I örnarnas rike

Det är något speciellt med dessa stora rovfåglar. Det spelar ingen roll hur många gånger jag har sett eller fotograferat dem. Blir precis lika glad varenda gång jag får se en havsörn.

Pulsen stiger alltid när örnen har landat. Och jag försöker att sitta så stilla jag bara kan. Andas med lugna andetag och rör knappt kameran. Deras syn är verkligen otroligt skarp där minsta hastiga rörelse får dem att lämna platsen lika fort som de anlänt. De är riktigt vaksamma med andra ord.

Så det är alltid en utmaning att fotografera en havsörn där man inte sitter i något "vanligt" gömsle utan mer har "byggt" in sig i den naturliga miljön. Och här kommer verkligen ghillie suit till sitt rätta. Sitter man riktigt stilla med minimala rörelser så ser man ut som en lövbuske eller garn nysta om man så vill. Men så räcker det ju inte bara med att ha kamouflagekläder på sig. Nej det gäller att hitta riktigt bra buskage eller träd med mycket löv så att man smälter in, riktigt bra.

Om jag säger såhär, kan jag lura en havsörn så kan jag lura dig ;)

(Alla bilder är tagna med minus exponering för att minska isotalet)

En sen eftermiddag i augusti. Vinden hade blåst upp till 8 m/s. Det kändes mer höst än sommar den här dagen.

Hade verkligen längtat efter att återigen försöka få ner en havsörn eller två. Så packade mina grejer, tog en rejäl lång promenad med Maja innan det begavs ut mot sjön.

Vadade ut ut i viken med några stora braxar som jag lade ut vid stenarna för att sedan vada tillbaka till mitt ekipage som låg där bland träden. Blöt strax ovanför knäna drog jag på mig ghilliesuiten för att inta min position. Maja låg strax bakom, hon visste att det här kommer att ta tid. Monterade kameran på stativet som satt väl gömt bland buskaget. 

Nu kommer den eviga väntetiden...

Timme efter timme gick och jag kände flera gånger att nu fick det räcka. Måsar hade flugit förbi och gått ner några gånger. Men ingen av dem hade stannat särskilt länge...

Sen från ingenstans satt det en ung havsörn långt där ute till vänster om mig. Jag kunde inte vrida kameran åt det hållet, då hade jag rört för mycket i buskaget och avslöjat mig. Tittade mellan lövgliporna och såg konturen av en stor rovfågel.

Där satt den. Och den satt verkligen där en rejäl lång stund. Sen försvann den och det var återigen helt dött.

Men nu visste jag att örnen hade sett fiskarna och att den mycket väl kunde finnas här någonstans.

Text under bilderna:

Det tog nog ytterligare någon timme innan den här unga havsörnen kom fram och landade fint framför kameran här.

Här satt den en stund och blickade runt sin omgivning. Nu gällde det att sitta stilla som en staty, oavsett camouflage.

Med några raska vingslag, landade den en bit bort närmare fisken. Fortfarande mycket, mycket vaksam. Sen flög den återigen iväg och försvann.

-Såg den mig? viskade jag till mig självt med lugnaste tystaste röst.

Hör ett mycket vackert läte. Tittar åt vänster och där sitter en äldre havsörn på en sten långt där ute. Återigen så kan jag inte vrida kameran åt det hållet utan bara hoppas på att den kommer åt min riktning. Men jag ser den med mina ögon och tänker:

" Vilken bild det här hade varit" Där den står på stenen vid vågorna som slår, strax utanför viken. Samtidigt som den ropar sitt läte.

Nu är pulsen riktigt hög. Jag tar en snabb titt åt Maja för att se om hon ligger still. Är på riktigt jättenervös att hon skall höra detta och bli nyfiken och springa rakt ut till sjön. Men det gör hon inte. Hon sover lite lätt. Tack Maja, tack tack, tänker jag.

