Inriktning? Nja, jag gillar att skriva. Meningen med att blogga har jag inte riktigt fattat men det ger sej väl.

Jag ville skriva om hur skört livet kan vara

Men det är svårt att formulera det på ett vettigt sätt!
Det finns sådana som inte alls tycker om sina liv utan vill ända det, och andra som vill leva men av olika orsaker inte får göra det.
Det här är extra tungt när det handlar om ett barn, i mitt fall om en kompis till dottern. Inte den närmaste bästisen, men de har känt varandra sedan dagistiden.

Vi fick ett telefonsamtal att hjärntumören inte går att bota och att flickan inte har långt kvar. På barnens initiativ föreslog vi att vi skulle få hälsa på.

Hela familjen bor på ett vackert ställe där de får hjälp med det praktiska av mycket trevliga sköterskor och läkare. Området är stillsamt och rogivande.

Jag kommer inte att visa några bilder på flickan eller hur hon har det nu.
Men under besöket kom vi att tala om den gemensamma fotboll som de alla gick på. Från 2007 och framåt har jag fotat matcherna och haft som ambition att få med alla flickorna i laget för att lyfta deras självförtroende.

När jag kom hem gick jag igenom alla mappar på datorn och hittade ett tiotal bilder där den här speciella flickan fanns med. Komponerade om bilderna så att flera kompisar kom med till skillnad från det tighta kompet man tipsas om att beskära ner till för att koncentrera bilderna.

Skickade in bilderna för kopiering. Fick tillbaka dem med hälften av papperskopiorna ljusskadade. Labbet är ett högklasslabb och kopierade snabbt om bilderna i dubbel uppsättning som ersättning så där stod jag plötsligt med flera kopior av varje bild.

Jag vet inte hur det står till med flickan eller familjen men jag har lämnat
bilderna i deras brevlåda tillsammans med ett brev. Det är mycket svårt att formulera sej bra om man ringer upp, det är så skört och familjen upplever något så väldigt smärtsamt.
Hoppas att de kommer att uppskatta bilderna med tiden och att de tar sej igenom detta förfärliga!

Inlagt 2012-07-07 19:25 | Läst 996 ggr. | Permalink

Tror det är svårt att ens komma i närheten av vad de känner ... självklart är det då också svårt att på något sätt kommunicera något som kan vara lindrande i deras tillvaro just nu ..
Troligtvis så uppskattar de din gest efter ett tag annar tror jag att det enda man kan göra är att vara där ... låter jättelätt men är inte alltid det ... gör vad du kan - inte mer inte mindre , ingen räknar med något annat men tänk på att flera kan stötta varandra ... när någon blir sjuk blir alltid omgivningen också påverkad ..
Ta hand även om dig själv.

Besvara

Svar från lersaker 2012-07-07 20:36

Kloka ord Glenn, om något som känns svårt!

Svara

Lena Holm 2012-07-07 20:35

Jag tror att dina bilder kommer att bli väldigt uppskattade och något som familjen kan ta fram när de själva känner att de vill minnas alla positiva upplevelser de haft med sin dotter och hennes kompisar. Det här är oerhört svårt och det som är lättast är förstås att "låta bli", men du har hittat ett sätt som passar för just dej och din familj att stödja andra i en svår stund, starkt gjort.
Hälsningar Lena

Besvara

Svar från lersaker 2012-07-07 20:37

Jag hoppas att det ska bli en bra sak för dem! Och att de känner att vi tänker på dem!

Svara

Bloggar

Jag ville skriva om hur skört livet kan vara

lersaker

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv

Dina mest visade bilder

Mina favoriter

Nya bilder på fotosidan

Bloggar

Jag ville skriva om hur skört livet kan vara

lersaker

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv

Kategorier

Dina mest visade bilder

Mina favoriter

Nya bilder på fotosidan