BRA OCH DÅLIGT - STARKA ELLER SVAGA FOTOGRAFER
***
Få saker gör mig så förbannad som nonchalanta generaliseringar. Jag har massor av dåliga bilder enligt mitt eget tyckande. En del publicerar jag i alla fall här på bloggen - därför att dom fyller mitt syfte som jag ser det. Jag har däremot inga krav på att andra varken ska tycka att dom är bra eller fyller det syfte jag vill. Tvärtom är det nästan alltid positivt att andra talar om vad dom ser i en bild, också om det är något helt annat än jag önskar eller hoppats. Det utvecklar. Nu skriver jag inte det här för att jag fått kritik som jag inte tycker om, tvärtom känner jag att det finns en stor välvilja och en positiv attityd till nästan allt jag gör.
*
Det finns en helt annan bakgrund till dom här raderna. Jag gillar inte generaliseringar. Vi människor är olika. Vi har olika syften med det vi gör. Vi vet ju inte vad andra vill med sina bilder, vad dom står för. Det betyder inte att jag inte ska kunna tala om att jag inte tycker om en bild. Däremot tycker jag det är förmätet att tala om vad som är bra fotografi eller dålig fotografi - för dom allra flesta är fotografi ett sätt att dokumentera det som som hänt i deras liv och vad som är viktigt och betydelsefullt just för dom. Jag förväntar mig inte ett ögonblick att ni andra ska gilla mina familjebilder men dom är viktiga för mig. För mig är det alltså bra fotografi.
*
Generaliseringar är nästan alltid av ondo. Jag kan gå ännu längre - dom flesta omdömen blir ett slags kategorisering - bra eller dåligt, lyckat eller misslyckat, gatufotografi eller naturfotografi, fotograf eller amatör, knäppare eller fotografer, kända eller okända, proffs eller amatör. Alla generaliserade omdömen begränsar, blir etiketter. Och när vi uttalar oss i generaliseringar begränsar vi upplevelsen för och av andra. Vi har satt en etikett som vi inte så enkelt frigör oss ifrån, vi har begränsat den fria, opåverkade upplevelsen. För säkerhets skull upprepar jag - det här har inte alls innebörden att vi inte ska kunna kritisera eller ge omdömen, även negativa, men såna ska vara riktade, definierade och avgränsade . Som jag ser det går det här långt utanför fotografi, det gäller i stort sett allt. Alla etiketter begränsar, snävar in.
*
För den som är liten blir nästan allt av betydelse. En enda mening, ett enda ansiktsuttryck, ett enda vredesutbrott, ett enda leende kan sitta i ett helt liv och färga vår tolkning av allt vi gör senare livet. Och oavsett om vi är försiktiga eller utåtriktade har vi blivit det av en orsak. Och det är varken bra eller dåligt, men olika.
*
*
*
*
***





På förekommen anledning. Tydligen är det jag som har triggat igång dig.
Jag vill då påpeka att jag inte alls har talat om VAD som (jag anser) är bra eller dålig fotografi. Jag har uttalat mig generellt om att det faktiskt finns bra och dålig fotografi, och ställt upp ett antagbart storleksförhållande dem emellan.
Om man köper din text ovan, så hamnar man i en total relativism – allt är bra ur någon aspekt. Så tror jag inte att det är. Visst – det finns alltid stora gråzoner, men med det sagt så finns det faktiskt jättebra bilder, och jättedåliga bilder.
Fina och uttrycksfulla bilder här i alla fall!
Tala gärna om för mig hur såna bilder ska vara - hur dom komponeras, vad dom ska innehålla för motiv, vilka tekniska krav dom ska uppfylla. Om det inte är relativt och alltså inte har att göra med vem som tycker måste det väl gå att definiera i allmängiltiga termer?
Jag tror nog att det finns dåliga bilder. Jag ser aldrig några här på FS, de som publicerar sig här är alldeles för rutinerade för att publicera dåliga bilder. Min far var konsthistoriker, han visade hur man kunde analysera konstverk. inklusive fotografi. Och komma fram till ett kvalitetsomdöme. Färger, balans, komposition, sådant kan göra en bild bra eller dålig. Men jag är inte lärare själv och åtar mig inte att återge den kunskap jag fick av min far. Frågan står öppen för studier i den konsthistoriska litteraturen för den som vill komma fram till en klarare uppfattning.
