Bilder, tankar och reflektioner jag gärna delar. Både lek och allvar och framförallt mer hjärta än förstånd

STUDIO 58

***

Obs inte att förväxla med Studio 54, den kända nattklubben i NYC. Det här är precis vad det står, min fotostudio på Carlavägen i Ludvika. Först ett par porträtt på storasyster Sigbrit. Hon är nu borta sen drygt två år och därmed är hon den människa jag känt längst i mitt liv - 76 år. Det kan lillebror Dag slå om det vill sig, men eftersom han är tre och ett halvt år yngre än jag har vi till dags dato känt varandra i 74,5 år.  Men nu var det porträtten först, tagna när hon var 21 och jag 18 år.

*

Stora syster Sigbrit, 21 år (1958)

*

Storasyster Sigbrit 21 år (1958)

*

Och så var det studion ja. Hemma i pappas kombinerade arbets- och sovrum. Jag ser att jag häftat upp en filt/bordduk/lakan på pappas arbetsbokhylla och skrivbordslampan gav vinklingsbar spot. Kameran var min älskade Yashica Mat, en tvåögd spegelreflex med Rolleiflex som förebild. Alltså 120 film med 12 bilder 6x6. Mellanformat alltså, med dagens nomenklatur. Just den här rullen har nr 47 i min negativpärm och ordentliga anteckningar visar att det är en Kodak Panatomic X -rulle, framkallad 18 minuter i Rodinal 1:100 21 C 

Uppställning 1

*

Uppställning 2

*

Av uppställning 3 med lillbrorsan framgår att spotljuset var pappas gröna skrivbordlampa. Allmänljuset var nog ljusinsläppen från fönstren, det var ett hörnrum med bra ljus. Att det är pappas arbetsrum är uppenbart, högst upp i bokhyllan står Svensk Författningssamling, ett av grundverken han ofta behövde referera till i olika beslut i arbetet som skolinspektör

Lillebror Dag fick jag ingen lyckad bild av här, visar bara Svensk författningssamling däruppe till höger och skrivbordslampan där framför

*

***

Inlagt 2018-09-20 00:03 | Läst 2009 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
Ja, så gjorde man förr. Otaliga gånger förvandlade pappa något rum med att hänga upp en rullgardin eller nåt annat tyg och ställde fram sina egentillverkade stativ med fotolampor och så blev det sittning. Fasligt tråkigt då men idag uppskattar jag hans flitiga studioaktiviteter. Men upplevelsen har förhindrat mig att göra likadant =).
Vilken fin syskonskara ni är! Så fint att få se dessa gamla bilder. Jag fotade några år med rulle innan jag gick över till digitalt och visst var man mer noggrann, kvalitet framom kvantitet, förr. Nu kommer jag ofta hem med många bilder av samma motiv och samma vinkel för att verkligen fånga exakt det jag ville ha, medan jag med rulle hade tagit mig tid att skapa bilden jag ville ha innan jag tryckte av. Fin känsla i dina bilder! De riktigt lyser av nostalgi!