åttakantig bassäng under kungens överinseende. I själva palatset var de däremot inte välkomna.
Temple Rock bär ruinerna efter ett kungligt palats och fästning, uppförd ca år 500 e.Kr av kung Kasyapa. Man vet inte riktigt hur kungen lyckades få upp byggmaterial till toppen på klippan, det sägs ha funnits en gång upp inne i själva klippan som sedan sattes igen när byggnaderna var färdiga.
Platsen är sinnrikt konstruerad alltifrån vallgravar kring platsen som man höll krokodiler i för att försvåra intrång, till ett bevattningssystem med vattencisterner uthuggna i berget.
Intrigen kring varför kungen ansåg sej behöva denna fästning är dramatisk där han sägs ha dödat sin egen far genom att mura in honom levande, för att så småningom själv besegras av sin bror som han stulit tronen från. 
Vi var bland de första besökarna och möttes av sopande män och ett antal lösa hundar.
Sri Lanka är överfullt av lösa hundar som antingen ses sovande eller som kliar sej. De flesta har tydligen hem fast de springer fritt under dagarna. Vi varnades för att röra dem eftersom de är fulla av skabb och andra sjukdomar och de flesta dessutom bär på rabies. Man ser inga Lankeser klappa sina hundar, man bara har dem. 
För att bestiga klippan bör man ha någon form av kondition märkte jag. Det var 30 grader varmt så även om vi var där tidigt tog det rätt mycket på mej att ta mej upp. De påtagligt branta trappstegen passar dessutom bra till fötter upp till storlek 32, har man större fötter får man knixa sej upp och sen ner igen lite i sidled. Man får inte ha några anlag för svindel eller höjdskräck. Då får man belöningen efter 1200 avklarade trappsteg i form av en underbar vidsträckt utsikt över omgivningarna.
Här passerade vi resterna av bebyggelse på väg upp mot toppen. Och en sopande man...
Den sista klättringen upp till toppen var krävande. Jag kom halvvägs i de branta trapporna och upptäckte i höjd med tjejen på bilden till min förskräckelse att jag fick yrsel och funderade på om jag skulle svimma. Fick larva ner igen och dricka vatten och surt titta på hur resten av mitt sällskap försvann upp till målet. Men jag är rätt envist lagd, efter lite vila gav jag mej tusan på att klara uppstigningen och satte iväg upp i trapporna igen. I min egen takt den här gången, svettig och rödmosig nådde jag till slut översta platån där kungens palats legat.
På nedvägen mötte jag flera damer betydligt yngre än jag i ålder som drogs upp i trapporna av seniga Lankeser så jag får ändå stolt konstatera att jag gjorde bestigningen för egen maskin!
Kungen och drottningen sägs ha burits upp  av fyra bärare och det tycker jag är ett jäkla utnyttjande av arbetskraft!!
På toppen hittade jag dottern som i lugn och ro satt och beundrade utsikten.
På nedvägen mötte vi en apa som inte hade något helst förstånd på att röra sej säkert på den branta klippan. Aporna smutsar tydligen ner väldigt i trapporna, man sopar konstant för att hålla uppstigningen hyfsat ren för turisterna så de inte ska halka.
Jag hade träningsvärk under flera dagar efter klättringen och var väldigt belåten att jag gjort och genomfört den. Det var en fantastisk plats att ha få upplevt!!
Postat 2017-01-06 08:48 | Läst 2959 ggr. | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

Folk, och ett fä från resan till Sri Lanka

Nyss hemkommen från Sri Lanka tampas jag med en elak feber och förkylning och har äntligen orkat plocka lite bland bilderna från resan.
Det är första gången jag åker så långt österut.
Sri Lanka är en mycket grön ö, klart att jag mådde bra av att få vara i ljuset och värmen!!
Vi gjorde förstås en del turer över ön, att befinna sej i trafiken är en egen upplevelse som inte kräver något slutmål för att vara hisnande i sej.

Men första bilderna är från närområdet. Fiskarna la ut nät varje morgon vid stranden och drog sedan in fångsten som rensades och sedan levererades till den lokala fiskmarknaden.
Att man låter filéer och fiskrens ligga i sanden är för att sanden fungerade desinficerande fick jag förklarat för mej även om jag betraktade middagsmaten med en viss skepticism efter att ha sett detta.

Lankeserna livnär sej till stor del på fisket. Man behövde ett antal gubbar som drog in de ganska långa näten från stranden så detta är mycket ett lagarbete.
Här är fisken rensad och packad i lådor och väntar på att hämtas upp till fiskmarknaden.

Man arbetar också med te och här hittar man de arbetande kvinnorna. Vi besökte en oerhört bullrig tefabrik och guidades runt av den här damen. Engelska med Lankesisk brytning är svårt att hänga med i även utan ljudmatta så jag uppfattade nog inte mycket av hur tillverkningsprocessen går till mer än att tebladen plockas för hand, torkas och sorteras i maskiner efter blad och kornstorlekar.
Men teet vi provade var fantastiskt gott!! 

