Sony Fe 200-600mm + Sony A7M3

Det här inlägget kommer att bli riktigt långt med många bilder, men som alltid, det är helt frivilligt att både läsa och kommentera ;)

I slutet av januari så besökte jag Svartådalen för att fotografera kungsörnen och havsörnen tillsammans med utrustningen Sony A7M3 och det nyinköpta Sony fe 200-600mm. (Har levt på nudlar och vatten efter det)

Man kan säga att det blev ett bra "riktigt första test" med den kombinationen. Och två av de stora fördelarna med just 200-600mm jämfört med Nikons 200-500mm är den interna zoomen, dvs objektivet blir inte längre när man zoomar in mot objektet. Och sen autofokusen i det objektivet, wow, det var snabbt, riktigt snabbt. Jag vet inte, jag är ingen kameraexpert på något vis men tyckte att A7an + 200-600 satte autofokusen betydligt snabbare och var träffsäkrare än D500+ 200-500. Till D500 försvar, 200-500 är ju som bekant inte så känt för att vara ett jättesnabbt objektiv i sig så jag har nog aldrig gjort den kameran rättvisa om man säger så. Kan också ha varit att jag såg fokusrutorna i sökaren hur de fint följde örnen hehe.

Men jag fick en hel del superfina bilder med 200-500 också från gömslet :)

(inga är med i denna blogg dock)

Men nog om det!

Dags att börja med att berätta om upplevelsen här i Svartådalen en mycket kall och tidig januari morgon.

Hade sovit över på ett B&B som ägs av Monica, en mycket trevlig kvinna som gav mig ett riktigt varmt välkomnande, och som bjöd på en fantastisk matsäck med hemmabakade bullar, mackor, blåbärssoppa och så nybryggt kaffe i termos. Mötte upp Daniel kl 05:45 utanför B&B och drog iväg mot örngömslet.

Vägen dit var fruktansvärt svår att köra på då det hade blivit snöblandat och isigt. Trots att bilen går in på fyrhjulsdrift när det behövs så fick både jag och Daniel ligga i runt 20-30 på grusvägen genom vildmarken. Det vore ju riktigt illa om man kanade ner i diket nu tänkte jag...

Men allt gott, och väl framme intog jag gömslet medans Daniel lade ut lite åtel mat på behörigt avstånd. Han kom in och vi snackade lite innan han lämnade och här satt jag i en skön fåtölj med gasolvärme som nyss startat och en kopp kaffe i handen. Både inne och ute var det becksvart just förutom gasolvärmen som glöd lite.

Somnade för en stund tills jag hörde de första korparna kraxa, då kvicknade man till. Jag kikade ut genom det lilla kikfönstret med handkikaren. Det var fortfarande riktigt mörkt där ute men jag kunde i alla fall se åteln. Klockan var nu strax över halv 8. 

Runt ca 08:30 var det fyra unga havsörnar där ute, två satt i ett träd och två var framme och åt av kadavret. Hör hur en av örnarna ger ifrån sig ett mycket fint läte där uppe i tallen innan den flyger i mörkret mot den som är på marken och äter. De brakar ihop och man hör deras skrik när de får kontakt.

1.

Morgonen gryr och ljuset börjar sätta sitt fäste om landskapet. På det döda trädet sitter en ung havsörn som spanar runt sin omgivning.

2.

Nere på marken befinner sig denna vackra havsörn, som tar några försiktiga steg i snön. Korparna håller redan på att äta för fullt av kadavret.

3.

Nu har den bestämt sig för att det är dags att ta för sig, den glidflyger fram över myren och jag följer den genom sökaren.

4.

Den är bestämd och vet exakt vad den vill.

5.

Och med ens så får de andra två havsörnarna ge plats åt denna maffiga rovfågel. Här tror jag faktiskt efter att ha granskat varenda bild jag tog under denna dag att detta måste vara en hona och de andra två hanar. ( bara en teori/tanke från min sida)

Den hade betydligt bredare och längre vingspann än de övriga två här. Men så ska det väl vara, damerna först :)

6.

En annan stor havsörn. Stark och bestämd som en aggressiv kungsörn.

7.

Sonyn smattrade på, fast helt ljudlöst ;) (elektronisk slutare)

8.

En lite "mindre" havsörn än den här ovan, samma som bild nr 2. Jag tippar på en hane, utan att alls veta utom just när man kunde se havsörnarna tillsammans och jämföra lite. ( det fanns gott om tid att studera dem med kikaren under eftermiddagen)

9.

Lite ljusare på himlen nu och senare på förmiddagen så kom den här äldre örnen. Och den är vacker, gillar när de går över till denna fjäderdräkt.

