Bilder, tankar och reflektioner jag gärna delar. Både lek och allvar och framförallt mer hjärta än förstånd

BLOGGEN

***

Säkert är det så att vi som är här på bloggen uppfattar bloggens roll och uppgift olika. Många kommentarer utgår liksom från detta med bra bilder, allt handlar om att visa så bra bilder som möjligt, oklart hur detta bra är definierat för andra än det som den som kommenterar gillar. Jag försöker också åstadkomma så bra bilder som möjligt, lära mig ta bättre bilder allteftersom åren går. Men långt mkt viktigare just här i bloggen är gemenskapen med alla andra. För det mesta vänligt menade tillrop, uppmuntran mår de flesta av oss bra av, då och då mer seriösa diskussioner och då och då meningsutbyten där det hettar till. Allt behövs för att vidga våra fotografiska och mänskliga referensramar. Jag upplever många här som nya vänner trots att jag inte träffat alla personligen, irl som det numera heter. Det känns extra viktigt nu när livet i ganska snabb takt snävas in, extra understruket av pandemin. Här kan jag fö också passa på att lägga in lite om vackra solnedgångar och bedårande landskap. Numera blir det ganska mycket sånt för egen del. Helt annorlunda mot när jag var ung, jag hittar knappt några landskapsbilder från då. Min tro är att nånstans i livet vänder intresset från den yttre världen till den inre - minnen, fantasier, längtan, existentiella frågor, människans villkor, livet. Bland annat helt enkelt för att mycket av den yttre världen stannar av, det finns inte lika spännande "händelser" att rapportera och skriva om. Sånt är ganska svårt att berätta om direkt i bild, däremot är det lätt låta naturen väcka känslor som häpnad över det oerhörda, det mystiska och det sköna i livet, i naturen och i existensen. När det dunkelblå tar över efter att solen gått ner och de första stjärnorna visar sig kan fylla mig med oerhörd tacksamhet, oerhörd rikedom och trygghet inför döden trots att jag inte är religiös. Såklart tar jag några bilder av sånt då och då och när jag ser dom påminner dom mig om allt det här också gråtunga dagar, det mår jag bra av. Självklart förstår jag att det är få andra som för stunden och i livet är på samma sätt mottagliga för det jag känner. Det jag vill säga är att bildinnehåll är så personligt och så oerhört mkt mer än estetik. Självklart blir min slutsats att inte styra eller begränsa flödet i bloggen, så länge som inläggen inte skadar eller far illa med andra. Ett sista tillägg. Ganska ofta i bloggen ser man inlägg kritiska mot sociala medier som FB och Instagram. Kanske behöver vi påminna om att också FS-bloggen just är ett socialt medium? I alla sociala media som jag varit inne på gäller det att hitta dom grupper, dom delar eller sektorer jag känner ger mig något. Allt gör ju inte det såklart, men det innebär ju inte att jag kritiserar eller gör ner det som inte ger just mig så mycket. Hälsningar/ Björn

*

Korsheden i kväll

*

***

Inlagt 2021-02-12 22:20 | Läst 1870 ggr. | Permalink


(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
Tänkvärt och fint Björn.
Svar från Khalad 2021-02-12 23:29
Tack för det Mats!
Fint i Korsheden! Oj oj oj vilken bild tänkte jag.

