RÖRDROM OCH KUNGSÖRN

***

Förmiddagens promenad gick nere vid Saxevägen (Nohrstedts Väg) åt Söderbärke till. Straxt innan vi kommer fram till träbron hör jag den, rördrommen. Omisskännlig, exakt som någon blåser över en tom öl- eller läskflaska. I hör den också. Och miljön stämmer  perfekt, här intill finns en delvis igenvuxen vik av Barken med ett ganska stort område med delvis öppet grunt vatten, delvis kärr som på andra bilden. Vi fortsätter men vänder så småningom åter och när vi passerar här på tillbakavägen hör vi den igen. En ganska sällsynt fågel, googlar och ser att man räknade till 650 spelande hannar vid riksinventeringen år 2000. Jag har aldrig hört den i verkligheten tidigare men har lyssnat på inspelningar många gånger och är säker på att det verkligen var en rördrom. Har aldrig hört att någon sett den här tidigare.

*

*

*

Så kommer vi hem, äter en lättlunch och dricker en kopp kaffe. Efteråt går jag ut i köket med koppar och fat och i samma ögonblick jag sätter ner kopparna på diskbänken kommer en stor, jämnt mörkbrun rovfågel inflygande och sätter sig på gräsmattan framför mig. Jag stannar omedelbart till men i samma ögonblick jag tänker på kameran med 70-200 monterad i rummet intill och vänder på huvudet uppfattar den min rörelse och lyfter. Det gick fort och jag blev totalt överraskad men mitt intryck är kungsörn, huvudsakligen för att jag uppfattade att tarserna var fjäderklädda nästan ner till fötterna. Men också för den mörkbruna fjäderdräkten utan vita inslag eller bandning och för att den satte sig på marken. Kanske tio meter utanför fönstret. Kungsörn är nog ganska vanlig här i skogarna, jag har sett örnar i trakten tidigare fast på långt håll, men här är jag inte helt säker, det gick som sagt fort och jag blev totalt överraskad. Men som sagt, tarserna var fjäderkädda långt ner och det tror jag inte ormvråk har?

*

Bilder? Nej, ingenting, men det gör mig inget. Rördrom har jag länge önskat att nån gång få höra och nu blev det så. Den är vanligare nere i Östergötland än här, ändå blev det här. Extra roligt. Och örn, kanske skulle jag prova i sommar med att lägga ut åtel. Måste man ha tillstånd för det?

***

GULLPUDRA

***

Gullpudra - vilket vackert namn! Och guldgul är också själva blommans färg även om högbladens gröna straxt intill gör att växten ser gröngul ut på håll. Gyllenfärgen går igen också i det latinska namnet - chrysosplenium. Chrysos är guld på latin och splen är det latinska ordet för mjälte läser jag i min Våra vanligaste vilda växter. Och varför mjälte? Jo, för att den i gammal läkekonst användes mot mjältsjukdomar. Mjältsjukdomar? Ja, mjältsjukdomar var det vi nu kallar depression och som man trodde orsakades av den "svarta gallan" som antogs produceras av mjälten. Skulle vara intressant att veta om gullpudra har några antidepressiva egenskaper - det händer alltsomoftast att det faktiskt ligger något i gamla huskurer.  

*

Nåväl, gullpudran växer på fuktig mark nära bäckar eller fuktiga ängar och vi har den mycket riktigt längs  dikesrenarna på diket som rinner vid tomtgränsen i Korsheden och på något ställe där det är en aning fuktigt också in på ängen. Vi kom hit upp i eftermiddag och konstaterade att det är knappt att björkarna fått små musöron till blad, stor skillnad mot hemma i Finspång. Men gullpudror finns det, det har vi inte hemma i Finspång, alltså blev det några bilder på dom. Och ikväll hade jag humör för en svartvit bild.

*

Då och då ser jag funderingar på bloggen om en specifik bild är bäst i svartvitt eller färg. Min egen erfarenhet är att det mer är en humörfråga hos mig själv. Inte alls så att svartvitt betyder att jag inte är så glad, inte alls. Bara att ibland känner jag att det är självklart med färg och andra gånger att det är roligt att vara aningen mer abstrakt, för det mesta är ju faktiskt motivet i färg, åtminstone med mina ögon.

*

***

HÄRIFRÅN (BÖNNERN) TILL EVIGHETEN

***

Min strand har inte lika vit sand och är inte lika bred som Frans Zinnermanns hawaianska, ändå är evigheten lika nära. För  från "min" lilla Bönnernremsa är det bara att titta rätt in i evigheten, och det är vad mitt hjärta längtar efter, mer för varje dag som går. Efter tjugo år på skolbänkar och sedan drygt fyrtio  i teknikens, effektivitetens, konkurrensen och marknadsandelarnas tjänst är jag trött på böcker och fakta, tävlan och ävjan och istället för huvet och mindet får nu hjärtat och längtan och ljuset fritt spelrum. Vi må behöva mat och kläder för att överleva men vi behöver skönhet och kärlek för att det ska vara värt att leva

*

Dagens bidrag - några bilder från bönnern i kväll

*

*

*

***

VITSIPPSVÄGEN VID MÄSELN

***

Ängarna vid Torstorp och Mäselnspåret hör till mina favoriter. Oftast går jag inte runt sjön utan håller mig i närheten av dom fina ängarna. Idag tror jag vitsippsvägen är bästa beskrivningen av promenaden även om det fanns mycket annat att se.  Följ med på vardagspromenaden. Den innehåller varken häftiga utsikter eller solnedgångar, bara sånt jag ändå lägger märke till.

*

Från badsplatsen följer jag spåret mellan strandsnåren och ängarna

*

Två björkstammar! Den grova har tallstamskaraktär med det är de facto en gammal björk

*

Sällskap hittade vi, en pigg krabat som såg ut att må bra

*

Och vitsipport förstås....

*

....massor av vitsippor

*

Mäselnspåret hålls i fin ordning. I stort får naturen sköta sig själv men en del sly tas bort för att slyn inte helt ska ta över och numera hittar vi några insektshotell också

*

Nästan hela tiden har vi sjön, Mäseln, alldeles bredvid oss

*

På andra sidan lövskogen med dom mossbelupna träden

 *

Självklart fint för alla småkryp - och därmed alla fåglar

*

Så tillbaka och ut på ängarna igen

*

Närmare badplatsen är strandskogsbuskagen ogenomträngliga och härinne har jag hört näktergal, dock inte än i år

*

Härlig timma i omväxlande natur och behagligt ljus utan stark, direkt sol

***

DOVHJORTARNA I REGNA

***

I går kväll var jag ute på fälten omkring Regna, ett område där det finns gott om dovhjort. Och visst fanns det också i går!

*

*

***