HÄRIFRÅN TILL EVIGHETEN
***
Idag struntar jag i nomenklaturen, den är ändå helt ointressant. Norrköping idag på Olai Kyrkogata så visst är det gatufoto. Men bilden går utmärkt som barnbild också. Eller snapshot i största allmänhet. För mig blir det nästan alltid färg. Varför skulle jag självmant välja svartvitt när tillvaron är i färg? För det konstnärligas skull? Aldrig i livet jag offrar livsglädjen för konsten. Allrahelst nu på äldre dar känner jag att färgen blir viktigare och viktigare. Ju äldre vi blir desto mer tvingas vi att titta på livet i stället för att fullt ut delta. Men färgen finns där till glädje för alla.
*
Jag föll pladask för den här scenen. Undrar vad bilden på ryggen föreställer? Först tyckte jag det var fantomen, men kanske är det en apa? Fast vad har pistolerna med apan att göra? Om det nu är pistoler? Är man klok är man i alla fall försiktig, man vet inte var fallgroparna finns. Men det är tryggt att ha dockan i handen. Miljoner bilder och tankar rasslar förbi i mitt huvud. Barnen i världen, och mina. Och världen. Och att bara det eviga nuet existerar, härifrån till evigheten.
*
*
***


En utsträckt hand ifall ...
Nej, vi ska inte följa några regler.
"När vi lärt oss alla regler, kan vi jobba utan dem."
Var det Picasso som sa det? :-))
//Lola
Tack Lola! En utsträckt hand är alltid bra!
Underbar bild med flickan och snuttefilten. En sådan behöver man hel livet. Utan den går man under.
Respekt.
Ha en fin weekend
Bob
Tack Bob, glädjer mig att du gillar bilden!
Sedan kan det finnas väldigt akuta situationer som man vill bli av med färgen. När min son föddes exempelvis, och jag fick se honom för första gången - var hans ansiktsfärg falukorvens... :-)
Jag gick ut i korridoren och bytte till svartvit film!
Annars håller jag med dig. Färger kan vara underbara - som i din bild! Vilken fantastisk bild du har åstadkommit. Färgerna samstämmer fint, motivet är på pricken komponerat - det avgörande ögonblicket i sin prydno, helheten är intressant och tankeväckande. Jag förlorade mig i den bilden en lång stund.
Hej Peter, ta det inte så allvarligt, jag är inte ute efter att kritisera allt svv. Du vet att jag lagt ut många svv bilder från tidiga dagar och det finns många svv jag gillar på bloggarna här, dina till exempel. Det jag skriver om färg kontra svv är min personliga känsla när jag testar om färg bilder jag själv tagit passar bättre som svv. Att ta bort färgen från en existerande färgbild känns ofta som att ta bort livet från den. Och testar gör jag ju för att se om den grafiska svv versionen gör sig bättre än versionen i färg, alltså om den känns konstnärligare ibland. Då och då gör den det också i min värld, men inte så ofta, 9 ggr av 10 blir det färg. Ibland känner jag det som skönt att inte behöva vara noga med mina känslouttryck, känslor kommer och går. Det är skönt att inte behöva vara konsekvent. Tack för trevligt inlägg!
Nejdå - jag blir inte alls så upprörd att jag ramlar av stolen... :-)
Jag kände bara ett behov att besvara din (retoriska?) fråga: "...Varför skulle jag självmant välja svartvitt när tillvaron är i färg?"
Som du kanske har noterat, så anser jag att svartvitt är en egen uttrycksform som står på egna ben. Därför skall man skilja på svartvitt och färg före man börjar sin fotografering. Då bortafaller även det du nämner om att avlägsna färgen från en färdig bild. Där förstår jag helt din känsla, men man skall överhuvudtaget inte vara i den situationen - enligt min mening.
Tack igen Peter. Visst är svartvitt en egen uttrycksform :-)
HaD/Gunte..
Tack Gunte! Roligt att du gillar den!
Hej Stefan, snuttefilt är alltid bra! Tror dom kan se olika ut, ibland liknar dom en fin kamera eller en Porsche?
Mvh Bengt
Tack för fin kommentar Bengt!
Tack för en fin kommentar Annelie!
Tack Lena, när man inte vet är det klokt att ta det försiktigt!
Tack för vänlig kommentar Nina :-)