KANON I FINSPÅNG!

***

Visst är det trevligt att bo i Finspång även om jag kan tänka mig andra platser just i dag när regnet droppar på blötsnöresterna från en jämngrå himmel. Tobago tex eller Bequia, båda i Karibien, vore också trevligt en vecka eller två. Den här gången syftar rubriken inte på att det faktiskt är trevligt att bo i Finspång utan att det finns en  riktigt stor kanon. Finspång var ju en gång Europas största kanongjuteri och levererade massor av kanoner, ut i Europa och ända bort till Ryssland under 30-åriga krigets dagar. Inte så konstigt alltså att det finns ett antal kanoner kvar. Men bara en är riktigt stor. Det är en modell  M/70 som ska ha tillverkats 1869 vid Finspongs styckebruk (stycke, det var kanon det) och står utanför den egentliga slottsparken vid änden av Bruksgatan och längan av 1700-husen.

*

Det är en bastant pjäs på nästan 15 ton och med kalibern 24 cm. Den laddades med 27 kg krut som gav dom nästan 150 kg tunga projektilerna  en utgångshastighet på drygt 400 m/s

*

*

Finspångs långa period som stort styckebruk tog slut i början på 1900-talet, 1913 provsköts den sista kanonen här. Orsaken var att man inte följde med i utvecklingen av nya material. Bofors hade då sedan lång tid arbetat med att ersätta gjutjärn med stål. Stålets högre hållfasthet och bättre seghet gjorde att tunnare gods kunde användas med lättare och mer hanterbara kanoner som resultat.

***

gunte 2017-02-27 11:06

Bastant pjäs som smyckar parken, en aning otympligare än den (Team Karin) pjäs vi drog runt på i lumpen.
En sandstrand i Karibien låter inte helt fel :)
Mv/G

Besvara

Svar från Khalad 2017-02-27 13:30

Jag är glad jag aldrig behövt dra kring den här! Tack Gunte!/ Björn T

Svara

Erik Madsen 2017-02-27 13:09

Hej Björn.
När jag såg din rubrik, trodde jag först att det var en de är moderna uttryck som används av ungdommen "Det är kanon" eller "det är fedt", när dom beskriver något extra bra :-) :-)
Men då var det bra för en mycket fin berättelse av en avslutad industriell äventyr och med några fina bilder.
Många vänliga hälsningar från Erik.

Besvara

Svar från Khalad 2017-02-27 13:30

Hej Erik, rubriken är medvetet dubbeltydig där just din första tolkning var vad jag också anspelade på . Tack för din som alltid trevliga kommentar!/ Björn T

Svara

Vibybo 2017-02-27 13:47

Tror att gjutjärn inte tål mer än svartkrutets relativt långa förbränningshastighet, och att utgångshastigheten därmed inte blev högra än så. Trevligt att den är bevarad, trots att dess enda avsikt är lemlästning.

Besvara

Svar från Khalad 2017-02-27 16:12

Hej Stefan, tror inte att det är ngn nämnvärd skillnad i själva temperaturtåligheten utan det beror dels på att stålets lägre kolhalt ger ett starkare material i sig, dels på att stålkanonerna bearbetades ochfick en bearbetningsstrukrur som också ökar hållfastheten. Gjutet material är dessutom alltid kortare än bearbetat och därmed mer sprickkänsligt
Tack för intresserad kommentar/ Björn T

Svara

Vibybo 2017-02-27 17:50

Just det. Med förbränningshastighet menar jag trycket materialet utsätts för, förbränningshastigheten är nämligen en av de avgörande faktorerna avgörande för det trycket. Förr laddade jag själv, och lyckades. Minns några som inte förstod detta, det resulterade naturligtvis i pipsprängning.

Svara

Svar från Khalad 2017-02-27 22:39

Det fattade inte jag, tack! :-)/ Björn T

Svara

Bjarne 2017-02-27 14:07

Wow, det var en mäktig pjäs det där! Kul att höra om det stora kanongjuteriet. Något jag inte kände till förut. Fint med vinterstämningen i första bilden.
Hälsningar, Bjarne

Besvara

Svar från Khalad 2017-02-27 16:13

Tack för det, Bjarne/ Björn T

Svara

Lena Holm 2017-02-27 19:38

Vilken bamsepjäs. Laddades med 27 kg krut....Bara krutet och projektilen måste ju ha varit lagom svåra att frakta. Hur flyttade man de här? Eller det kanske man inte gjorde...
Hälsningar Lena

Besvara

Gun-Inger Arvidsson 2017-02-28 00:24

Fint det här historiska bilder med text till som gör att historiens vingslag ger oss andra
kunskaper ...gillas det här.
Gun-Inger

Besvara