Bilder, tankar och reflektioner jag gärna delar. Både lek och allvar och framförallt mer hjärta än förstånd

FRANKRIKE

***

Tre gånger Frankrike. Mamma och pappa var fascinerade av Frankrike. Pappa av den franska historien, särskilt före franska revolutionen 1793. Mamma av det franska språket. Efter att vi köpt bil 1952, eller om det var 1953, gjorde vi tre utlandsresor med bil under 50-talet - 1953, 1956 och 1959 - alla med Frankrike som mål. I tre år sparade dom till varje resa. Jag kommer inte ihåg ordningen, men en resa gick till Loiredalen och alla slotten - Chenonceaux, Tours, Amboise mfl. En till Provence - Aix-en-Provence, Nimes, Carcassonne, Namure mm. Och en till gränstrakterna mot Spanien med Andorra och ner till Barcelona. Säg det slott och den katedral jag inte sett i Frankrike - Tours, Reims, Notre Dame de Paris, Chartres. Den senare har fö ett av världens vackraste kyrkfönster. Mammas bibel på resorna var Guide Michelin, där stod allt, från beskrivningen av vilka slott och katedraler som var viktigast till vilka matställen som var lämpliga. Guide Michelin är ju känd för klassificeringen av Europas bästa restauranger, men i resebroschyren fanns också vardagsmatställena, inte minst matställena som lastbilschaffisarna sades föredra - mkt mat, bra mat och billigt. Det var ingen kedja men dom hade en beteckning  som jag glömt. Nej förresten, i samma ögonblick jag skriver att jag glömt namnet dyker det upp i minnet - Les Routiers. Vill man äta billigt och bra i Frankrike ska man söka upp en restaurang som har beteckningen Les Routiers, åtminstone gällde det på 50-talet. Men det skulle inte förvåna mig om det fortfarande gäller.

*

En detalj från de franska katedralerna är vaxljusen som alltid brinner. Där finns alltid ett helgon, ofta flera, som är förknippat med katedralerna. Och där finns alltid önskningar och förhoppningar man vill be helgonen om hjälp med. Kanske är det om något  praktiskt och konkret, kanske gäller det ett barn som förlorats i tidig ålder och som man vill ge Guds frid. Människor kommer, köper ett ljus, tänder det och sätter det i någon av mångljusstakarna och sätter sig sen en stund på en bänk nånstans i katedralen och ber tyst, eller kanske bara sitter en stund, avskilda från världens larm därute. Alla har vi något att be om, något att hoppas på. Så utövad kan jag se mig själv som religiös, trots allt jag skrivit. Utan dogmerna, utan påbuden, utan uppdelning i goda och onda, i syndare och helgon, i heligt och vackert , i profant och kyrkligt. Allt är ett.

*

***

Inlagt 2021-03-27 22:10 | Läst 3138 ggr. | Permalink


(visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?
Jag liftade till Chartres. Katedralen lyfte sig över lilla stan. Jag tittade och tittade tills det var alldeles mörkt och tog då in på ett enkelt ställe och intog kvällsmat av bröd, brieost och en skvätt rödvin.

Religiös kan man nog vara även om man inte klarar vår kyrkas trosbekännelse eller någon annan religions heller. Förundran inför skapelsen hur den nu har gått till.
Svar från Khalad 2021-03-29 15:27
Hej Måns, tycker det låter väldigt trevligt det där med enkel kvällsmat, bröd, brie och lite rödvin. Behöver man mer? Chartres var första resan tror jag, i så fall var jag tolv, så vin var inte aktuellt. Jag skriver om barndomsupplevelser mer än ungdomsupplevelser, i alla fall vad gäller första resan, tack för trevlig kommentar!
En bild som visar att man inte behöver moderna kamerors skärpa för att fånga en stämning. Det har du gjort. Mycket vackert och talande. Det finns alltid saker att önska, både personligt och för världen, oavsett om man tror på Gud eller inte.
Hälsningar, Bjarne
Svar från Khalad 2021-03-29 15:28
Tack Bjarne, visst är det så, både vad gäller kameror och önskningar.. :-)
Det var säkert rena äventyren att bila ner till Frankrike på 50-talet. Vi gjorde en månads roadtrip med några kompisar till rivieran sensommaren -86, samma år som vi fått körkort. Redan det känns avlägset, men 50-talet var det säkerligen rätt så ovanligt med sådana resor.

Tommy S.
Svar från Khalad 2021-03-29 15:33
Hej Tommy.Visst var det så, långa bilresor till kontinenten var spännande, det tror jag inta bara jag som tonåring kände, det gjorde mina föräldrar också. Ändå var det inte alls unikt, bilismen kom ju igång ordentligt just på 50-talet och där fanns en stor reslust efter de långa krigsåren. Jag tror att just under 50-talet var längre bilresor till kontinenten det man gjorde om man hade möjlighet, charterflyget var i sin linda, det kom igång först på 60-talet.Tack för trevlig kommentar!
Hej Björn.
Jag förstår din familjs glädje över Frankrike. Vi har också varit på bil semester dit flera gånger. Jag är i samma team som din mamma - Guide Michelin och Michelin-kort var också - särskilt mina - trogna och uundværlige/oumbärliga medel.
Med många vänliga hälsningar från Erik.