Oväder
Det blåste en hel del den här dagen, pingvinerna kurade i grupper och de som varit iväg på jakt efter mat kämpade på i vinden.
Varför det finns en kryssled på ön, det vet jag inte men gissar att det härstammar från den tiden då det var säljakt eller så är det någon forskningsstation som satt upp dem.
Jaha! Då har jag tagit mig upp hit.
Men vad sjutton skulle jag egentligen hit upp att göra.
Sedan ljöd mistluren borta på Professorn. Den signalen betyder: Gå genast till gummibåtarna! Det var oväder på gång och det här var första gången under resan som vi blivit tvugna att avbryta en landstigning så nu måste det vara något ordentligt oväder på gång.
Vinden ven och piskade på land men det var inget emot vad den åstadkom ute på havet. Väl i gummibåten, med kameran inpackad i vattentät väska och fastklamrad i alla tampar jag kom åt, började vi färden tillbaka till vår Pofessor. Vinden piskade upp vågor som stänkte över oss och det vattnet kändes mest som isbitar som skulle ha passat i kvällsdrinken istället. Kallt och vått var det, dessutom började det snöa rejält, eller var det någon som startat snökanonen. Jag tror att det inte bara var jag som var våt ända in på bara kroppen. Trots kläder som var anpassade för Antarktisbruk så räckte det inte till.
Där satt vi ett gäng och frös, blöta och ...nej jag ska inte skriva eländiga. För när jag tittade mig omkring på mina vänner i båten så önskade jag att jag kunde ta fram kameran. Över alla ansikten spred det sig ett stort leende. Det här var folk som älskade äventyr och var lyckliga.
Åter ombord fick vi veta att vinden ökat till 20 m/s.
Hård kuling och beskrivs i tabellen "Bryter kvistar, besvärligt gå över öppna ytor, vågors höjd och längd betydande, skumstrimmorna tätnar. Våghöjden blir 2-2,5 meter på öppet hav".





Tack? Ibland gungar det lite mer än vanligt.
ewa
Lite äventyr skadar inte. Som en av deltagarna sa till mig strax innan vi återvände till gummibåtarna, ja sa, hon skrek nog för att höras i vinden " Det här är Antarktis!"
/Anna
Tack Anna! Pingvinen på isblocket såg så kul ut. Den såg verkligen ut som att det var bra onödigt att kämpa sig upp dit, det fanns ju ingen stans att ta vägen sedan.
Härligt när det händer något och då man känner att man är i säkra händer, fast det var lite knepigt att ta sig över från gummibåten till fartyget i den vinden.
Tack Sten! Jo de vindarna fick även vi känna på.
Hälsningar Lena
Rejält blöta kan man säga, jag letade vid ombytet sedan och tror inte jag hittade mer än en enda liten torr fläck. Skönt att komma in i värmen sedan och få lite god middag. Pingvinen på isflaket hade nog valt fel väg på något sätt, den kom ingen stans den vägen.
Tack Mikael! Kul att du gillade dem.