DUMMA OCH TRÖGA?

***

Häromdagen skrev jag lite om bortglömda värden som långsamhet och vardaglighet. Går det att hitta bättre illustration än kor? Dom har tidigare inte hört till mina favoriter, jag har sett dom som tröga och lite dumma. Det där ändrade sig under några dagar förra sommaren när flera av korna på ängen nedanför oss kalvade framför våra ögon. En av kalvarna fick bonden dra ut med rep, han jobbade hårt i flera timmar, och kalven såg livlös ut under tiden. Ett antal timmar senare tog den sig på vingliga ben upp och diade små stunder innan den föll ihop igen. Men visst klarade den sig, livsviljan var uppenbar. Och korna som kalvat stod bredvid sina kalvar timme efter timme och slickade dom rena, puttade försiktigt på dom för att hjälpa dom upp på benen första gången, råmade gång på gång tyst och mjukt för att tala om här är jag, jag finns här......

*

Sanma reaktion har jag skam till sägandes haft med människor också. Kanske inte just att jag sett dom som tröga och dumma, men jag har haft åsikter, inte alltid så positiva. Utan att ha känt dom. Åsikter som säkert grundats i schablontänkande och förutfattade meningar. Och som jag några timmar eller dagar senare skamset fått omvärdera i grund, när vi lärt känna varandra en smula. Att tro att man är utan förutfattade meningar är nog säkraste sättet att styras av dom. Alla har vi ju våra egna erfarenheter. Och dom egna erfarenheterna formar våra förutfattade meningar.  Det är bara det att varje människa är unik, varje ny dag också för den delen.

*

 I alla fall glädjer jag mig åt att se korna nere på ängen igen. Dom går runt och betar, omväxlande ligger dom lugnt och idisslar. Och långsamheten och vardagligheten är uppenbar. Liksom tryggheten. På ängen finns massor med gräs och skogen finns runt omkring. Undrar om några är betäckta och skall kalva i år? Kanske fick han nog av slitet i fjol bonden, vi får se. Tycker mig se att det finns flera ungdjur i flocken.

*

En del av flocken

*

Uttrycksfullt

*

Kalv, men knappast precis nyfödd?

*

***

VÅTMARK MED RÖRDROM

***
För tredje kvällen sitter jag och tittar ut över våtmarken. Tystnaden är påtaglig, bara då och då avbruten rördrommen. Den har flyttat sig till höger och betydligt längre bort, ljudet är svagare. Ändå känner jag precis igen rösten - först tar den liksom sats, det finns en antydan till ljud, kanske drar den bara efter andan, sen kommer den första låga bastonen, oftast följt av en till, däremot mer sällan tre. Så är det tyst igen, fem minuter, kanske tio minuter. Precis när jag börjar undra om den har lämnat kommer nästa. Har läst att bönderna förr trodde det var gastar som ropade, det har jag lätt för att förstå.  

*

Eftersom den flyttat sig längre bort, uppskattningsvis flera hundra meter, har den säkert tagit till vingarna. Det skulle alltså kunna gå att få syn på den. Några tärnor skränar förbi och bakom mig hör jag storlommen ropa utifrån sjön. Över mig flyger korpen mot skogen därborta. Ute på våtmarken är det alldeles stilla. Dagens meditation är över och jag reser mig upp och går.

* 

*

***

MAN TAGER VAD MAN HAVE......FÖRLÅT, SER

***
Precis, Man tager vad man ser för att förändra ett känt ordspråk. Eller varför inte Det går lika bra med selleri, funkar också här. Jag menar, bara för att jag tagit mig dit för att fota rördrommar betyder ju inte att jag måste fotografera rördrommar. Det går lika bra med selle.....förlåt, myror. Åtminstone med mitt (ganska) nya Sony 100-400 med 0,98 m i närgräns. Eller nytt och nytt, det är snart två år men tiden är annorlunda nu, min tid i alla fall. Medan jag satt där och spanade efter rördrommar kom där en myra på räcket, drygt en meter bort. Och en myra är fler än inga rördrommar, så dä så´. Vingförsedd och allting, en sk kallad drönarmyra, eller duokoptermyra......

*

Drönarmyra på räcket vid Spången

*

Njut av solen, det gör I och jag!

***

DEN BLOMSTERTID.......

***

Varannan dag gnistrande solsken, varannan gråmulet och regn. Mig passar det perfekt, naturen också tror jag. Och blommor finns det.......

*

Undrar om jag nån gång sett bukettapeln blomma så intensivt som den just nu gör hos oss här i Korsheden. Vi har mer än tiotalet buskar som vi tog med från Finspång för 10-15 år sen, alla fågelspridda "gratis"skott från trädgården. Här har jag valt en enda bukett som motiv

*

Ute på ängen har humleblomstren börjat öppna sig........

*

Och efter dikeskanterna blommar midsommarblomstren förstås, här lätt manipulerade......

*

***

ETT VACKRARE FINSPÅNG

***

Jag upphör aldrig förvånas - bara jag flyttar mig typ 50 meter från där jag brukar gå hittar jag något helt nytt. Ett vackrare Finspång tex. Hur många gånger jag kört genom STAL-rondellen och ut på Norrköpingsvägen vet jag inte. Men igår tog jag mig ner till båthamnen och gick efter vattnet därnere. Jag HAR gått där tidigare, men inte en solig kväll i maj när solen står lågt och flödar in i fortsättningen på slottsparken som det ju är. Har ni inte provat - gör det! 

*

*

*

*

*

*

***