NÄSTAN ETT HELT LIV

***

Det står tomt nu, pappas skrivbord. Det är här jag minns honom, vid skrivbordet i rummet som både var hans arbetsrum och sovrum hemma på Karlavägen i Ludvika. Arbetsrum eftersom han hade expeditionen hemma. Ofta var han på tj-resa, han var skolinspektör för Dalarnas södra inspektionsområde. Men skrivbordet var hans bas, jag tror det var ännu mer, det var centrum i hans värld. Pappa var inte så fysisk, inte med dagens mått i alla fall. Jag kan inte minnas att jag  någonsin sett honom med en hammare i handen tex. Och jag vet mig aldrig ha suttit i hans knä eller kramats. Jag skulle säga att han undvek allt som kunde bli - eller kännas - känslosamt. Det hade han inga redskap för, jag vet att han var extremt ensam som liten. Han var intellektuell skulle man nog kunna säga, han levde mycket i böckernas och papperens värld. Och att skriva var för honom något absolut självklart. 

*

Att han använde sina almanackor för att skriva i visste jag förstås, tom dagböcker skrev han tidvis.  Men omfattningen har jag inte haft klart för mig. Förra veckan var jag som ni kanske kommer ihåg och hämtade material från mamma och pappa som min storasyster Sigbrit haft, mammas bröllopsfoto tex visade jag ju här för knappt en vecka sen. Nu har jag tittat på dagböckerna. Jag säger tittat på, inte läst, det är en del och till att börja med vill jag se vilka år de omfattar

*

Det har ösregnat hela dagen och är alltså en perfekt dag för det här. Såvitt jag kan se är det med undantag för några år i mitten av trettiotalet en kontinuerlig serie från 1921 till 1992 , dvs drygt 70 år. Jag tror inte det är särskilt vanligt med så lång serie och känner på mig att det är en skatt. Ändå har jag ingen ambition att läsa allt, det känns inte meningsfullt, jag lever mitt liv nu. Men jag funderar på om materialet inte borde sparas för framtiden på något sätt. Självklart ska jag göra några nedslag i materialet

*

Allra första nerslaget blir i fickalmanackan för 1940 (mitt födelseår) 

*

Och kort och lakoniskt , men det står det ändå - Lillpojken född

*

Ett hopp fram till en tjockare dagbok, 1959 när han var 57 och mitt i livet

*

Här är det tätskrivna sidor fyllda med hans drivna handstil

*

Ytterligare ett hopp, nu fram till 1992, det år han fyllde 90 år

*

Och visst skriver han fortfarande. Inte så långa essäer men han skriver, fortfarande drivet

*

Men här tar det slut, det sista jag kan se han skrivit är från den 3:e november det året och han ska fylla sina 90 år samma månad. Och dom sista raderna råkar vara om mig  "Björn fyllt 52 idag och blivit uppvaktad", det har hamnat på den 3:e i stället för dagen innan som är min födelsedag. Det gör inget pappa!

*

Pappa levde ytterligare 10 månader och dog i början av september 1993. Jag kommer inte ihåg vilket datum, mina almanackor har bara gällt jobbet......

**

Lena Eriksson 2017-09-04 17:53

Vilken vacker bild på din pappas arbetsplats! och du har många spännande timmars läsning framför dej...kan nog passa bra i höstmörkret...
Må så gott!
Lena

Besvara

Svar från Khalad 2017-09-04 23:36

Tack Lena för fin kommentar! Materialet har jag här i Korsheden och har tänkt ägna rätt mkt tid åt det denna vecka då jag är här ensam :-) / Björn T

Svara

ztenlund 2017-09-04 18:55

Fint inlägg och den där bilden gillar jag. Det är lätt att känna igen uppställningen med bokhyllor, skrivbord och ett separat bord med skrivmaskinen på från en tid som var.

PS.
12: september, med begravningsgudstjänst 22:a september, enligt dödsrunan i SvD 1993-09-14.
DS.

Besvara

Svar från Khalad 2017-09-04 23:38

Stort tack Martin för trevlig kommentar! Och du är en säker källa till fakta, extra tack för det!/ Björn T

Svara

Håkan Eklund 2017-09-04 19:34

Mycket värdefull familjehistoria!
- hawk

Besvara

Svar från Khalad 2017-09-04 23:38

Tack Håkan, det finns mycket där, alldeles säkert!/ Björn T

Svara

Annika

Vilken dokumentation, förstår med blandade känslor. Kanske en glimt av av livet från en annan synvinkel.