Den äldre havsörnen blir stående där ett tag tills den får följe av den yngre örnen som åter har anlänt. Sedan flyger den äldre sakta fram till fiskarna, där den med försiktiga kliv stegar framåt. Lägg märke till drillsnäpporna, de hade jag som kompisar hela kvällen :)

Jag trodde när jag fotograferade detta, att örnen kollade på mig. Men det den tittade på var en sädesärla som flög förbi :)

Här landade den äldre havsörnen. Gick bakom stenen där fisken låg. Tog sin kvällsmat.

Efter det så dröjde det inte länge innan ytterligare en äldre grann havsörn dök upp. Och den här kände jag igen genom ringmärkningen. Hade ju fotograferat den här förut :)

Fick fyra stycken havsörnar tillslut där jag låg gömd i buskaget. Två äldre och två yngre. Kanske var det samma familj?

Och efter en måltid så blir man ju törstig, samt måste tvätta näbben.

De var hela tiden mycket vaksamma.

Den äldre havsörnen plockade upp fiskrester från stenen.

Rengöra näbben sin.

Den här bilden skall egentligen ligga över de yngre örnarna. Den mindre äldre havsörnen hade precis anlänt till den övre och de båda höll utkik efter potentiella faror eller dylikt. De såg ut att "känna" varandra då de visade ömsesidig respekt mot varandra. Skulle tro att den överst är en hona och den andre en hane. Den översta är född i Finland i alla fall fick jag reda på från RC.

Honan tog en av fiskarna och flög iväg strax innan de två yngre havsörnarna anlände.

Nu började klockan närma sig 19 snåret.. Havsörnarna lämnade i full hast och jag tänkte att nu kom det väl en människa. Men icke. Det kom  en räv på besök.

Drillsnäpporna brydde sig inte det minsta även denna gång :)

Räven lunkade sakta mellan stenarna och nosade på varje vasstrå och sten. För att sedan norpa åt sig en hel fisk där den lämnade platsen.

Vi packade ihop efter att räven lämnat platsen med sin fisk..

Det här var ännu ett oförglömligt möte med de vilda rovfåglarna och en räv som bonus. 

Jag vet inte hur många som haft med sin hund för havsörns fotografering, men här är en i alla fall. Och jag måste säga att finare vän går inte att få <3

(Hon må va less på husse när det gäller havsörnsfotografering men nog är hon lugn & stilla när det väl gäller, och får en rejäl go "hunddag dagen efter")

Havsörnen är nog en rovfågel jag aldrig någonsin kommer att ledsna på.

Och det är en helt annan sak att fotografera just den här arten, för har den väl sett dig så kommer den inte tillbaka under den här dagen, eller i värsta fall på mycket länge...

The one and only

Åh det är havsörnen alla kategorier utan tvekan. Vilken jäkla majestätisk rovfågel det är. Så tacksam för att den har kommit tillbaka med råge, och det är tack vare havsörnen som jag håller på med "fågelfotografering".

Gick upp 05:30 i helgen för att ta kajaken och inventera fiskgjusebon. Och det såg mycket lovande ut. Fiskgjuse honan satt i bot där hon styckade fisk till sin unge(ar). Låg en bit ut och skådade genom kikaren. Paddlade vidare till nästa bo vilket även det såg bra ut.

Sjön var helt blank medans solen gassade på. Kan det bli bättre än såhär?? Ja men visst kan det det! :)

Paddlade vidare och kände hur armstyrkan ökade, härligt!

Runt 07:30 snåret hände det som jag så länge har drömt om. Precis från ingenstans dök den äldre havsörnen upp, och lika fort som den dök upp dök den ner mot vattnet.

(Har alltid med mig D500 i kajaken och inte Sonyn utifall man skulle välta.)

Bilderna bör förstoras om du är intresserad av havsörn och häftiga möten ;)

Bilderna på den äldre havsörnen är beskurna en del.

