En kompis som jag brukar vara ute och fota med har tittat ganska kritiskt på mina bilder och tipsat om att jag kanske rent allmänt skulle prova att blända upp när jag fotar. I all välmening förstås!

Det är nog en personlig läggningsfråga, jag har ett sorts märkligt behov av att vara tydlig när jag redovisar motiv och automatiskt vill jag jobba med små bländare. Samtidigt fattar jag allt mera det där med att överlämna lite av tolkningen till betraktaren.

Så jag har givit mej i kast med att leta motiv där bara en liten del är skarp.
Det där som jättemånga redan insett och utvecklat och får framgångsrika och urtjusiga resultat med.

Bakgrunderna blir ju avgörande och det är i mina ögon lika knepigt att få ordning på blurriga motiv som på skarpa....
Och sippan slår ut med armarna och undrar vad jag håller på med!

För att komma in i det hela har jag läst artiklar och läst diverse tips, bland annat ska man ha med en blomsprejsflaska och få fantastiska blänk i hexagonformer i bakgrunden. Jag tror att det är en konst att placera dessa vattenstänk rätt, i mina bilder blir resultaten rent komiska med små larviga skarpa prickar.
Ha ha ha, jag lägger inte upp en sån bild ens, de är för pinsamma!

Eller också är det mina gluggar som inte fotar på det där häftiga sättet! I alla de här bilderna har jag använt min favorit Nikon 50mm med en mellanring.

Och äntligen funkade bakgrunden för min del!