NOTERAT UTEFTER SAXEVÄGEN

***

Häromdagen, noga räknat i förrgår, kollade jag färgläget i naturen på min promenad utefter Saxevägen. Jag har haft känslan ett tag att gult dominerar, åtminstone som blomfärg. Och visst finns det mycket gult just nu, men långt från bara. 

*

Renfana syns överallt utefter vägkanterna

*

Gullris, kanske höstgullris, är också vanligt, särskilt vid kanten till våtmarken innanför spången

*

Humlorna älskat just gullriset

*

Någon av alla fibblor. Eller fettistel kanske

*

Fälten är förstås fortfarande vackert gröna. Med vita inslag förstås. Och var tar all den här plasten vägen så småningom?

*

Tistlarnas lila färger gillar jag

*

Och detaljerna är också värda att ses, samma bild croppad

*

Rönnarna har gott om bär  som nu börjar få riktig färg. Vargavinter kanske?

*

En del buskar har fått mer färg än andra

*

Ut mot våtmarken blandas det gröna och det gula

*

Eftersom den var från samma promenad får den hänga med en gång till

*

På hemväg får den här kombinationen mig att stanna till med kameran

*

***

AUGUSTI

***

Kvällarna mörknar allt tidigare och också vattnen blir mörkare - det är augusti. Dom flesta av sommargästerna i Korsheden har återvänt till städer och jobb, det är märkbart tystare och vi är allt oftare ensamma vid badet i Bartjärn. När jag handlade i ICA-affären inne i Söderbärke i eftermiddags var det ingen trängsel - under högsommarveckorna var affären alltid full, precis som parkeringsplatserna utanför. På altanen svärmade flygmyrorna i eftermiddags, också ett sensommartecken, liksom att mjölken är i det närmaste överblommad.

*

Visst kan jag känna vemodet glimta till ibland, vemod att sommaren redan går mot sitt slut. Samtidigt känns det skönt, fullbordan finns nånstans där framme.  Och nu när promenader är möjliga, i varje fall vissa dagar, kan jag fortfarande vandra utefter Saxevägen. Och fortfarande står jag gärna nere vid träbron, Spången, och tittar ömsom ut mot Barken, ömsom in mot våtmarken. Rördrommen hör jag inte längre, kanske har den dragit vidare, möjligen är den bara tyst, men jag är glad över att både ha hört den och sett den. Ibland tittar jag rakt ner i vattnet, det finns motiv också där......

Förstora! 

Från träbron mellan Saxenäsvägen och Nohrstedtsvägen

*

***

JAG GÖR SOM MAMMA GÖR

***

Skönt att ha nära till granen, därunder kan jag gömma mig. Innan jag går ut kollar jag runt lite.  Sen gör jag sällskap med mamma därute och jg gör som hon gör. Det funkar.

*

*

*

*

*

*

*

***

BIRD ON WING

***

Eftersom faktasamlandet aldrig gett mig förklaringarna jag trott väljer jag nu alltsomoftast andra vägar. Andra vägar för att förstå. Något om livet kanske, något om världen och något om mig själv. Missförstå mig inte, jag är fortfarande noga med fakta - varifrån dom kommer och vilka  mer fakta som finns till exempel. Och fakta är också bra. Med fakta kan man bygga broar och hus liksom atombomber. Men fakta ger mig inga svar. Vilka dom är? Frågorna? Det är inte så enkelt att svara på, dom är lite diffusa. Egentligen är det nog inga frågor alls. Börjar jag ställa frågor bleknar dom, miraklen, som annars finns överallt. Och hur konstigt det än låter, det jag vill veta  vet jag redan. Jag behöver bara vara tyst och lyssna.

*  

Hussvalorna jagade runt en knapp halvmeter över gräset på allmänningen, jag hade inte en chans att ens följa dom med blicken i vändningarna. Luften var alldeles stilla i det mulna vädret, något nytt var på väg, det kändes. På lite håll såg jag den, a bird on wing. Fast ingen hussvala, det är nog en sädesärla ser det ut som. Men det gör ingen skillnad, undret är lika stort ändå.

*

Förstora!

*

***

ANDRA SIDAN......

***

...., ja, andra sidan av Bartjärn. Lite mörkare med berg och granskog. Svårgådd skog med mkt sten och hål.

*

*

*

***