Dags för fullformat?

Har ganska länge tänkt mig skaffa en fullformatare. Låt mig direkt säga - jag tror inte jag kommer ta bättre = vackrare, konstnärligare eller mer intressanta bilder bara för att det eventuellt blir en ny kamera. Det har ju inte med det att göra såklart. Kanske däremot kan det bli bilder med mindre brus (särskilt vid höga ISO) och bättre dynamiskt omfång och säkert färre bilder där jag missat skärpan. Dessutom vet jag att varje gång jag bytt kamera har fotointresset fått sig en extra skjuts och det, det skulle faktiskt kunna resultera i bättre bilder. I alla fall lite, eller ibland.

Just nu har jag en A580, dvs en Sony. Eftersom jag började med Minolta för ganska längesen har jag byggt upp en ganska bra objektivpark och därför är jag benägen att fortsätta med Sony (trots  att det bara verkar vara Canon/Nikon som räknas om man vill anses vara seriös fotograf). Och de flesta objektiven jag har är bra, tom mycket bra, även för fullformat. På den gamla analoga tiden var det ju småbild = fullformat i dagens vokabulär och från den tiden har jag två högklassiga Minoltaobjektiv, 50/1.4 och 85/1.4. När jag så på senare tid kompletterat med objektiv har jag vetat att det så småningom blir en fullformatare och det  har blivit ett Sigmatele 100-300/4 APO DG, ett Tamronmakro 90/2.8 SP AF Di och nu senast ett Sonytele 70-200/2.8G. Egentligen är det bara standardzoomen som inte är för ff, ett Zeiss Vario-Sonnar DT 16-80/3.5-4.5 ZA  som jag köpte till min förra kamera, en A700.

Sony har ju haft fullformatare flera år, dom var faktiskt först med en ff med 24 MP och prisläge runt 20´. Att det inte blivit någon sån (A850 eller den dyrare A900) beror på att de inte haft särskilt bra egenskaper vid höga ISO, och det är just en av de egenskaper jag är ute efter. Nu har dom kommit med en helt ny ff, A99, som har det mesta av det jag vill ha - men också en del som många inte gillar, framförallt en fast, halvgenomskinlig spegel och elektronisk sökare. Mig tror jag det skulle passa - min syn är inte perfekt och kommer bli sämre (grön starr) och där tror jag den elektroniska sökaren vore idealisk även om den har nackdelar vid starka motivkontraster. Priset är också högt, typ 25´, dvs mer än för en Nikon 800E, och avsevärt högre än Nikon 600 eller Canon 6D. Få se hur jag gör, kommer nog titta in på Scandinavian Photo i Mölndal i veckan.

Nu när jag är igång och pratar kameror kan jag inte låta bli att titta lite bakåt. Min första kamera var en lådkamera för 6x9 (8 bilder 6x9 cm på en 120 rullfilm), ärvd av pappa, sannolikt gjord på 30-talet och som jag använde - ska jag gissa från 1952 0ch några år framåt. Den hade fast fokus, fast bländare och en slutartid! Första egenhändigt införskaffade kameran blev en Zeiss Ikon Nettar som jag köpte 1954? för 125 :- efter att ha sommarjobbat några veckor. Det var en bälgkamera för 12 6x6-bilder, fortfarande på 120-rullfilm, men med alla möjligheter i världen - jag kunde ställa in både avstånd, bländare och tid! I gymnasiet började jag så jobba extra dels på biblioteket, dels i en fotoaffär och så småningom köpte jag min första småbildskamera någon gång runt 1957. Kanske stammar min svaghet för Sony och udda kameror ända från den tiden, det blev nämligen en Robot IIa. En mycket liten, behändig och helt unik kamerakonstruktion med en drivfjäder som efter uppdragning gjorde det möjligt att ta ungefär 20 bilder utan att veva fram som med alla andra kameror. Robot hade dessutom rykte att ha hög finmekanisk kvalitet och bra optik, ett Schneider Xenar 37.5/2.8 som utan vidare hade platsat som ett modernt pannkaksobjektiv. Roboten med objektiv var inte mycket större än en modern kompaktkamera och gav 55 bilder 24x24 på en vanlig 135 småbildsfilm. Krångligt var däremot att den inte kunde ta en vanlig småbildskassett utan hade en egen kassett som måste laddas i mörkrum varje gång, jag fick alltså köpa småbildsfilm på 5m rullar och klippa upp och ladda i mörkrum. Tyvärr har jag ingen av dessa kameror kvar och framförallt Roboten skulle jag vilja ha. Jag missade en på blocket för ngt år sen då jag anmält intresse men var för sen att bekräfta köpet.

Efter Roboten blev det rullfilm och 6x6 igen, en japansk Rolleiflex som hette YashicaMat och den har jag däremot kvar. Den kostade drygt 400:-, ca hälften av en Rolleiflex.

Den skaffade jag i slutet av 50-talet, och då blev det också en exponeringsmätare, lös förstås

Efter att jag klarat av studierna och börjat arbeta i mitten av 60-talet blev det lite modernare kameror, först en Konica FM. Det var min första kamera med inbyggd exponeringsmätare och hade ett ljusstarkt Hexanonobjektiv 52/1.4

Som framgår av bilden har det varit med om en del, bla tappade jag kameran med objektiv i en källartrapp, ca 2m men trätrappa, och det var då det blev så här. Allt fungerade dock alldeles utmärkt även efteråt så rejält byggt var det.

Nästa kamera blev en lite smidigare igen, en Olympus OM-2N med ett Zuiko 50/1.4

Till denna skaffade jag också min första extra extra optik, ett Zuiko 135/3.5.

Ytterligare några analoga kameror har det hunnit bli före den digitala och framförallt den senaste, en Minolta 700 har jag kvar, dock ingen bild.

Inte heller har jag bilder på  dom digitala systemkamerorna men i tor och ordning har det varit Konica Minolta 7D, den kamera som införde antiskak i huset och som Sony fortfarande har, därefter Sonys Alfaserie A100, A700 och nu A580. Så nu får vi se, blir det en A99:a eller är det läge trots allt för systembyte?

Nog för idag, nu ska jag meditera en timme!