En annan sak är att en del är snarare till fräna omdömen än andra. Som alltid måste man tänka själv och inte bara låta sig ryckas med av dem som slår fast vad som är sanning.
Lätt gjort, men svårt sagt – det frestar kortformen en hel del, men jag skall försöka.
Den goda fotografin innehåller både relativa moment och absoluta moment. Att relativa moment ingår kan man emellertid inte ta som intäkt för någon generell relativisering som leder till att allt bara flyter omkring.
Relationsmomentet går ut på att det goda fotografiet står i relation till avsikten med fotograferingen. Fotografiet skall leverera inom vad som avsågs. För att göra det måste man tillämpa strikta regler och strikt teknik. Om man exempelvis vill ta en minnesbild av en person, så skall det helst vara likt. Om man då inte klarar att se och utnyttja det avgörande ögonblicket, så blir min och uttryck inte representativa - alltså en dålig minnesbild. Om avsikten med fotograferingen är att återge en naturstämning, så måste man få samman representativa element på ett bra sätt, så att motivet inom den begränsande ramen erinrar om den egentligen obegränsade naturen. Detta är inte så lätt - men till sin hjälp har man diverse kompositionsregler. Dom är alltså till för att underlätta - inte för att krångla till det. Klarar man inte av att åstadkomma representativitet i motivet, ja då har man en dålig naturbild.
Det allra mest lättbegripliga är nog ändå yrkesfotografen situation. Här ger kunden (förhoppningsvis) klara besked om på vilket sätt bilden skall vara bra i förhållandet till motivet. Klarar man inte av det med hjälp av sin samlade kunskap - ja då står man där, inte bra med en dålig bild - man får även snart stå där med en tom plånbok.
Som man förstår är min inställning den att det förvisso finns relativa förhållanden, men resten är kunskap, kunskap, och åter kunskap. Om den inte föreligger, ja då blir det strunt- och skräpbilder.
Det går en historia om Christer Strömholm och hans fotoskola: När någon elev hade åstadkommit riktigt dåliga bilder, tog Christer kopiorna och rev dom tvärs itu – mitt framför ögonen på eleven. Brutalt, men troligen effektivt.
Nog finns det dåliga bilder alltid – och då är det helt följdriktigt att dela upp saken i dåliga och bra bilder.
Hej Peter. Många gånger är det nog så att de som inte kanske lyckas så bra , ofta föredrar att analysera ämnet de inte behärskar.Jag har varit , och är fortfarande jazzmusiker i fyrtiofem år. Många många gånger, under åren har vi som har varit aktiva, fått höra från de som inte nådde dit hur man blir en bra jazzmusiker hur man improviserar, hur man lägger upp en improvisation och bör tänka, för att den ska bli bra. Sådant påstående ler många etablerade musiker åt. På något sätt är det som den naturliga begåvningen inte får lämnas ifred. Utan måste begripas och kunna förklaras.
Detsamma tycker jag mig märka inom fotografi. De som inte når riktigt fram finner tröst i att få på papper hur man når dit och i och med det ser sig själva som minst lika begåvade, även om de aldrig har uträttat något som väckt berömelse. Men det bekommer dem inte. Dom kan ju ,om dom bara ville. Dom har ju läst vad som är bra och dåligt./ Bengt
Ja du Bengt. Själv har jag absolut gehör, det konstaterades redan i grundskolan. Dålig musik avslöjar sig därför i mitt fall genom att det låter hemskt illa. Hur det sedan är med fotografin i den jämförelse som du använder dig av - det får var och en grunna på. Det jag har att tillägga är väl bara att det kan synas lite tanke- och kunskapsfientligt att på ditt sätt avvisa förklaringsgrunder.
Detta om detta - men mitt CV får du inte.
Jaha du Peter, du vet vad du tycker. Men jag får inte ut något av det du sager här. Vad ditt absoluta gehör har med saken att göra undflyr mig totalt.
Liksom vad nu jazzmusik har med saken att göra? Jag var dum nog att haka på Bengts befängda jämförelser.
Jag är dessutom inte så säker på om jag får ut något av vad du säger heller. Vet du inte vad du tycker? Egendomligt.
Tack Ernst!/ Björn T
Så man kan ju alltid diskutera bra och dåligt, men jag nöjer mig med detta. Livet är för kort, gå ut och njut av det i stället! Ge någon ett leende eller en kram.