Lägg märke till havsörnens vingpennor på den högra vingen. De är riktigt långa. Hittade just en sådan vingpenna förra året som jag tog med mig hem. Den gick från långfingret nästan ända upp till axeln, nästan. Här har den gjort en vacker manöver och börjat dyka ner. Även om du inte är intresserad av fåglar över huvud taget så kan jag nästan lova dig.

-Att får du se en havsörn som jag gjorde den här morgonen, göra en fin luftmanöver för att sedan dyka ner och fånga en fisk framför dig, så kommer du förmodligen aldrig att glömma det.

Fort som tusan gick det vilket fick d500 att missa fokusen totalt när havsörnen väl greppat tag om fisken.... inte superlätt att fotografera från en kajak heller. Särskilt inte i action.

Havsörnen greppade och flaxade upp med bytet.

Den hade blicken mot mig hela tiden. Hjärtat skuttade nästan som om man var nykär 😁

Från fiskens perspektiv så kan man ju se det såhär. Nu fick den ju se sin "värld" från luften även om det förmodligen var det sista den fick uppleva.

Så jäkla glad. Vilken morgon!

***************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************

En annan dag hos fiskgjusarna som aldrig kom. Men vad tusan gjorde det när man fick sådant här otroligt fint besök av en ung havsörn som jag skulle tippa på är en 2k örn.

Har sett den många gånger förut och kände igen den. Tror att den är en hon just för att hon är verkligen en riktigt stor havsörn jämfört med de andra örnarna häromkring, så därför kallar jag den här havsörnen för hon ;)

Hade slängt ut en fisk till fiskgjusen som aldrig kom som sagt, men vilken överraskning när hon dök upp och flög över i omgångar :)

Lugna vingslag med blicken mot fisken.

Måsen brydde hon sig inte om.

Men så satt ju jag här på berget...

Det gillade hon inte riktigt...

Med en blick mot mig medans hon svepte över.

Nej du, havsörnen gick aldrig ner vilket var väntat. Men vilka närbilder. Och framförallt att få höra havsörnens vingslag slå den här lugna vackra kväll. 

Havsörnen anländer

En upplevelse utöver det vanliga!

Så får jag inleda denna blogg.

Återigen vid sjön och klockan är strax över sju på morgonen. Solen skiner men det blåser kallt. Nordlig vind. Ser att min kompis Stig håller på att vittja sina nät långt där borta. Följer lite genom kikaren och ser alla dessa vita fåglar som cirkulerar strax ovanför båten. Och en bra bit upp en havsörn.

Lägger ifrån mig kikaren och inleder med en kopp kaffe tillsammans med ost&skinkmacka. Maja får en hon med.

Blir sittandes och njuter lite smått denna tidiga morgon. Höra vågorna slå lite lätt samt måsarnas läten i solljuset är fint.

Och så händer det som jag har drömt så länge om. Vänder mig om för att spana lite med kikaren och ser hur en havsörn närmar sig riktigt fort.

Får i det närmsta panik, sliter upp kameran, startar den och försöker att ställa in inställningarna.

För här kommer en äldre ståtlig havsörn, tidigt denna morgon, woho 😍🙏

Den hade alltså från ett oerhört långt avstånd fått syn på en fisk riktigt långt bort framför där vi satt och satt kurs rakt mot den.

Du förstår vilken fantastisk bra syn dessa rovfåglar har🦅 och vilken tur att jag blev nyfiken och spanade åt det hållet.

Den swishade förbi med hjälp av nordan så det gick fort, riktigt fort!

Hann iallafall att få en serie när den drog förbi och tack vare vindens riktning så flög den tillbaka mot mig efteråt.

Tror att instinkten att skaffa föda till sin unge/ungar var större än rädslan för mig i detta ögonblick.

Och så på kvällen när jag redigerar dessa bilder i lightroom tittar jag på min hund som sover djupt och utanför altan dörren hörs koltrastens vackra stämma.