Kvinnorna arbetar inte i samma utsträckning som männen, de är i första hand hemma med barnen.
Som en vi talade med uttryckte det, Lankesiska män vill inte skicka sina fruar till arbete.
Men vi fann också en grupp kvinnor som arbetade på gummiplantagen vi besökte. 
Bilarna på ön var nog moderna, men när man kom till cyklar och motorcyklar såg jag en hel del varianter med ordentlig patina. 
Trummusik som ett välkomnande på en ekologisk farm vi besökte.
Det här är Ann. Hon gick på stranden och försökte sälja tyger till så bra priser som möjligt till oss turister. Jäkligt irriterande, men när man pratade närmare med henne var hon väldigt gullig.
Jag pratade mej till ett besök i hennes mycket enkla hem. Hon står vid familjens spis med tygerna hon vill sälja över armen. Hon berättade att familjen är fattig och bara har råd med ett enkelt hus bestående av plywood med plåttak. De har inte haft råd att reparera huset efter tsunamin, väggarna flagnar och man har inte fått någon som helst ersättning från regeringen. Det är gåvor och olika europeiska besökare som skänkt pengar för att de ändå skulle kunna hålla huset beboeligt.
En teplockerska. Allt te plockar man som sagt för hand.
Ett extra fint te kallar de för "guldte" och består av de tre yttersta bladen på varje kvist. Väldigt dyrt förstås men gott är det. Tänker man på arbetet som ligger bakom det jag har i påsen jag köpte med hem är det imponerande. 
80 procent av Lankeserna är Buddister. När vi besökte "Tempel Rock", ett tempel inhugget i en klippa, passade man på att stänga igen templet för en stunds bön. En rad män passerade förbi med offermat till Buddha och personerna kring den här mannen passade på att lägga händerna mot kärlet när han passerade dem.
Detta är ju ingen person men jag tycker att ansiktet nästan är mänskligt.
Lankeserna själva är inte riktigt lika förtjusta i de här aporna eftersom de tar sej in i städerna och stjäl mat. Man betraktar visst en hel del saker ur mycket olika synvinkel.

Mitt fotande har legat i träda ett tag och jag har inte riktigt kommit mej för att vara aktiv på Fotosidan eller i andra fotosammanhang heller. 
Det har blivit lite mycket av det goda, jag grubblar mest över vilka bilder jag tar, vad de betyder och hur jag ska använda och visa dem, OM jag över huvud taget ska visa dem.
Man får sina svackor emellanåt och kanske det är dags att ta itu med de här tankarna.
Det är nog bra att stanna till och grubbla emellanåt..  

Postat 2017-01-04 13:16 | Läst 1824 ggr. | Permalink | Kommentarer (12) | Kommentera

Äntligen har även jag besökt Barcelona

Just innan snöovädren slog till här hemma for jag till palmsus och 20 graders värme i Barcelona.
En stad som stått på måste-listan i väldigt många år.
En stad som alla talar längtansfullt och förtjust om, den beskrivs som underbar.
Klart att någon som jag med arkitektur och gatumiljöintresse har varit otroligt nyfiken på Gaudis avtryck i staden!
Så vi klev rakt in i lämmeltågen av turister och passerade förbi flera av de välkända platser som är signerade Gaudi. Det här taket på Palau Güell höll vi på att missa eftersom vi inte hittade passagen upp först. Det var en vänlig museivakt som ledde oss in i en hiss upp till takvåningen. Där uppe sluttade golvet åt alla håll och keramikern i mej blev alldeles förtjust i all inklädd mosaik!
Park Güell hade även den fantasifulla inslag med märklig skulptur och mosaik. Och en aldrig sinande ström av selfiefotande turister trots att vi reste utanför den stora turistsäsongen.
Mitt bestående intryck av staden är att den är stor, så stor att det är svårt att fota i den. 
Utanför La Catedral i  gamla stadsdelen var omgivningarna spännande och efter lite väntande blev det tomt mellan horderna av folk så det gick att fota också. Man behöver vara lika snabb som när man fotograferar fotboll för att hinna få till någorlunda renodlade bilder i de här kvarteren.
På förmiddagarna var ljuset härligt. Vi vandrade åtskilliga timmar om dagen och hittade stråket Wellington vid sidan av zoo på väg mot sandstranden. En plats dit stans alla joggare tycktes söka sej.
Sättet att försöka kränga pengar av turisterna var uppfinningsrikt!
Ett frekvent inslag i gatubilden var en massa graffiti, påfallande ofta väldigt skickligt utförd!
Jag slogs även av mängden med balkonger på byggnaderna och hur de dignade av krukväxter, cyklar och tvätt på tork.
Vi hittade en marknad med loppisinslag som mest liknade en soptipp. Där minglade ivriga besökare i jakt på fynden.
För att se lite mer än bara stadskvarter tog vi tåget till klostret Montserrat strax utanför stan. Välordnat för turister med sista transporten upp på berget med ett litet tåg. 
Trots spexande turister som kryllade kring klostret och kyrkan infann sej en kort stunds stillhet. Den bröts snabbt av  tjugotalet skolklasser som skränande vällde in i kyrkan och fick oss att snabbt fly ut därifrån.
Stillheten i utsikten från klostret är alltså missvisande eftersom jag bakom mej har mängder av turister, men det behöver jag ju inte låtsas om när jag visar bilden!!
Nu är jag hemma igen och fryser. Är lite obeslutsam över vad jag tycker om Barcelona. Det var lite för stort för min smak. Men jag är väldigt glad över att jag gjorde resan dit!!
Postat 2016-11-06 12:29 | Läst 2125 ggr. | Permalink | Kommentarer (12) | Kommentera

Dimman som nästan inte fanns och ett sorts fotografiskt möte.

