Gå på lokal marknad

En dag ute i träsket och den häftiga fågeln tyckte jag räckte för mig, så nästa dag då de andra återvände dit valde vi tre svenskar att gå på marknad och utforska Entebbe lite. Det var inget dumt val, för tydligen kommer det inte så mycket turister ner på stan, för lokalbefolkningen var så glada och trevliga och verkligen bjöd på sig själva. För att inte sticka ut för mycket, mer än att vara de enda vita människorna, så tog jag inte med kameran. Utan på Herman inrådan fotade jag med mobilen.

Vi traskade runt med vår chaufför Herman som visade och berättade om vad vi såg.

En del kände jag igen, men en hel del grönsaker var nytt.

Som de här gröna bladen som var vanliga i matlagningen. 

Många trevliga personer träffade vi, de ville gärna få en pratstund och veta var vi kom ifrån.

Potatis är basföda här och odlades nästan överallt. Tre skördar blev det per år, fast i år var skörden lite hotad på grund av allt regn. 

Som vanligt i vissa länder så hängde och låg köttet helt öppet och utomhus. 

Slaktaren högg och styckade köttet med en stor maschete så att benflisorna flög vida omkring.

Bäst att gå vidare innan vi blir helt nedstänkta.

Vi går inomhus, där är det lite för mörkt för att fota, men försöker med några bilder då vi träffar på några glada barn.

När vi kom till fiskhandlarna trugade de på att vi skulle smaka på de små, små torkade fiskarna. Kan inte vara mycket mer än skinn och ben på dem, fast lite protein ändå. Men fiskhandlardamen bakom de stora fiskarna tog mig till sitt hjärta. Hon fick syn på mitt rödbrända och lite svullna ansikte och skrattade hjärtligt och sa att vi var så lika. Du är min syster, sa hon.

Efter den glädjebomben visade Herman på några knyten på en stolpe, exakt vad dessa knyten innehöll kom jag inte helt underfund med. Det kanske var lite hemligt, för det skulle ha samma effekt som Viagra.

Ut i ljuset igen, där står de lokala taxiåkarna. Cykel och motorcykel är det gängse färdmedled. Har man ingen egen cykel kan man ta en cykeltaxi. 

Mycket transporteras på just cykel och ofta har de väldigt stora och tunga lass.

Oftast går det bra, men ibland blir det till att plocka lök mitt i gatan.

När vi kommer tillbaka till vår bil, står den lilla flickan från början på promenaden kvar. Hon vinkar glatt nu och storebror som är upptagen med att diska vågar också vinka till oss. 

Vi fortsätter till hantverksmarknaden, vid parkeringen träffar vi den här parkeringsvakten. Han vill också veta var vi kommer ifrån. När får veta det så vill han att vi ska ta med hans barn hem, så de får utbildning. Det knep lite i hjärtetrakten då han sa det. 

Den marknaden var inte så stor, men gott om lokala produkter. 

Det började regna ganska kraftigt, så vi tog vår tillflykt in på köpcentrat för en fika. 

Herman, en upptagen affärsman 😊

En sväng ut på stan till Pettha.

Man kan inte bara tillbringa sina dagar i Colombo på hotellet, även om det händer en hel del där, utan nu är det dags att bege sig ut på stan. Vi tänkte först gå till hamnen och titta men dit kom vi inte fram utan fick nöja oss med att titta på alla kranar på avstånd.

Pettha är Colombos marknadsområde, här är det livfullt och energin riktigt dallrar mellan gränderna.

Här kan man nog hitta allt som man kan tänkas behöva, en del butiker verkar ha lika brett sortiment som det störst varuhus,vill man köpa något blir det förstås ett köpslående om priset fast med en vackert leende expedit.

Vi kryssar oss fram i dessa gränder och försöker att inte bli överkörda av någon av alla dessa kärror som transporterar varor, alla drivna av människokraft.

Emellanåt blir det riktigt trång då stora lastbilar av lite okända modeller vill fram.

Har man ingen kärra så är det bara att bära, många män knäar under sina enorma last. En sak är i alla fall säker, de behöver inte gå till gymmet på kvällen.

Varje gata och gränd har sin eget specialitet, behöver man köpa nya skor eller till exempel behöver anlita en skomakare så vet man vart man ska gå. De finns samlade på samma gata och där kan man även köpa de redskap som en skomakare har behov av.

Av att promenera runt här i marknadsområdet blir man hungrig, inga problem det finns gott om matställen. Bara att ta en matrast … om man är lite modig och tror sig ha en mage som klarar det.

Coca Cola är tydligen gångbart i alla världsdelar.

Frukt och grönsaker finns det gott om också.

Fast köp inte någon durian för att ta med in på hotellet, då är risken stor att du blir utslängd. Den har inte någon behaglig doft och passar sig bäst utomhus. Har hört att man inte ens får ta med den på bussen.

Fast en lite vindruvor kan man passa på att köpa, den här druvan fick jag som provsmakning. Den var god och doftade gott också.

Ska man äta durian så kan man behöva en kniv, saknar man en så är det bara att gå ut på nästa gata och köpa sig en. Inga knivförbud här inte.

