Promenerar vidare i Kiev

Det blev en del promenader i Kiev och vi går tillbaka till St. Michael's Golden-Domed Monastery för att titta närmare på den.

Det är en vacker och pampig katedral.

Vackra detaljer och fin blå färg på den här kyrkan.

Själva klostret ligger inne på området, vid sidan om den stora katedralen och liknar mest en kyrka i sin utformning.

Några snygga detaljer .

En okänd bister gubbe.

En stor och pampig byggnad bredvid katedralen,  det enda jag vet om den är att det finns ett postkontor där inne.

Inte så långt ifrån ligger det en till stor och vacker kyrka, Sofiakatedralen. Vi går inte in där utan nöjer oss med att beundra den från torget.

Fortsätter i stället åt det hållet där Kievs äldsta gata ska ligga. Träffar på ytterligera en vacker kyrka, Sankt Andrews kyrka. 

Skyndar nedför backen för att titta lite närmare på den och träffar på det här vackra paret.

Högt placerad och med många trappsteg upp till själva porten, men de slipper vi gå för grindarna är stängda och kyrkan är inte öppen.

Kyrkan har samma arkitekt som ritat Vinterpalatset i St. Petersburg.

Å så var det där med skyltar, ibland får de knappt plats på stolpen.

Strövtåg i Kiev

Tillbaka i Kiev blev det en del promenader i stan. Hotellet vi bodde på ligger mitt i centrala delen av Kiev med utsikt över Självständighetstorget.

En bra utgångspunkt för promenander.

Vet inte om det här kan kallas för gatukonst. Tydligen något nytt som dykt upp, där reklamen målas direkt på trottoaren.

Finns många gamla fina hus att titta på i Kiev.

Fint dekorerade är kioskerna också.

Inte lika snygg, men toaletterna är bemannade. Sitter en person bakom den lilla luckan.

Vi slinker in i saluhallen.

Varierat utbud.

Rysk kaviar av alla de slag. Några burkar av den ukrainska fick följa med hem. Lite billigare än den som det stod rysk på burken. Men som damen bakom disken sa, när vi tillhörde Sovjet så var den också rysk kaviar.

Ståtliga portaler, ovanpå den här ståtar ärkeängeln  Mikael.

Den hästen var lite för liten för mig.

En lite udda skulpturer.

Alla hus är inte lika fräscha, den där balkongen skulle jag nog undvika att gå ut på.

Vi fortsätter promenaden och kommer upp till St. Michael's Golden-Domed Monastery. Där är det tydligen någon stor mässa som håller på. Området är avspärrat och vi måste visa att vi inte har någon väska med oss för att få gå fram för att titta. På en storbildsskärm utanför kan vi följa mässan. Eftersom vi inte förstår något av vare sig språket eller ritualen så väljer vi att återvända någon annan dag.

Har man promenerat långt kan det vara skönt att vila på en bänk.

Man blir hungrig av att promenera runt så vi styr kosan till Tsum och deras restaurang Myastoryia. Jag är sugen på en hamburgare, letar mig fram på menyn och bland alla ord med  kyrilliska bokstäver så hittar en som ska ha gåslever. Mycket riktigt in kommer en hamburgare, inte en med lite gåsleverpaté ovanpå en burgare av kött utan en hel skiva gåslever mellan hamburgerbröd och sallad. Serverad med svarta plasthandskar som tillbehör. Om en var god? Ja det var nog den godaste hamburgaren jag ätit.

Uppåt väggarna i Kiev.

Efter turen till Tjernobyl, hade vi några dagar kvar i Kiev, som vanligt promenerade vi runt en hel del. Som vanligt så fastnade jag för alla väggmålningar, samlar några i ett blogginlägg.

Förkyld och lite hängig i dag så det blir ingen text utan bara bilder.

Ha en fin lördag!

Russian woodpecker - Duga radar

Som sagt i förra inlägget så hade vi Duga radarstation kvar att titta på innan vi återvände till Kiev. På vägen dit åkte vi genom Röda skogen. En plats som blivit särskilt hårt drabbad av nedfallet, strålning var så kraftig att den tallskog som omgav reaktorerna dog inom några veckor. Skogen fick namnet ”Röda skogen”, eftersom alla de döda träden fick samma rödbruna färg. Nu ser man bara några få döda träd utefter vägen, eftersom det mesta av skogen avverkades och grävdes ner.

Det vi ska titta på nu finns bakom de här grindarna och var en superhemligt sovjetiskt försvarssystem.