Lite kuriosa, den här örnen är född 2016 i Uppland. Den är alltså 4 år och 249 dagar gammal.

Den rapporterades 2019-03-04 från Gysinge. Så någon annan örnfotograf har förmodligen gjort exakt samma sak som mig här fast från det gömslet :)

Här under, en annan havsörn född 2009 i Torne Lappmark. 11 år och 216 dagar gammal. Den har flyggt långt, eller kanske helt enkelt valt att bosätta sig längre "söderut"

10.

11.

Upplands örnen gav mig mycket fina bilder :)

12.

På marken gick en äldre med bestämda steg mot räven...

13, 14, 15 & 16. 

    

 

Kör dessa i tumnaglar, de är lite starka, hade själv svårt att fotografera detta ögonblick. Tänkte på en viss....

17.

Där borta kom "honan" in för landning :)

18.

Hungrig! 

19.

20.

Kamerans autofokus följde örnen som en smörkniv som skär genom lent smör, eller hur man nu säger...

21.

Dags för övriga örnar att ge vika :)

22.

Såg genom handkikaren hur fyra! Stycken korpar flög mot en stor rovfågel och attackerade den där upp i luften. Örnen verkade bry sig mindre om dem men jag såg ju det vita på vingarna.

-Kungsörn <3! Vad lycklig jag blev, den ser jag ju aldrig egentligen.

Den kom, den satt, den lämnade.....

Fick ca 5-7minuter tillsammans med den innan den bestämde sig för att lämna denna plats, så synd. Hade verkligen sett fram emot lite flygande kungsörn, en rovfågel som jag personligen tycker är en av våra fräckaste om man säger så. Det blev 2st bilder... Men den kom och jag såg den :-)

23.

Nu var det lite revansch och dags för den här örnen att få sig lite käk.

24.

25.

Den var bestämd hehe, och jag var glad, satt och tänkte, wow,wow,wow :-)

26.

En som kom in för landning i samma träd som kungsörnen tidigare suttit i.

27.

28.

Såhär kunde det se ut då och då, örnar som attackerade varandra och där man fick både höra och bevittna deras "skrik" när de möttes. I ena hörnan kunde det vara örnar och i den andra korpar som slogs mot varandra. Fick faktiskt bevittna en korp som lyfte för att sedan attackera en annan genom att fullständigt trycka ner den på marken.

29.

30.

31.

32.

En äldre havsörn kom och visade vem som egentligen bestämmer här. Den är inte blind på det högra ögat utan det är blinkhinnan.

33.

Bäst att ta det lugnt och vila magen efter att ha fått kämpat större delen av tiden med att få i sig ett skrovmål. 

34.

Hade spanat på en örn som suttit i ett träd från klockan 14:15 tills nu då klockan var ungefär 15:34. En gammal havsörn. Förmodligen mycket medveten om vad som kunde finnas här inne i gömslet. Men tillslut så hade hungern tagit över och den närmade sig med en elegant inflygning.

Den yngre örnen framför bilden flög iväg riktigt fort kan jag säga när gamlingen gjorde entré.

35.

 

Landningsställen utfällda :-)

36.

Å den var riktigt vaksam, jag rörde knappt objektivet, och kameran var fortfarande i ljudlöst läge. Den hade full koll på "mig" och jag kunde nästan känna hur den "såg igenom" objektivet och att jag en människa satt där inne.

hehe jag vet inte, men en sådan här örn är nog smartare än vad man tror ;)

( den åt tillslut. Fotograferade inte en endaste bild på den när den väl åt, ville bara att den skulle få äta i lugn och ro så passade själv på att ta en kvällsmacka) 

37.

I skymningen med riktigt höga isotal så satt denna unga örn kvar och väldigt nära gömslekojjan dessutom. Så denna bild är tagen på 600mm med en FF kamera utan att vara det minsta beskuren :-)

Summa summarum.

Den här dagen blev en helt makalöst bra, kall vinterdag med snö på marken och tillsammans med sju stycken havsörnar och en ung kungsörn på kort visit. Ibland klaffar det och ibland händer inget när man sitter i ett gömsle.

Det var otroligt kul att Sonyn tillsammans med 200-600 presterade så bra tillsammans som de gjorde. Örnarna var riktigt vänliga och gav mig många chanser att fotografera dem från tidig morgon till förmiddagen, mitt på dagen var det bara kråkor och korpar på åteln, tills de återvände på eftermiddagen. 