Blir törsten för stor och Coca Cola inte lockar så finns det en vinbutik också, det går inte att slinka in där, men genom en liten lucka i gallret kan man köpa sig en flaska vin. Alkohol är dyrt i Sri Lanka så det är kanske därför det är rejäla galler framför försäljaren.

Behöver man lite upplysning så kan man slinka in på elektronikgatan.

Jag tror att jag sagt det förut att lankeserna är ett mycket vänligt folk och när jag känner att mitt relativt nyopererade knä behöver få lite vila och letar efter en plats att sätta mig på. Då hämtar polisen ut en stol ur sin lilla kur och där kan jag sitta och vänta på att de övriga i sällskapet vandrar vidare runt i marknadsområdet.

Till slut är vi alla både trötta och svettiga och tycker att det är dags att återvända till hotellet.

Där, av en  slump, träffar vi på resten av det resesällskap som vi ska ha för de följande dagarna på vår rundresa i Sri Lanka.

                                                                                          föregående - nästa

Murun en stad i Mongoliet.

Dags att åka vidare och nu ska vi till Murun eller Mörön som den också skrivs ibland. Inte så lätt att översätta det kyrilliska alfabetet där den skrivs så här, Мөрөн.

Vi är nu ganska långt norrut i Mongoliet, mer grönska och skog i landskapet.

Några timmar senare och med en fin tur genom landskapet är vi i provinshuvudstaden Murun med invånare 27 690.

En ståtlig ryttarstaty tronar på stora torget.

Stan är inte så stor och bebyggelsen känns mer som en liten by på landet.

Vi går bort till "The Black market", tar några bilder men de är inte så villiga att vara med på bild här. 

Inne i stora saluhallen är det ganska mörkt och trots att det ser öde ut så är komersen i full gång.

Lite annorlunda sortiment i glassfrysen.

Fotografering var inte populärt här så det blev bara ett kort besök.

Samlingspunkt för motordriven ungdom.

Jag undrade först var alla affärer var.

Upptäckte sedan att bilderna på husväggarna är istället för skyltfönster.

Efter ett kort besök i stan så tar vi vägen mot Khovsgul Lake, den sjön är ett mycket populärt turistmål och farbror polisen uppmanar oss att köra försiktigt.

Träffar på en holländare med en lite speciell campingbil.

Så är vi framme vid Khuvsgol Sant Ger camp, fint snidad portal har de här.

Dags att installera oss i vår elfte Ger.

Riktigt lyxigt, med både vattenkokare och TV. El har vi också.

Här vid Khovsgul Lake ska vi bo två nätter.

                                                          föregående

Stanley

Det kinesiska namnet på Stanley är Chek Chue.

Legenden säger att den ökända piraten Cheung Po Tsai  var aktiv i Stanley. Det var därför byn blev känd på kantonesiska som Chek Chue som blir ungefär "Banditens tillhåll".  Då fanns det en grotta här men den fylldes igen på 50-talet.

Det kantonska namnet på byn kan också härstamma från ett stort och högt bommullsträd som ofta var täckt med röda blommor. Det trädet liknade en röd pelare, vilket Chek Chue också kan betyda.

Här finns en bar med lite speciell inredning.

Hela stället är täckt av sedlar från olika länder.

Tycker mig se en svensk tjuga där vid disken. Kollar närmare och det står "All the best from Stockholm, Sweden" på sedeln.

Lyfter man blicken och tittar på berget bakom Stanley så ser man en trappa som sticker iväg upp över berget. Den vandringsleden vill jag gå någon gång.

Nytt sedan jag var här förra gången är  The Lovers' Terrace. där kan man sätta upp små pratbubblor med hälsningar den man har kär.

Fast det många åker hit för är marknaden. Där finns det mesta man kan tänka sig behöva eller inte behöva.

Massor av prylar.

En leksaksbil tycker den är lille killen att han behöver.

Skyltar kan jag inte motstå. Undrar vad läkaren på den kliniken är specialiserad på.

Vi tar en ny buss och åker mot Aberdeen.

På vägen dit passerar vi nöjesfält Ocean Park, som är både en djurpark och nöjespark i ett. Dit kan man åka en linbana som är 1,5 km lång.

____________________________________________

Marknaden vid Shau Kei Wan

Marknader utomlands är alltid spännande att besöka, allt är så annorlunda än hur det är här hemma.

Kött och fisk ligger fritt ute bland folk som går förbi. Kolla in de röda hinkarna som hänger där vid all mat.

Jag har sett dem förr men inte förrän nu så har jag förstått vad de var till för. Med en finurlig upphängning i ett rep med en vattenflaska som motvikt, fungerar de som kassaapparat. Man drar bara ner den och lägger i pengarna och hämtar upp växelpengarna, gärna med lite fiskkladdiga handskar.

Köttet styckas ute vid gatan.

Fiskhandlare.

Butikerna, eller snarare stånden, är en familjeangelägenhet. Här med tre generationer.

Kyckling i olika kulörer.

Mer fisk. 

Massor med frukt och grönsaker sälj också här.