LÖRDAGSTRÄNGSEL - LUDVIKA 1955
***
Bilden heter just lördagsträngsel i mitt negativalbum. Den är tagen lördagen den 28 maj 1955 (på förmiddagen!). Jag hade haft min första egna kamera ett år, en Zeiss Ikon Nettar. Kameran hade jag köpt ny för 127 kr på Stefans, och pengarna för att köpa den hade jag jobbat ihop som cykelschas hos Olle Ericsson, speceriaffären som ligger snett bakom mig till höger. Jag var nu efter ett år skapligt bekant med kameran, det står i negativalbumet bl 11 och /200 s vilket gett ett bra exponerat negativ med skaplig skärpa. Själv var 14 år och på stan så ofta jag kunde med kameran.
*
Bilden är här något beskuren i över- och nederkant för att fokusera på det intressanta, negativet är ju kvadratiskt 6 x 6 cm. Man ser Storgatan ner mot ASEA, vänstertrafik såklart. Till vänster ligger torget, fortfarande obebyggt (numera Engelbreksgallerian). Skomakarn i lilla huset rakt fram har jag lämnat in många skor för halvsulning och klackning till. Längre in till vänster låg auktionskammaren. Som alltid under affärstid massor av folk på stan, dom flesta hade gått eller cyklat in till centrum. 1955 tror jag inte det fanns några stora P-platser alls och definitivt inga parkeringshus, det räckte med parkeringarna utefter gatorna. Stan hade ca 11 000 invånare. Bokhandelshörnan och Posten (med 3-5 kassor beroende på trängsel) ser ni till höger på bilden och alla affärer var igång, minns inga tomma affärslokaler. ASEA var fortfarande ASEA och inte vare sig ABB eller Hitachi.
*
*
***
Det som slår dig, som inte själv var med det här året, hur välklädda alla människor var en lördag på stan. Det känner jag inte igen från dagens helgflanörer.
Cyklar ställdes vid trottoarkanten. Man satt upprätt på cykeln, styrena var höga. Nån hade skaffat en sprillans ny amerikanare. Folk var noga klädda, dräkt, kappa, herrarna med hatt, och hade säkert borstat av kläderna och putsat skorna. (Numera finns inte klädesborstar att köpa).
Jag minns att som barn och ungdom, jag var 17 år då, gällde det för många att bli xuxna och medelålders så fort som möjligt. Det där med ungdomskult hade inte slagit igenom även om impulsen kommit från det stora landet i väster.
Gatubelysningen med armaturer som kanske kom från ASEA och hängde i linor över gatorna var och förblev klassisk, kan nog ännu hänga kvar på sina håll.
På taket på skoreparationsverkstaden pannplåt. Då ett lätt missaktat taktäckningsmaterial, dom om så hava kunde hade investerat i glaserat tegel, tegel, kopparplåt eller skivtäckning med målad plåt. Andra fick nöja sig med pappbeläggning.
Nu räknas pannplåt som kultur, sån plåt sitter på taket på vårt hus på Gotland, där på ett gammalt spåntak, plåten kom nog dit kring just 1955.