PROJEKTET
***
Visst har jag försökt att skaffa mig några fotografiska projekt, baksidesprojektet tex och slaggsten och slaggstensbyggnader. Det är också teman som jag då och då återvänder till. Inget av dem är dock projekt som jag brinner för, som liksom berör mig på djupet. Mitt verkliga projekt, som jag egentligen aldrig sett som ett projekt, är ju att berätta om mitt liv, dvs min vardag. På sätt och vis är väl det ett projekt vi alla som fotograferar har. Ändå framstår det alltmer som mitt enda riktiga projekt. Dessutom ett projekt som pågått under nu 70 år, med bilder sparade från hela projekttiden.
*
Frågan är hur stort allmänintresse ett sånt projekt kan ha. Jag gissar själv att de äldsta bilderna från mitt första fotodecennium, 50-talet, har ganska mycket allmänintresse. Tidsmiljöer, mode, nostalgi finns ju där. I övrigt handlar det väl mest om att då och då kunna visa bilder med hyfsad kvalitet, även om dom inte har någon inneboende betydelse för andra. Fortfarande ger dock temat mig "möjlighet" att berätta om sånt som berör mig starkt. Dom senaste åren är det ju I:s Alzheimer. Jag har trott att jag vetat vad sjukdomen innebär. Inget av det jag trott mig veta har väl varit direkt fel men bilden idag är mkt mer komplex. Samtidigt som glömskan blir alltmer dominerande finns fortfarande så mkt insikter kvar och fungerande. Jag hade liksom trott att hennes tillvaro skulle bli mer, vad ska jag säga, avtrubbad? Jag drar mig för att skriva ordet men gör det eftersom jag upplever att det nästan är tvärtom. Hon hör omedelbart om min röst speglar irritation eller outtalade suckar (jamen det sa jag ju för två minuter sen; mat - vi åt ju alldeles nyss), hon hör när jag är glad och märker när jag är trött. Vi har bra kontakt helt enkelt. Förutom glömskan är det initiativförmågan som förändrats. Hon blir ofta sittande eller stående. Jag såg bilden när jag hämtade henne efter att ha klätt sig.
*
*
***


Tack för fin kommentar Claes!
Det kanske ska bli mitt pensionärsprojekt att dokumentera min vardag.
Mer bilder på nära och kära.
Du har en väldigt fin och kärleksfull känsla i dina bilder :-)
Mvh Bengt
Tack Bengt, glädjer mig att du gillar vardagsbilderna :-)
Stor ros både för dina texter och ditt väldigt - nästan poetiska foto här på I.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Tack för det Erik, det glädjer mig!
Vi är lika allt grundläggande och alla kommentarer är välkomna :-)
Dina ord berör även mej. Din värme och ändå sakliga framtoning är fin. Din vardagsbild är inte märkvärdig, men tillsammans texten växer den.
Tack för att du delar detta med oss. Jag följer dej och Din vardag, med stor värme.
// Conny
Tack Conny, uppskattar din kommentar, den värmer såklart!
Jag tycker att din bild har fler dimensioner än bild, här finns känsel, doft och ljud. Mycket fin bild.
/Gunnar S
Hej Gunnar, glädjer mig åt din fina kommentar!
du kan trycka, skriva och utge den själv
familj och vänner
bokförlag
ang fotografiet så känns det för mig som om din fru fastnat i dagdrömmar om den bild hon ser upplyst på väggen - det liknar för mig en karta, typ orientering, det kan väcka djupa minnen
vad fint att hon kan spegla din sinnesstämning - vi är sällan medvetna om det så det ger ju en fin kontakt att fråga vidare om
hela er tid tillsammans från medveten till på väg bort kan du göra ett projekt av
jag tror det kan vara ett stöd under en svår tid - att låta sig följa med i det som händer - det
finns bara ett håll
fint att du berättar
7inger
Hej Inger, jag har gjort flera böcker on demand på nätet just med gamla bilder. Huvudsakligen för familjebruk, men jag har också haft med och visat vid utställningar där jag deltagit, liksom vid andra fototräffar. Många av dom gamla bilderna från 50-talet har jag också visat här under årens lopp, det har varit uppskatta som jag känt det. Jag kommer fortsätta att då och berätta när det känns rätt och jag har lust/ behov att berätta. Tack för en fin kommentar!