Besvara

Svar från Khalad 2017-09-04 23:51

Hej Annika, kul att du tittar in :-). Och jag är inte särskilt nostalgisk som du vet men det finns mkt att läsa och det hjälper mig att förstå dom och därigenom mig själv också lite bättre! Kram/pa

Svara

Erik Madsen 2017-09-04 21:36

Hej, Björn.
En mycket personlig och intressant inlägg. Man öppnar säkra dessa böcker både med en viss bävan och spänning.
Jag tror att jag har sett detta fina foto av din fars arbetsrum tidigare.
Hälsningar från Erik.

Besvara

Svar från Khalad 2017-09-04 23:53

Hej Erik, tack för din som vanligt uppskattade kommentar! Och det stämmer, du har sett bilden på pappas rum tidigare men jag tyckte det passade med att inleda med den här också!/ Björn T

Svara

ehrsa 2017-09-04 21:53

Spännande! Men det är som du säger, det är inte säkert man har ambitionen eller kanske att man inte mäktar med att ta del av allt som finns efterlämnat.. som du också säger så har man ofta fullt upp med sitt egna liv och de intressen man har! Min pappa avled för fyra år sen efter en tids sjukdom och det finns en del att läsa där också om jag skulle vilja, men hittills känner jag inget behov av detta, kanske det ändras nån gång framöver, eller också inte.. Själv har jag börjat radera en massa RAW-filer som jag har sparade på externa hårddiskar.. Däremot sparar jag de framkallade JPG bilderna! Jag kommer inte hålla på att pilla med gamla RAW-filer i framtiden, det vet jag! Däremot håller jag gärna på med nytagna bilder i framtiden så länge man nu har hälsan! Dygnet har ju bara 24 timmar, och man hinner inte med allt..
Hälsn!

Besvara

Svar från Khalad 2017-09-04 23:56

Tack Jan, det får ta lite tid den här veckan som jag satt av för detta, ensam i Korsheden som jag är. Ingen sträckläsning, men enstaka djupdyk då och då!/ Björn T

Svara

Tomasz 2017-09-05 09:01

Väldigt fin bild från din pappas arbetsrum, den känns fridfull.

Min pappa var också kortfattad i sina anteckningar, alltid. Som jag bloggat om tidigare så jagade han bäver bland annat. Och i en av kalendrarna hittade jag: "Sköt en bäver idag, men den sjönk." Mer än så behövde inte sägas tyckte han.
Du verkar ha ett mer omfattande jobb framför dig, jag hoppas du hittar några guldkorn!

/Thomas

Besvara

Svar från Khalad 2017-09-06 11:17

Tack Thomas, det var ett ljust och fint rum, ett hörnrum med tre fönster. Takhöjden gjorde ju att också fönstren blev stora med mkt ljusinsläpp. Jo, jobbar med det lite koncentrerat den här veckan men tänker långtifrån läsa allt. Återigen, tack för trevlig kommentar!/ BjörnT

Svara

Ruth Nyman Tatlock

Intressant! Dom där små almanackorna användes flitigt en gång i tiden.
Kallades också dagbok, av vilka jag hade flera, när jag var tonåring. Efter
jag gått på handelsgymnasium, skrev jag mina i stenografi!

Är en aning avundsjuk på dej, som har så mycket av din far. Min far dog
vid 48 års ålder; jag var fyra och ett halvt år gammal. Kommer inte ihåg mycket,
utom EN sak, och det var, att han dansade med mej i köket. Han var skogvaktare;
vi bodde på skogvaktarbostället i Kybäcksheden, som ligger mellan Nyhammar och
Björbo - mycket ensligt. Har hört att han var en drömmare som älskade sin skog.

Jag har sparat almanackor sen jag gifte mej 1953 men inte fört dagbok, tyvärr.
Nu fyller jag 90 i april, så kanske jag borde skriva nånting om mitt liv. :)

P.S. Vi bodde på Carlavägen 3 i Ludvika, då vi flyttade dit efter far dog. Huset
finns inte mer.

Besvara

Svar från Khalad 2017-09-06 11:26

Hej Ruth, extra roligt att du hör av dig! Handelsgymnasium fanns ju inte i Ludvika, i Falun kanske? Där har min fru gått de första åren på 60-talet.
Och du har också bott på Carlavägen, där ser man! 3:an antar jag låg i kvarteret närmast stationen och det kvarteret blev ju ganska tidigt affärskvarter. Det var väl det kvarteret där Olle Erikssons speceriaffär låg i hörnet Carlavägen - Storgatan?
Kybäcksheden har jag inte ens hört talas om men området Nyhammar - Björbo är supervackert och jag gör mina turer där ibland, får titta efter Kybäcksheden nästa gång jag är där!
Tråkigt att höra att din far gick bort så tidigt men ett fint minne du berättar om!
Hälsningar/ Björn T

Svara