Att sitta i ett örngömsle är så mycket mer än att bara fotografera en stor rovfågel och förhoppningsvis få fina bilder med sig hem. I alla fall för mig för här får man verkligen (om man vill) se hur de integrerar med och mot varandra. Man får studera dem på mycket nära håll om man har tur. Höra deras vackra läten och även deras "mindre" vackra läten. Att ha med sig en handkikare och släppa taget om kameran är något jag också rekommenderar. Att tyst ställa sig upp och gå bort från kikfönstret (eller sitta kvar för den delen) för att se/följa dem genom en kikare, det är både roligt och fint att få se. Jämföra de olika fjäderdräkterna som de har, ja jag kan nog hålla på såhär, sorry..

Tiden i ett gömsle går dessutom verkligen fort, många har faktiskt frågat mig hur man orkar "sitta" ( man kan faktiskt resa sig upp )  i ett mörkt litet rum från gryning till skymning.

-Enkelt, svarar jag.

- Såhär nära har du aldrig sett eller upplevt Sveriges största rovfåglar, och det är värt varenda minut ;)

Det kommer ytterligare en blogg framöver i februari men då med  lite mer inriktning mot korparna. Kanske en och en annan bild på en örn från D500 också såklart.

           

Till sist så vill jag faktiskt tacka några personer, tycker ändå att det hör hit.

Daniel, tack för ditt fantastiska örngömsle, guidning och info! :-)

Monica, tack för ditt fantastiska boende samt all den goda maten :-)

Lena, Owe, Ronja & vovven Harry, tack för att ni tog så väl hand om min lilla tjej när husse var borta <3 

Susanne, tack ska du ha för de riktigt goda färdmackorna som jag hade med mig under den långa bilfärden upp till Svartådalen :-)

Och till dig som läser den här bloggen, tack för att du orkade dig ända hit :-)

Mvh Joakim Öhrn

 

Projekt Havsörn

Det var en mycket tidig sommarmorgon i juni som jag var där som jag hade lyckats att få min "drömbild" https://www.fotosidan.se/blogs/joakimohrn/min-drombild-ar-uppnadd.htm  

Så jag åkte dit igen några dagar senare men denna gång så hade jag två frysta fiskar med mig som jag placerade ut på berget längst ut vid sjön. Hade helst velat placera dem där jag fick havsörnen sist men då hade man behövt simma eller i alla fall fått vada ut till det berget. Och det var inget jag var sugen på i full mundering ( Ghillie suit).

Lade mig till rätta under ett träd vid en buske och inväntade, kände mig som en prickskytt från ett specialförband ( SOG eller liknande) där jag låg och andades lugnt med sökaren mot fiskarna.

Havsörnen kom tillslut, den hade satt sig på toppen av några träd och jag såg den ur ögonvrån men rörde varken kameran eller huvudet. Låg ganska så synlig för den där den satt så det var bara att hoppas på att jag smälte in i omgivningen här och att den skulle landa.

Den landade och gick med sakta och vaksamma steg fram till den första fisken, allt medans den tittade sig runt omgivningen. Det var en ung havsörn som jag hade här, tror till och med att det är en havsörn som var född detta året och kanske rent ut sagt gjorde sina första flygrutter.

Började att fotografera lite sakta.. hjärtat slog snabbt även nu...det kändes hela tiden som om att den visste att jag var där... höll in på serietagningen.. vred till låg serie tagning....

Den greppade tag om en fisk och tog sig en liten bit...

Även om jag fotograferade med låg serietagning och höll inne på tagningarna så räckte det för att bli avslöjad... Mission failed, you have been exposed!

Förmodligen så blev kameraljudet för mycket och när den väl hört vart ljudet kom ifrån så var det nog inte så svårt för den att se kameran också...

Och där gick det fort, den lyfte snabbt med fisken i sina klor och försvann...

Ändå mycket nöjd med den dagen och det var här som jag fick den verkliga ide'n till att spara lite fiskar i frysen till denna vinter. Det har gått sådär hittills..., ja ni som har läst bloggarna vet ju hur det har gått.

Men det är kul när det fungerar ibland som när man får dessa ståtliga rovfåglar på nära håll :)

Sen kom gasolkanonen, och resten är historia från den platsen.....

Sista bilden innan jag blev upptäckt här ovan.

