Precis som du skrev om en annan bloggare tidigare ikväll så tycker jag att du i detta blogginlägg är lite retfull när du skriver "alla riktiga fotografer som ofta parasiterar på de fattiga och redan utsatta". Alla fotografer är väl på ett sätt riktiga fotografer (vad det nu är) och det är nog inte så många av dem som gör det du påstår. Det finns en del, som tyvärr gärna kallar sig för gatufotografer, som konsekvent fotar hemlösa och utsatta, men glädjande nog så tror jag inte att det sker i särskilt stor utsträckning.

I förrgår blev jag faktiskt konfronterad av en hemlös, som frågade mig om jag tar foton av hemlösa, på vilket jag svarade så ärligt jag kunde att det gör jag aldrig – hemlösa har gatan som sitt hem och jag har ingen lust att inkräkta på det lilla privatliv som dessa stackare har. Sanning med modifikation förstås. Händelsen ägde rum vid Oxford Circus i London – en av mina favoritplatser där jag timtals står och försöker göra nåt av de mängder folk som rör sig där. Givetvis så kan det hända att en hemlös kommer med i bakgrunden men huvudsubjekt är de aldrig. Tror inte att den förklaringen hade tolkats så välvilligt som jag skulle ha önskat, varför jag nöjde mig med första biten. Det gjorde den hemlöse också!

Hej Björn - jeg må også have misset det blogindlæg. Jeg er helt enig med dig og jeg kunne aldrig finde på at fotografere personer i ydmygenende situationer. Uanset om personerne IKKE siger fra.
Jeg synes om dine fotos her - især nummer 1.
Med mange venlige hilsener fra Erik.

Det vackra landskapet och den feta myllan, urgammal skönhet. Själv undviker jag att fotografera andra utan lov, det känns påträngande, men det sker någon gång och då helst så det inte går att identifiera. Vill man göra gott är det bäst i det tysta, då gälls det.