Så sorgligt.. Vet inte vad jag ska skriva, men gråter med dig. Hälsningar Barbro

Oerhört tråkigt
Alltid svårt att sätta ord på sorg.
Kram

Fy, man ska inte överleva sina barn, det är bara så fel! Kan inte annat än säga att jag lider med dig!

Att förlora ett barn, oavsett hur gammalt det är, måste vara väldigt svårt. Det händer att jag har mardrömmar om det. Mina pojkar är vuxna nu och har flyttat hemifrån men de hemska tankarna om att kunna förlora dem finns kvar.
När min hustru gick bort erbjöd församlingen samtalsterapi. Den var mycket bra. Där kom jag till insikten att sorgen och saknaden aldrig tar slut. Man lär sig med tiden att bearbeta och kontrollera den. Jag blev rekommenderad att inte sluta tala om Eva. På så vis finns hon fortfarande kvar som hon var när jag träffar vänner och bekanta. Det har fungerat väldigt bra för mig. Annars är det nog vanligt att man försöker glömma och gå vidare i livet. Jag tror inte på den metoden.
Det gör ont i en när man ser din fina bild på en mycket levande Annica. Jag beklagar din sorg och hoppas samtidigt att du får all hjälp och stöd i den svåra stunden.

/Torbjörn

Skickar stora varma kramar.....
Kram Jörgen

Gripande och mycket vacker dikt din dotter skrivit.
Mina tankar går till dig och din familj.

uh,,, Håller med Sture ovan.

Margareta.. Så mycket har redan sagts här, och jag kan inte tillföra något.
Men jag vill visa dig mitt deltagande, och tänker på dig och de dina.

/Jenny

Åh Margareta... det finns inga ord. Jag tänker på dig och din familj. Varm kram till dig från mig.

/Catarina

Vi sänder dig vårt varma deltagande i din stora sorg.

Margareta och Jan F

Vi läste det ofattbara som har hänt er, att er älskade dotter och syster har lämnat er för alltid i detta livet.
Vi hade förmånen att träffa er på Svalbard, bilderna på Annica är så vi sett henne, en härlig ung tjej, som skull varit hos er i många år.
Vi kan bara sända våra tankar och medkännsla till er i ert svåra sorgearbete.
Med varma hälsningar
Birgitta och Hasse