Bilder, tankar och reflektioner jag gärna delar. Både lek och allvar och framförallt mer hjärta än förstånd

SETT UTEFTER SAXEVÄGEN I GÅR

***

Det är vilsamt att gå Saxevägen. Bara det vanliga, men ändå så fantastiskt. Det behövs, lite som motvikt för att orka ta in allt därute. Ukraina. Oslo. Förlorad aborträtt i USA. Bland annat. Ändå tror jag inte världen har blivit sämre, den har alltid varit en orolig plats. Men tidigare generationer har nog inte matats med praktiskt taget allt oavbrutet. Men att vägen framåt inte är en raksträcka, så mycket är klart. Hackigt, krokigt och med många hinder som måste passeras. Apropå vägar förresten, promenaderna blir nu företrädesvis efter åtta på kvällen, idag hade vi över 30 här och mer ska det bli. När det är som varmast kollar jag Bagdad i väderappen i mobilen. Förresten träffade jag Hassan häromkvällen så vi talade lite om hans hemstad Achvaz i Iran. Den ligger oftast några grader varmare än Bagdad, där ser ut att bli femti grader veckan. I skuggan alltså.

*

Ängsklocka

*

Prästkrage

*

Ängsull

*

Sädesärla

*

Werner

*

Ja, å så korna då förstås...

*

***

Inlagt 2022-06-25 22:59 | Läst 5293 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Trevliga bilder med en lugnande effekt..saknar en sådan väg att promenera på..
HaD/Gunte..
Svar från Khalad 2022-06-26 13:27
Tack Gunte, där finns lugn och sånt som ”alltid” funnits, det behövs i en föränderlig värld!
Fina bilder, jag ska också ut till någon väg ikväll för att se om jag hittar några blåklockor.
Svar från Khalad 2022-06-27 12:47
Tack Morgan, blåklockor finns gott om nu, åtminstone där jag är. Lycka till med det, hälsningar/ Björn
"Bara det vanliga, men ändå så fantastiskt" ja, så är det, hoppas många kan inse det. Hur fint det ändå är. Trots det som är svårt att få ur bakhuvudet, krig i Europa där minst 500 pappor/söner varje dag inte kommer hem någonsin. Dina promenadbilder är en härlig idyll. Och han Werner, en stilig herre, poppis bland damerna?
Svar från Khalad 2022-06-27 12:50
Tack Stefan, visst är det en idyll, en levande sån tom :-) Werner har bara en halvbror - som också heter Werner - som sällskap så det är svårt att veta.
Ja, människans värsta fiende är människan.
Tänk om hon istället för bomber och granater kunde bry sig mer om blommorna och känna att det är bra mycket trevligare med blommor än att fördärva och förstöra för både oss människor och våra medpassagerare på den här planetens färd genom tid och rum. Vad är det för en värld vi lämnar över till våra barn tänker jag ofta. Det är inte utan att jag blir lite dyster till sinnes emellanåt fast jag egentligen inte är lagd åt det dystra hållet.

Hälsningar Jörgen