Fiskgjuse tar fisk ( arkiv från juni)

Grävt ytterligare lite i arkivet och denna gång hamnade jag från när jag höll på med mitt lilla fiskgjuse projekt. Och slutsatsen av allt detta nu såhär i november. Det var aldrig någonsin något lätt motiv att få bra bilder på, Fiskgjusar är ju skygga och det med all rätt. Jag kunde ju inte direkt gå till deras bon och fota, utan jag fick helt enkelt "lära mig" deras flygrutter när de var på födojakt, mestadels hanen då men ibland kunde de vara två som man såg. Det var få gånger som de verkligen visade intresse för den utslängda fisken och det med största sannolikhet av att vi stod där och tittade... men just de få gångerna var magiska. Och just en gång var denna. Kommer ihåg att vi (Maja) hade gått ut till bergskanten, solen hade gått bakom molnen och jag hörde det välbekanta ljudet från rovfågeln. Stod kvar där och tittade upp mot himlen läänge... Tillslut fick jag se den och den såg ju oss också, hade förberett med fisken i handen och kastade med all kraft ut fisken i sjön.

Gjusen kom närmare och närmare, satte mig på huk för att göra mig lite mindre ( tänkte mindre hotbild) och samtidigt tvätta handen i vattnet med blicken fäst på gjusen. Den flög i en kort cirkel ovanför oss på mycket nära håll. Lyfte inte kameran utan ville verkligen att den skulle ta "bytet" denna gång så satt lugnt kvar och tittade. Den ställer sig nästan raklång i luften och ryttlar som en tornfalk, nästan fast med kraftfullare långsammare slag.

Jag knäpper mitt första foto, sen går det fort! Så fort att jag från sittandes position inte får med plasket eller när den tar fisken. Får början och slutet men missar mitten. Kan säga att det gör absolut ingenting. Närbilderna med den gröna skogen i bakgrunden är bilder som jag är otroligt lycklig över att ha fått och sen en bild när den ruskar av sig allt vattnet var inte så pjåkig den heller :)

( den första bilden här är visad tidigare men här kommer serien från den gången)

 

Bilderna här under ligger inte i ordning, den när den ruskar av sig vattnet skall vara den sista och de med fisken hängandes nedåt före de andra två. Fiskgjusar lägger nästan ( ja om inte) alltid fisken med huvudet framåt för luftströmmens skull. Det skall gå smidigt när man flyger iväg :)

Hunt for food!

25 september, en sen eftermiddag som man kommer att minnas. Mulen dag, vid ena sidan av viken var sjön stilla medan den andra sidan var Vänern arg och vågorna piskade. Jag och Maja valde att gå till den lugna sidan, hade fått syn på otroligt mycket fåglar som låg där ute. Såg att det var en ofantlig stor mängd med skäggdoppingar, aldrig sett så många på ett och samma ställe. De hade sällskap av måsar och trutar. Förmodligen så var det en rastplats här just denna eftermiddag för vidare flytt kanske....

Kommer ihåg att jag sade till Maja att " Här kommer det förmodligen att hända något spännande kanske"

Nyfiken som man är så var det ju bara att sätta sig vid sjökanten och invänta ifall det skulle hända något intressant.

Det dröjde faktiskt inte så länge, kanske 1h innan det brakade loss..... så här hade jag verkligen tur att det som hände, hände innan kvällsljuset slog till.......

Alla måsar inklusive trutar lyfte från vattnet för att ta till flykten, och inte en enda skäggdopping flög! Nu blev det riktigt intressant.

Jag lokaliserade örnen som hade dykt upp från precis ingenstans. Den hade valt ut sitt mål och vad jag kunde se så såg det ut som en ung trut av något slag (vågar inte chansa på havstrut....) som örnen hade i sitt sikte.

Och nu blev det en kamp på liv & död för den truten. Skulle man spela in istället för att fotografera? Hade kanske varit lite roligare med en film. Det blev ändå fotografi på det här.

Havsörnen gjorde snabba eleganta manövrar och följde truten i riktig snabb hastighet. Ett tag så trodde jag att örnen hade greppat tag om truten för de var precis på varandra men nej, truten var fortfarande fri och den hade en fördel vad jag såg, den var kvickare i svängarna.

Märkte också att många av de övriga måsarna och trutarna som hade tagit till flykt flög mot mig och Maja där de cirkulerade sakta ovanför oss. Fick en känsla av att vi ingav "trygghet" för dem då örnen inte vågade närma sig oss? Det kändes så där men kan ju också vara så att vi var på land och de ville mot träden :)

Efter någon/några minuters jagande så gav havsörnen upp, energiförrådet var slut, krafterna lika med noll för en sådan stor rovfågel. Den avbröt och satte kurs mot land mitt emot där vi satt. Truten kunde skatta sig lycklig, ytterligare en dag att få leva!

Det är precis såhär jag helst vill se och uppleva havsörnarna, när de är på jakt och man får bevittna alltihop. Nu fick jag det och jag fick en fin serie, enligt mig själv med både en fin ung havsörn och fin bakgrund :)

Ang skäggdoppingarna så blev jag mycket förvånad då inte en enda av dem flög iväg, någon/några kanske dök under ytan men de flesta flöt lugnt kvar på ytan... och att de var så ofantligt många, helt otroligt. 

