Bilder, tankar och reflektioner jag gärna delar. Både lek och allvar och framförallt mer hjärta än förstånd

DET VÄLVER MED MIG, SA MAMMA.

***

Just så kunde hon säga ibland, mamma, när hon var äldre.  Mamma var värmländska, född i lilla Sunnemo. Inte för att jag tror det är ett värmländskt uttryck, det är nog bara ett lite ålderdomligt uttryck för att det gungar till ett ögonblick. Inte precis yrsel, men för ett ögonblick var omvärlden inte så stilla som hon  önskade. Och så tog hon tag i något i närheten, en köksbänk tex.

*

Av någon anledning har jag kommit att tänka på det de senaste dagarna. Nä förresten, inte av någon anledning, jag vet precis varför. Häromdagen, i förrgår, råkade jag ut för något som känns skämsigt. Sånt borde jag ha vant mig av vid, alltså att känna mig skämsig. Så här var det. Jag var in till Bärkehallen och handlade. Tog en av dom mindre varuvagnarna, handlade inte speciellt mycket, men ett antal liter mjölk och fil och lite potatis, så vagnen var befogad om än inte fullastad. Efter att ha betalat gick jag ut på trottoaren utanför, och eftersom jag hade bilen på andra sidan drar jag vagnen över trottoarkanten ner på gatan. Dvs, det var vad jag tänkte göra. Trots att jag var medvetet försiktig när jag drog vagnen över kanten var jag inte beredd på att framhjulen låste sig perfekt och totalt och jag hade redan tagit steget ut i gatan och flyttat balansen över vagnen. Det gick inte att parera, jag stöp som en fura framåt, över vagnen som jag drog omkull i fallet och i gatan. 

*

Det gick bättre än man kunnat tro. Ingenting brutet, slog inte i huvudet alls men vänster hand och handled är ömma, liksom skrapat ben. Och diskbråcket fick sig en törn till, ryggen har gjort sig extra märkbar ett par dar. Men jag kunde plocka upp mina utspillda varor, lasta in i bilen och åka tillbaka, tacksam för att inget var brutet, glasögon och tänder hela och så där.

*

Men så är det det där med skämset. Jag är inte särskilt fumlig av mig, inte än. Går både lätt och (ganska) långt. Och jag hade ju redan flyttat över tyngdpunkten....Men ändå växer vetskapen allt starkare i mig , Det där hade inte hänt för 20 år sen. Ärligt talat, det hade inte hänt för 5 år sen. Benstyrkan hade räckt för att parera den flyttade tyngdpunkten......Och självklart vet jag att det inte är det minsta skämsigt att bli gammal. Det är bara det - fullt ut tycks jag ännu inte accepterat att själv bli gammal. Jag som så gärna vill tro att jag lärt mig acceptera det som kommer. Inte allt tydligen, inte än....

*

***

Inlagt 2016-07-27 22:09 | Läst 2340 ggr. | Permalink

Fotosidan uppskattar att du diskuterar våra artiklar. Håll en god ton och håll dig till ämnet för ett bra debattklimat.





(visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?
Man kan stå på öronen vid yngre år också..bra att du inte fick värre blesyrer än du fick..
Mv/G
Svar från Khalad   2016-07-29 18:53
Det kan man och nu gick det som sagt rätt bra, tack Gunte!/ Björn T
Gott att du klarade dig med mindre blessyrer. Tror jag också kommer att ha svårt att acceptera när min kropp inte klarar av det jag vill, då jag är likadan idag.
Har haft diskbråck också och vet vad det innebär att ha den smärtan och snedbelastning av kroppen. Min första sjukgymnast var av den försiktiga typen, dvs ta det lugnt, träna inte, absolut inte cykla. Men jag märkte själv att det enda som gav förbättring var träning, cykling tillsammans med enbenshopp upp för trappor. Nu har jag fått hjälp av en andra sjukgymnast som justerat min kropp med träning, iläggssulor och idag känner jag mig till 99% återställd. Men som jag nämnde tidigare, så har jag ibland svårt att hämma mig själv även om kroppen säger ifrån, t ex nyligen så jag inte kunde sluta förrän 13 kubik med grus var utkört med skottkärra och utkrattat på gårdsplanen. :)
Blev långt detta, men som sagt, det viktiga är att du klarade dig bra!
Svar från Khalad   2016-07-29 18:57
Tack Mikael, ryggar kan vara ett elände. Har en egen historia med en större ryggoperation (spinal stenos) för snart 20 år sen, så ett fall med avslagna utskott på fem ländkotor för ca fem år sen så jag är rätt van vid ryggbesvär...Ha en trevlig helg!/ Björn T
Tur att det gick bra! Fast jag känner igen det allmänna fenomenet, att inte orka lika mycket som när jag var 25, men än är ålderskrämporna måttliga. Fast vetskapen finns där om att mer än halva livet ligger bakom mig. Det blev extra uppenbart när jag hamnade "nästa på tur" för några år sedan.

Talande bild, men jag tycker att greppstyrkan ser helt okej ut!

Hälsningar, Bjarne
Svar från Khalad   2016-07-29 18:59
Visst var det, tack Bjarne!/ Björn T
Tur i oturen och bra att det gick bra med kroppen också.
Har märkt att man inte är lika smidig längre och faller tyngre med åren.
Kul uttryck som din mor hade, har inte hört det förr.
Svar från Khalad   2016-07-29 18:59
Det var det, det är jag glad för, tack Margareta!/ Björn T
Skönt att du inte skadade dig.
gamla blir vi alla
och det är inte kul när man märker att kroppen inte fungerar som förut.
Min träning tre gånger i veckan hoppas jag ska hjälpa till att hålla mig stark längre
Svar från Khalad   2016-07-29 19:00
Det är jag glad för,tack Bengt! Vi ses i morgon!/ Björn T
Jag tänker att som du uttrycker det, det känner jag igen. Hos mig själv. Så jag tycker det är bra att du sätter ord på det, detta med att både inse och acceptera och ändå någonstans inte fullt ut acceptera vad åldrandet innebär i form av fysisk försvagning. Det är inte enkelt. Tror du kommer att bara bli starkare med åren även om fysiken försvagas. Glad att höra att du inte gjorde dig mera illa .
Svar från Khalad   2016-07-29 19:02
Tack för en fin och inkännande kommentar Annelie! Och jag är glad det gick så bra!/ Björn T
Det där med skämsigt ---- jag tror det är inbyggt i oss människor, åtminstone några av oss, och kanske en del djur också. Känner igen mig!

Samtidigt tycker jag att omgivningen har blivit mer förstående ju äldre jag blivit. Jag tappade balansen då jag skulle plåta en GD på Almedalen häromåret och hann inte ens tycka att det var pinsamt för alla var lite lagom hjälpsamma.
Svar från Khalad   2016-08-02 23:39
Hej Måns, tack för trevlig kommentar! Vi är helt överens, med minsta eftertanke är det inte ett skvatt skämsigt, det är min egen reaktion jag reflekterar över - eftersom jag känd mig så ett ögonblick är det ju jag själv som inte fullständigt accepterat att bli äldre med allt det innebär!/ Björn T

Innehållskategorier