Bilder, tankar och reflektioner jag gärna delar. Både lek och allvar och framförallt mer hjärta än förstånd

Vårblommans väsen - en gnutta vemod?

Vårkvällarna...Dom här första vårkvällarna...Själen vill stanna kvar ute i markerna, och för en gångs skull tycks kropp och själ vara överens. Koltrastsången i skymningen. En extra tröja, så är jag kvar tills det börjar mörkna och fingrarna stelfrusna. Koltrastarna sjunger bara vackrare ju kallare det blir. Och vemodet finns där. Idag koncentrerade jag mig på vårblommorna igen, mer för att försöka få in känslan än att avbilda blommorna. Först några blåsippor