/ Bengt
Tack för det bengt!/ Björn T
1 Få saker gör mig så förbannad som nonchalanta generaliseringar. Gäller
2 Vi människor är olika. Vi har olika syften med det vi gör. Vi vet ju inte vad andra människor vill med sina bilder. Gäller
Om det gör det tydligare lägger jag gärna till att jag också ser tydliga skillnader på det som kallas bra fotografi och som är taget av skickliga, erfarna fotografer och det som görs av icke fotografer för hemmaanvändning. Poängen jag försöker göra är att det som görs av oss amatörer och knäppare inte är dålig fotografi därför att det har andra syften och andra ambitioner än proffsbilder. Jag har sett många halvsuddiga bilder av barn och barnbarn eller föräldrar hemma hos äldre personer som är viktigare för dom än vilken prisbelönt eller utställningsrosad bild som helst. Därför är det just generaliseringen att kalla såna bilder för dålig fotografi som jag starkt ogillar.
För övrigt ogillar jag också den överlägsna attityden typ ".....en kraftig ökning av struntfotografi". Den är nedlåtande mot andra människor. Och fö finns såvitt jag vet ingen som helst koppling mellan musikalitet och absolut gehör - det är som att säga att bara för att någon har god syn är hen en duktig fotograf. För mig är diskussionen därmed avslutad - tack för alla intressanta bidrag!/ Björn T
Hej Björn jag vill bara tillägga att du har rätt när det gäller absolut gehör. Att omedelbart tala om vad det är för ton när man hör den, betyder inte att man kan tolka eller spela bättre än någon utan den förmågan. Ibland tvärt om, eftersom orkestrar, inspelningar inte alltid håller sig rent till den tonart som utges.Stämtonen A kan ligga högre eller lägre. Ligger den exempelvis lite under kan personer med absolut gehör känna ett behov att höja tonaliteten, och därmed lider trots att det kan vara perfekt tolkning. Om inspelningen ligger aningens lägre är det däremot inte på något sätt störande för musikaliska personer, utan förmågan absolut gehör
/ Bengt
Vi borde nog avsluta diskussionen, det är ändå Björns blogg. Emellertid är det som du anger inte definitionen på absolut gehör.
Tack Christer, roligt att du gillar bilderna!/ Björn T
Det är en filosofisk fråga eftersom det inte är mätbart och är i högsta grad en subjektiv fråga.
Tycker man att en bild är bra så är den faktiskt bra, men sen är det kanske så att vissa bilder tilltalar fler människor och då kan det ju vara så att bilden har ett intressant innehåll eller den är balanserad = välkomponerad.
Melodifestivalen har samma problem där "fel" låt vinner varje år, i alla fall om man ska gå på majoriteten som troligen röstat på en annan. Tacka vet jag höjdhopp - då är 2,42 verkligen 2,42.
må gott! // Tommy
Vi tycker uppenbarligen ganska lika. Bloggen skrev jag ju som kommentar till att någon pratade föraktfullt om "struntfotografi", om "knäppare" som inte är riktiga fotografer liksom om "starka och svaga fotografer". Det uppfattar jag som både generaliserande och nedlåtande trots att det inte alls var riktat till mig . Jag är helt på din linje att bild och foto är något subjektivt, tack för trevlig kommentar Tommy!/ Björn T
KRKro
Ungefär så jag menar, tack för din kommentar/ Björn T
Sedan är det förstås så att om man bloggar offentligt som här på FS, måste man vara beredd på att få kritik och kommentarer - det är ju som hela poängen med bloggar.
Förstår inte varför du gör den kommentaren här? Du får gärna förklara närmare/ Björn T
Du skriver om kommentarer till bilder (och bloggar). Om någon kallar dig (eller andra) för "struntfotograf" kan du välja att ignorera det, kommentera det eller helt enkelt ta bort kommentaren. Att det blir såna kommentarer på något som är synligt för alla i hela världen är inte så konstigt.
Varför tycker du att min kommentar inte skulle passa här?
Dina porträtt är utomordentligt trevliga. Din sons (?) ansiktsuttryck är obetalbara.
Dessutom är han otroligt söt. Jag förstår att dessa bilder ligger dig varmt om hjärtat.
Proffs eller amatör dessa bilder tycker jag är väldigt bra och det måste jag få tycka.
Fillippa
Tack för en mkt fin kommentar Filippa! Såklart glädjer jag mig åt den :-). Elias är ett barnbarn/ Björn T