För mig gäller det att försöka hålla känslan av förundran levande. Ganska likt det du skriver om häpnad. Att ljuset tänds då man trycker på knappen. Att det kommer vatten då man vrider på kranen. Att man utan föranmälan kan äta på nåt matställe eller köpa i affären. Att man vaknade även denna morgon.
Svar från Khalad 2021-02-12 23:33
Tack Måns, det är det. Åkte upp i em, är är ensam här till måndag då jag åker tillbaka igen -) Naturen fyller mig med en konstant känsla av förundran, i det stora och i det lilla :-)
Ja det fina med FS och bloggarna är just det här att det blir som en gemenskap, om än egendomlig då man ju inte träffat många av deltagarna. Och att det finns utrymme att diskutera högt och lågt, nästan alltid med det gemensamma intresset fotografi som bas. Visst, ibland blir det politik och lite olika åsikter om hållbarhet, miljö och annat. Men det känns som en trygg värld att tycka och tänka i. Väldigt långt från Facebooks flöden.
Fin bild med den där pariserblå tonen som hör februarikvällarna till.
/Gunnar S
Ska förresten passera Korseden på söndag om jag tolkad Google Maps rätt :-)
Svar från Khalad 2021-02-12 23:26
Hej Gunnar, jag åkte upp i em, stannar till måndag, är ensam här. Slå gärna en signal om du har lust, vi kan fika ihop och ändå hålla avstånd, här finns gott om plats. Min mobil 0705231707. Ring gärna en stund innan du passerar, jag är ofta ute i bygden och fotar :-) / Björn
Väldigt bra och intressanta tankar. Du beskriver lite av en livsresa och hur motiven förändras med dem. Så är det nog för oss alla även om motiven vi växlar mellan kan vara helt annorlunda. Jag tycker också bloggen fyller en funktion ur alla de perspektiven du beskriver och att det fria utbytet är viktigt, så länge som det inte skadar någon annan. Vilka bilder vi gillar är personligt och varierar förstås också över tid. För övrigt gillar jag den här bilden med djup svärta och silhuetter av träd mot himlen och dess olika färger.
Ha en bra helg!
Bjarne
Svar från Khalad 2021-02-14 22:02
Tack för det Bjarne. Det är väl inte alltid så tydligt men visst stillnar det av så småningom, inte minst nu under pandemin!
Hej Björn En vacker bild.
Jag gillar också naturen mer och mer. Men är absolut storstadsbo.
Jag älskar att vara på mitt Väddö, Havet Fiska, eller bara sitta på trappan och filosofera.
Men fotograferar sällan där.Mycket beroende på att jag inte behärskar det, och det beror på att intresset inte är tillräkligt starkt. När jag har varit i stugan två tre veckor, vill jag in till stan, trots att jag mår utmärkt, och trivs som fisken i vattnet, men storstaden fångar mina tankar. Jag beter mig som en havsöring som söker sig tillbaks till lekplatsen där han/ Hon föddes.
Jag har aldrig förstått den nedsättande uppfattningen om soluppgångar och solnedgångar.
Jag minns en gång när jag satt i min roddbåt ca:halvfem på morgonen. Viken låg absolut spegel blank.I vattnet speglades både månen, och den uppåtgående solen samtidigt. Då blev jag tårögd i min ensamhet..
/ Bengt H
syntax 2021-02-13 15:16
Inte heller jag har riktigt begripit det nedsättande i att fotografera solnedgångar eller uppgångar. Jag har fotograferat åtskilliga under mina år - men aldrig lyckats. Det är väl här haken ligger. Det går inte att göra rättvisa åt solnedgångar - vare sig på sensor eller på film... :-(
Svar från Khalad 2021-02-14 22:04
Tack Bengt! Det är naturligtvis lite olika och det finns ingen värdering eller att det jag skriver skulle vara självklart. Såklart har vår hemma miljö stor betydelse, lever man i storstan är det ju storstan som hela tiden finns runt omkring, lever man på landet är det naturen som finns där :-)
Svar från Khalad 2021-02-14 22:09
Tack Peter. Tror inte jag skrev något om nedvärdering, då och då ironiseras det däremot en del. Få försöker se något bakom själva landskapsavbildningen.
En njutbar bild i min smak! Vad gäller texten tänkte jag mest på hur olika våra fotografiska resor kan gestalta sig.
Svar från Khalad 2021-02-14 22:05
et tackar jg för Ragnar! Där mkt natur och landskap ser jag också från dig.....
Mycket bra bild som visar det sista undflyende ljuset. Den här gillar jag starkt.
Intressanta ord också om din fotografiska resa. För min egen del kan jag säga att det var två saker som fick igång min vilja till medvetet fotograferande. Den ena av dessa var faktiskt Instagram, som jag tyckte var fantastiskt kul under några, men som när det ändrande karaktär och blev okronologiskt tappade sin charm. Det jag upplevde som väldigt positivt i början med Instagram upplever jag nu istället bland bloggarna här på FS. Vilket jag uppskattar mycket. Den andra saken eller snarare händelsen som fick mig att ytterligare gå in i mitt fotograferande var när min syster hastigt gick bort efter en kort tids cancersjukdom för sju år sedan. För att kunna skingra mina tankar och ta mig upp ur det nattsvarta hålet jag trillade ner i tog jag fotograferandet till hjälp. Fotograferande har för mig på något sätt blivit ett livsval. Ett livsval som jag har förmånen att kunna dela med andra som också har gjort det till sina livsval. Det här jag tycker styrkan ligger hos bloggarna på FS. Här kan jag kan se hur andra människor lever ut sitt fotograferande. Läsa andras tankar och åsikter.

Hälsningar Jörgen
Svar från Khalad 2021-02-14 22:12
Tack för intressant kommentar Jörgen. Helst skulle jag fotografera människor, det är nästan det roligaste. Men vi träffar aNDRA allt mer sällan och just nu träffar cvi ju inte ens dom fem barnbarnen, dom har ju annars rätt regelbundet figurerat i bloggen. Men dom kommer nog tillbaka så småningom :-)
Det som är trevligt med en blogg är ju att man kan skriva om vad man vill och bara följa sina egna ideer.
I din blogg lägger du upp många bilder på det vackra och storslagna i vardagen. Det är trevligt att följa och ofta har du ju exceptionellt vackra bilder dessutom. Om det inte passar någon så behöver de ju inte läsa dina inlägg...
Kvällsbilden är underbar.
Svar från Khalad 2021-02-14 22:14
Precis Ylva, vi läser dom bloggar vi vill! Det ger stor frihet när vi skriver.:-) Och tack för fin bildkritik!
Läsvärd blogg Björn :-)
Håller med i det du skriver, man blir ett litet socialt gäng på FS hehe
Fortsätt att skriva och blogga, jag läser nästan alltid :-)
Svar från Khalad 2021-02-14 22:15
Tack för fina ord Joakim! Hoppas du hämtat dig från din besvikelse!
Ska väl inte gnälla på FB i allmänhet men det som stör är allt skit om mobbing och kriminalitet som florerar på sociala medier..oftast anonymt..
Grymt vacker skymning över skogen..På 60- talet eller tidigt 70-tal vann en solnedgång eller om det var en soluppgång (minns inte vilket) förstapriset i en fototävling. priset var en Jaguar E-type.
HaD/Gunte..
Svar från Khalad 2021-02-14 23:50
Vi är helt överens, både om allt elände som finns på FB och om att det var en fin kväll! Tack Gunte!/ Björn