Jag får ett inre harmonisk lugn och njuter av tillvaron :)

Sonyn användes denna gång.

Projekt Havsörn

Det var en mycket tidig sommarmorgon i juni som jag var där som jag hade lyckats att få min "drömbild" https://www.fotosidan.se/blogs/joakimohrn/min-drombild-ar-uppnadd.htm  

Så jag åkte dit igen några dagar senare men denna gång så hade jag två frysta fiskar med mig som jag placerade ut på berget längst ut vid sjön. Hade helst velat placera dem där jag fick havsörnen sist men då hade man behövt simma eller i alla fall fått vada ut till det berget. Och det var inget jag var sugen på i full mundering ( Ghillie suit).

Lade mig till rätta under ett träd vid en buske och inväntade, kände mig som en prickskytt från ett specialförband ( SOG eller liknande) där jag låg och andades lugnt med sökaren mot fiskarna.

Havsörnen kom tillslut, den hade satt sig på toppen av några träd och jag såg den ur ögonvrån men rörde varken kameran eller huvudet. Låg ganska så synlig för den där den satt så det var bara att hoppas på att jag smälte in i omgivningen här och att den skulle landa.

Den landade och gick med sakta och vaksamma steg fram till den första fisken, allt medans den tittade sig runt omgivningen. Det var en ung havsörn som jag hade här, tror till och med att det är en havsörn som var född detta året och kanske rent ut sagt gjorde sina första flygrutter.

Började att fotografera lite sakta.. hjärtat slog snabbt även nu...det kändes hela tiden som om att den visste att jag var där... höll in på serietagningen.. vred till låg serie tagning....

Den greppade tag om en fisk och tog sig en liten bit...

Även om jag fotograferade med låg serietagning och höll inne på tagningarna så räckte det för att bli avslöjad... Mission failed, you have been exposed!

Förmodligen så blev kameraljudet för mycket och när den väl hört vart ljudet kom ifrån så var det nog inte så svårt för den att se kameran också...

Och där gick det fort, den lyfte snabbt med fisken i sina klor och försvann...

Ändå mycket nöjd med den dagen och det var här som jag fick den verkliga ide'n till att spara lite fiskar i frysen till denna vinter. Det har gått sådär hittills..., ja ni som har läst bloggarna vet ju hur det har gått.

Men det är kul när det fungerar ibland som när man får dessa ståtliga rovfåglar på nära håll :)

Sen kom gasolkanonen, och resten är historia från den platsen.....

Sista bilden innan jag blev upptäckt här ovan.

När naturen ger tillbaka!

Ibland slår hjärtat extra fort och man börjar "fabbla" och "fippla" med sin kamera och dess inställningar för vissa (de flesta) av de vilda djuren försvinner lika snabbt som de dök fram. Men så idag hade jag otroligt tur, var ute i skogen med Maja för att fotografera fåglar och kanske någon ekorre och då helt utan förvarning så flyger havsörnen ovanför trädtopparna. Jag faller ner på knä och lutar mig bakåt för att få så stabilt läge som möjligt och försöker att fotografera denna vackra örn när den flyger ovanför mig. Jag vrider på slutartiden men glömmer av bländar ratten så att alla foton på örnen är tagna med F 5,6 slutartid mellan 1/800 del - 1/1000 del sekund. Det gick otroligt snabbt och jag blev så glad över att ha fått chansen att få fotografera den på närmare håll än förut :) Örnen hade stenkoll på mig....

Tror att naturen ville ge tillbaka efter det som hände med kråkan :)

Någon gång ska jag jag testa gömsle.

De andra bilderna är på en nötväcka samt grågås eller sädgås tror jag att det är  som kommer in för landning vid naturrum ( viktoriahuset läckö slott) testade att följa flygande motiv och stod ute på en isfläck på sjön & Maja med hehe.

Tack för mig :)