Bilderna ligger inte i ordning tyvärr, och det blir en hel del men det ska det också vara här, ett sådant här möte får man inte ofta!

Trotjänaren D500 var mitt verktyg denna dag.

Det här är bara en liten del av alla fåglar som fanns här, men du ser vad skäggdoppingar :)

Nu blev det på liv och död för truten

Tänk dig att vara den där som blir jagad av någon som vill äta upp dig!!..... oj oj oj...

Här var det i alla fall några doppingar som dök...

************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************

Vad fick vi just se Maja?, Vilket möte! :)

- Och jag är fortfarande hungrig .....

************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************

Det sista jag såg när allt var över som flöt mot oss var en sargad kropp från vad som ser ut som en trut/mås. Vingarna var intakta sen fanns inget mer och det du ser i mitten är ryggraden.

Jag tror att en vuxen havsörn har vart här och jagat tidigare med lyckat resultat och att detta kadaver har flutit hit från andra sidan...

Öhrn & Maja matar Örn!

Vilken upplevelse vi fick uppleva idag och då menar jag inte bildmässigt för det blev mindre bra men närvaron och mötet!

Nu börjar vi från början så att ni hänger med, det är viktigt. Har sparat lite fiskar i frysen som jag fått av min vän Börje och hans vänner. Allt gick ju inte till gjusarna utan har alltid haft en plan om att testa till örnar också höst/vintertid.

Idag blev det ett försök och jag ville ha med mig min lille vän Maja, man måste ju testa eller hur :)

Larmet ringde kl 07:00 . Allt var nerpackat sen igår. Lade ner mackorna och startade bryggkaffet. Maja ville inte gå upp såhär tidigt en söndag, men med lite prinskorv så var hon allt uppe och kort därpå satt vi i bilen på väg mot sjön.

Efter en lång vandring i skogen till sjökanten så var vi framme runt 08:20, dags att hitta ett bra ställe att "gömma oss vid".

Hittade en riktigt bra plats att lägga fisken på men dessvärre så hade jag fått sitta ganska så öppet, trots ghillie suit men Maja hade ju legat bredvid helt synlig. Hm fick tänka om....

Vi fortsatte längs med sjökanten inne i skogen tills jag fick se en riktigt fin gran där de nedersta grenarna pekade neråt. Perfekt den sätter vi oss under. Lade ut fisken på berget och intog plats under granen. Fram med en macka och kaffe samt frukost till Maja. 

Här skulle vi tillbringa vad som visade sig vara strax över 5h under denna gran. Men tiden gick fort, lite surfande på fotosidan, kaffe, ett saftigt hundben till Maja och höra hur korpen och kråkorna kraxade ovanför oss och lite mer kaffe så gick det allt bra :)

För att göra en historia kort, när vi låg där under granen så fick jag höra ett mycket välbekant fågelläte som kom strax bakom oss.

Hjärtat bankade upp till halsen och jag fick så otroligt mycket rysningar. Det satt en havsörn bakom oss någonstans väldigt nära ovanför oss :)

Sen blev den tyst och en trut/mås? som hade spanat in fisken från och till landade på platsen. Den gick otroligt sakta fram och var ytterst vaksam. Sen tog hungern över och den började att picka på fisken.

Jag började att fotografera ytterst sakta, och höll inne på serietagningen.

Jag visste ju att örnen var där någonstans bakom oss och den hade nog mycket väl koll på truten/måsen....... 

Och truten/måsen fick inte så mycket mat i sig då jag såg hur den lämnade platsen riktigt fort. Anande att örnen skulle landa nu :) 

Jag var redo med kameran och allt, nu kan du landa :) Trodde jag.....

Den dök upp lika fort som den lämnade, alltså den greppade tag om fisken i farten och lämnade platsen. Det här är vad jag fick på den. Sikten var inget bra alls där under granen hehe och jag vågade inte knäppa några bilder först, var så inställd på att den skulle landa :)

Men jag är lika glad för det, fick ju se den när den tog fisken i luften och flög iväg och framförallt just två saker.

Maja var med vilket i sig är riktigt tufft och sen att jag fick höra örnens vackra läte precis bakom oss någonstans var en upplevelse bara det :)

Sen blev jag väldigt nöjd med mås/trut bilderna också i detta blåsiga/gråa väder :)

På väg hem tog jag några snabba foton på en gråkråka som hade det kämpigt i blåsten :)