Bilder, tankar och reflektioner jag gärna delar. Både lek och allvar och framförallt mer hjärta än förstånd
SÅ HÖR JAG.....
***
....lommens vårrop från iskanten.
Ensamt, ödsligt men starkt och känslomättat
Precis som det låtit i över 10 000 år
sen den stora iskanten drog sig tillbaka
I början var vidderna oändliga
som Barken var del av Ancylussjön
Nu stiger vårens rop mot himlar och rymder
som färgar vatten i guld och kallblått
*
Och hjärtat känner samma längtan igen
Den längtan som ingenting behöver
och ingenting saknar
men berättar att det är till dom eviga rymderna
också jag kommer hem
*
*
*
***
Inlagt 2023-04-20 23:14 |
Läst 748 ggr. |
Permalink



Hälsningar Halina
Tack Halina, skriver gärna en stump när jag har tid o ro.
Tack Peter, lommen var ju också en ödemarksfågel, idag tror jag den är ganska vanlig :-) Somt blir bättre även om få skriver om det.....
Tack Annelie, glädjer mig åt att du gillar den och förstår!
Tack för det Nina. Lommen har alltid gett mig en alldeles särskild känsla!