Bilder, tankar och reflektioner jag gärna delar. Både lek och allvar och framförallt mer hjärta än förstånd

TIDSRESAN

***

Sen ett antal veckor jobbar jag lite då och då med en bok som jag kallar Mitt Ludvika på 50-talet. Alla bilder är från 50-talet, dom första från -52 eller -53 och sen fram till 1960. Hittills har jag mest scannat 6x9 och 6x6 bilder men just nu scannar jag en del småbildsbilder och det slår mig hur mycket bättre mellanformatsbilderna är, särskilt dom jag tog med Yashican. Men tom bilderna från pappas lådkamera är tekniskt bättre än dom jag bläddrar bland just nu. Bilderna tycks vara tagna med en lånad kamera, det ser ut som en Agfa Silette eller ngt liknande av sista bilden att döma.

*

Men det viktiga är inte tekniken. Dom negativremsor jag nu håller på med är mest bilder från gymnasiet, det ser ut att vara andra ring, vi är på ASEA-skolan. Och bild för bild stiger dom fram i mitt minne mina klasskamrater - inte bara hur dom såg ut utan mer vilka jag uppfattade att dom var. Och får jag gissa - är. Åtminstone om jag utgår från mig själv. Vi ändrar oss inte särskilt mycket annat än till det yttre. Djupt inne tror jag vi är nästan oförändrade från nånstans 3-5 årsåldern. Riktigt formbara är vi fram till 3 ungefär, det som händer sen har mer med kunskaper och erfarenheter att göra. Och jag vet ju precis hur jag kände mig inför var och en av dom, var i flockhierarkin jag befann mig. Och sakta klarnar en del av mina reaktioner idag och jag får ytterligare en gnutta insikt och förståelse i vem jag är. Eller riktigare varför jag blivit som jag har.

*

Här kommer några av kompisarna. Och bildkvaliteten ja.......

Mocken (från Mockfjärd) halvligger över bänken i ett av ASEA-skolans klassrum

*

Här har jag glömt namnen men vi är fortfarande i ASEA-skolan

*

En av bästisarna, Anders, hemma

*

En annan bästis, Jan, hemma

*


Undertecknad med lånad kamera och lånat "elektronblixtaggregat"

*

***

Inlagt 2016-12-06 00:29 | Läst 1313 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Agfa Silette var poppis bland unga människor med knapp ekonomi. Jag var på väg att köpa en sådan en gång, men det blev en Canonet i stället. Den var faktiskt väldigt bra, och så hade den både exponeringsautomatik och avstådnsmätare. Men precis vilken modell det var vet jag inte. Optiken var kalas. Jag tog mest diabilder, men tyvärr har jag dem inte kvar.

Visst är det kul att ha gamla bilder kvar, jag måste titta igenom mitt eget bildarkiv någon gång och se vad som överlevt mina många flyttar. Alltid är det något!

ASEA-skolan, vad var det för en skola?
Magnus Höög 2016-12-06 13:41
I Västerås, där jag växte upp, hade ASEA den s k Industriskolan, som i alla fall under 70-talets början ("på min tid") var på gymnasienivå och som söktes på grundskolebetygen. ASEA startade den någon gång i slutet på 40-talet tror jag. ASEA hade utbildat lärlingar tidigare, men den här skolan gav både teoretisk och praktisk undervisning under tre år. Eleverna blev anställda inom ASEA. Jag gick inte där själv, jag gick teoretiskt gymnasium, men minns att flera i min klass i nian sökte och var mycket glada för att ha blivit antagna. Det var nämligen svårt att komma in och ASEA erbjöd bra jobb efteråt. Senare bytte den namn till ABB Industrigymnasium.
Svar från Khalad 2016-12-06 13:53
Jo, gamla bilder är intressanta, tack Ernst! Och ASEA-skolan var bara namnet på just dom lokalerna, jag gick i vanliga läroverket som hyrde lokaler av ASEA innan nya läroverket på Högberget var färdigställt. Tack för trevlig kommentar Ernst/ Björn T
Svar från Khalad 2016-12-06 14:00
Tack Magnus, intressant att höra. Jag gick också det vanliga gymnasiet, reallinjens matematiska gren, men vi hade vissa lektioner i Asea-skolans byggnad, läroverket var trångbott innan nya Högbrgsskolan stod klar hösten 1959/ Björn T
Kul med dessa minnen och även kul att se dig med intresset redan då!
Svar från Khalad 2016-12-06 14:01
Det är det, tack Dan!/ Björn T
Kul med de tidstypiska frisyrerna! Gissar att brylcremen spelade in även där? Du kanske har rätt i att vi präglas starkt av de första levnadsåren, men jag vill ändå tro att vi har möjlighet att förändra oss en hel del även senare i livet? Ett intressant projekt du håller på med!