Vi traskar vägen fram och jag är inte helt säker på vad det är vi ska få se, guiden har försökt förklara vad det är men det där går nog inte att riktigt förstå innan man ser det.

Verkar ha varit en livligt trafikerad väg eftersom det har funnits övergångsställen på den. Numera är det bara en liten skogsväg.

Hittar än väggmålning även här .

Lite djurliv finns det också.

När vi så kliver runt hörnet där vägen tar slut och får syn på det som vi skymtat mellan träden på väg hit, blir det en riktig WOW-effekt.

Sovjet hade arbetat länge med att ta fram radaranläggningar till sina anti-ballistiska missilsystem under 1960-talet. De flesta som togs fram under denna period var lite för otillräckliga anläggningar som endast var användbara för avlysning och radioanalyser. Inga av dessa tidiga system kunde ge information om eventuella attacker i tid, vilket krävs för att militären ska kunna förbereda och planera inför en eventuell attack.

Exakt hur den här fungerar förstod jag nog inte, men nog ser den imponerande ut och den ser oändlig ut.

Den heter Duga, men går under smeknamnet "Russian Woodpecker". Smeknamnet fick den från att den sände ut en signal som kunde höras på kortvågsradiobandet världen över, mellan juli 1976 och december 1989.

Jag går och går och det känns som om anläggningen aldrig tar slut.

Hög är den också, man känner sig ganska liten här.

Signalen som anläggningen sände ut lät som ett skarpt knackljud, därav namnet Hackspetten. Den sände med slumpmässiga hopp mellan frekvenserna och störde legitima sändningar och amatörradiosändare. Det ledde till massiva och tusentals klagomål världen över. Signalerna störde även TV-apparater, grammofoner och bandspelare.  Sverige var extra drabbat av störningarna då Duga-3 sändaren i Ukraina var riktad mot mellansverige och vidare mot Nordamerika via Grönland.

Högt där uppe har någon satt fast ett hänglås.

Blir lite speciella mönster beroende på var man står.

Vi stod där under och försökte klura ut hur det här mastodontbygget fungerade.

Sedan var det dags för återfärd till Kiev.

Vi vandrar vägen tillbaka till vår minibuss.

Tillbaka till starten på turen, där vi fick gå igenom två stationer som mätte vår strålningshalt. Vi fick kliva in i en detektor och lägga händerna på speciella plattor och vänta och se om det blev grön eller röd lampa. alla i vår grupp fick grön lampa och ingen behövde lämna sina byxor där.

En lugn biltur tillbaka till Kiev och med många tankar och intryck att smälta.

Atomograd.

Fortsätter promenaden i spökstaden Prypjat och har nu kommit till nöjesfältet Luna park, som aldrig hann bli ett riktigt nöjesfält. Det var alldeles nytt och skulle ha öppnat den 1 maj samma år som olyckan.

Nu står det här och förfaller, jag tror att den platsen i Prypjat är den mest fotograferade av alla. Speciellt då pariserhjulet. Men även dessa radiobilar som numera kan gå under namnet Radio-aktiva-bilar.

Karusellen som aldrig fick snurra och roa barn, rostar nu sönder och förfaller.

Här skulle det ha kunnat vara en fin plats för lek och avkoppling för barnen och föräldrarna sitta och vila, titta på de stojande barnen och njuta av blommor.

Vi tittar lite närmare på pariserhjulet.

En av korgarna är intressantare än de andra.

Varför då, undrar någon. Jo där hittade vi områdets högsta nivå av alla hot spot.

Vi avstår från att åka och köper inte någon biljett. Ser ändå ut som om om biljettförsäljaren avvikit.

Vi går vidare, det här ser ut om en lekstuga. Där har en björk hittat sig en väg rakt ut genom väggen.

Fortsätter förbi taggtråden och den rostiga stolpen.

Går genom en park...trodde vi.

Efter den vildvuxna parken kommer vi fram till fotbollsstadium.

Och när vår guide visar en bild av hur det såg ut här förut, så förstår jag att den vildvuxna parken var fotbollsplanen.

Det är läktarna vi står vid, trots att de är ganska förfallna, så går det bra att gå upp där.

Bänkarna är inte så sittvänliga länge.

Jag kikar in i gångarna under läktarna.

Följer sedan löparbanan bort till....

...den forna entrén.

Bänkar där ingen vill slå sig ner mer.

Fortsätter till idrottshallen, inte så lätt att spela basket här längre då golvet mer ser ut som om man tänker spela plockepinn.

Simhallen en trappa upp...

...har även den sett sina bästa dagar.

Dags att vandra tillbaka till vår lilla buss för att åka till Duga radar.