Avrundar min sommar rundtur bland vackra gamla städer med besök i Säter.
Dottern och jag skulle ha en skön minisemester kopplad till utställningen så vi anlände redan på fredagen. Så fort vi checkat in på boendet promenerade vi in till kärnan i denna vackra gamla trästad, i ett utmärkt ljus för att fota men till ganska folktomma gator.
Stor och liten kåk. Vidvinkeln ger en del Villa Villerkullakänsla om man kryper för nära motiven och vinklar det minsta på den.
Kyrkan syns ovanför de flesta byggnaderna, det står inga skyskrapor i centrum direkt. Vidvinkeln levererar inte helt till belåtenhet men den är bra på att fånga dramatiska himlar i alla fall. Samtidigt som den förvränger och skevar till allting så man får rätta till det efteråt. Jag har väldigt svårt att lämna bilder där raka saker blivit skeva med undantag av första bilden kanske.
Jag gillar gamla träfasader och ålderliga hus och till och med dottern ville fota dem. Hon är lite otålig och går betydligt snabbare än jag så när jag tittar på bilderna jag fick med hem ser hon ut att vara Säters enda invånare.
På campingen fick vi som förra sommaren visit av US NAVY, detta är ett riktigt flygplan och ingen leksak fast närmare än så här kom jag inte med mitt 105 mm. När jag blir stor och rik ska jag skaffa ett längre tele.
Säterborna levererar bilder fulla av dimma och fåglar och mystik och klart att jag och dottern ville passa på att få med oss tjusiga dimbilder också. Men dimman hade kravlat någon annan stans och vi som gick upp klockan tre två mornar i rad fick bara lite fjuttigt dis på bild.

Fast jag ska inte gnälla, det var ett fint äventyr att få en helg med dottern och det var ovant och kul att vara dimjägare så tidigt på morgonen. Dottern har inga problem med att sova till halva dagen annars. 

Och den tidiga morgonen gav den här vackra soluppgången över trähusen!!

Avslutar med en sorts fotografiskt möte ute på en av utflykterna. Detta är ungdjur och otroligt nyfikna. Det började med två och blev snabbt till en hel klunga på rad. De grubblade visst intensivt på vad dottern pysslade med!

Sedan bröt det ut virus i kroppen, jag var inte i något vidare skick på söndagen. I stället för att äta god middag ute på söndagkvällen och ta en guidad tur i Säterpaviljongen på måndagen som planerat fick vi packa ihop och köra hem så fort utställningen var nedplockad. Jag är på fötter först idag och har kunnat titta igenom bilderna. Lite besviken över det snöpliga slutet på minisemestern är jag.
Men vi fick träffa en massa jättetrevliga fotografer som visade fina bilder i Säterdalen och lyssna på jättebra föredrag dessutom så jag ska inte klaga. Bättre lycka med de uteblivna nöjena ett annat år!!
Postat 2016-08-03 22:36 | Läst 2184 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Bilder från Tallinn

Den här lyxiga sommaren har jag fått resa till två äldre fina städer, först till Krakow och nu senast Tallinn.
Det är tredje gången jag besöker Tallinn och vandrar runt i den gamla staden där.
Jag tycker om stämningen i de gamla stadskvarteren. Kanske lite för mycket turister för att vara helt toppen. Men kommer man ut tidigt är inte gatorna knökfulla av folk.
Man har förbättrat flera av husen sedan sista besöket. Tydligen är ägarförhållandena oklara i vissa byggnader varför de förfaller därför att ingen tar ansvaret att reparera dem.
Marknaden på torget imponerar även den. Många av stånden saluför hantverk av riktigt god kvalité vilket jag uppskattar. Visst finns det ganska bjäfsiga saker men en hel del jag såg skulle jag gärna köpa med hem om jag nu ägde den plånboken.
Min behållning är förstås att vandra runt med kameran och jag fick en egen värdefull stund för det. 
Allting var inte jättegulligt heller till min förtjusning!
Man gillar att klottra en hel del på väggarna och förutom det rent vanprydande hittas emellanåt lite djupare budskap som det här citatet från Siddharta.
Förfall och ny arkitektur med glasfasader lever sida vid sida i stan, här undrar jag om budet verkligen fått rätt adress för sin leverans?? 
Postat 2016-07-24 22:41 | Läst 2126 ggr. | Permalink | Kommentarer (13) | Kommentera
Föregående 1 2 3 ... 4 Nästa