DÅ, FÖR NÅGRA HUNDRA MILJONER ÅR SEN.....

***

....simmade dom här bläckfiskarna (ortoceratiter) omkring i haven, bland annat över  stora delar av nuvarande Sverige. Tidig krita, nånstans från drygt 100  ända upp till 500 miljoner år gamla. Tidperspektiven hisnar när jag tänker efter. Det är så lätt att bara jämföra ett par siffror utan att ta in vad dom betyder. Låt oss börja med 30 år, kanske ett tredjedels liv numera. Men 30 år har vi ungefär per generation, sen kommer nästa generation. Alltså tre generationer per sekel avrundat. Det tar alltså ca 200 generationer, 6000 år, för att komma tillbaka till dom tidigaste egyptiska kulturerna. Och med det i minnet tar det a 50 000 såna utvecklingscykler á 6 000 år för att nå dom 300 miljonerna år 

*

Kalkstenstrappsteget i vilken den här ligger inbäddad finns i ett av de vackraste gamla trapphusen i Industrilandskapets hus. Många arbetarfötter har här trampat genom åren och spåren som ska hjälpa dom gående att inte halka är utslitna i mot mitten av steget, hela trappsteget är urholkat av skorna där i mitten

*

Medan jag går här och tittar och tänker  inser jag att jag redan är en av dom gamla stofilerna som hellre funderar på allt som är märkligt och fantastiskt i sig själv och som ligger här fortfarande och visar upp sig efter 300 miljoner år i stället för att följa med strömmen och lägga tiden på artificiella verkligheter, spel, urlöjliga tävlingar om allt mellan himmel och jord och som är gjort, påhittat. Det slår mig att en allt större del av människorna ägnar all mer av sin tid för att lämna det riktiga livet för att i stället delta i påhittade episoder ur overkliga liv. Vilken miss dom gör, varenda timme jag missar det verkliga livet eller helt enkel bara  inte är medveten och uppmärksam är en förlust av ett tillfälle som aldrig återkommer

  *

*

***

PÅ FÅGELEXKURSION

***

Efter att i regnet ha ägnat förmiddan åt räkningar och telefonsamtal och annat oviktigt lättade det ett tag mitt på eftermiddagen.  Och jag tänkte på Lenas blogg om and(e?) fotande som ett slags träning i fågelfoto och det behöver jag. Och kan ni i Stockholmsområdet åka till Råsstasjön för fågelutflykter tyckte jag att jag kan åka till Strömmen i Norrköping på fågelexkursion. Och jag kan ju bara berätta hur imponerad jag är av alla ni (Lena, Stefan, Gert, Jan.....) som verkligen fotar fåglar - örnar och hökugglor, hägrar och strömstarar och flygande! Efter en timme därinne och typ 165 bilder har jag kanske tio skarpa bilder på änder som promenerade kring fötterna på mig eller simmade fem meter ut - dom flesta dock fortfarande oskarpa. Och visst, kanske fem gånger, fick jag syn på en flygande fågel i sökaren, men sen tar kameran (eller skulle det kunna vara fotografen?) ett par sekunder till på sig att försöka fokusera och då är fågeln ifråga för länge sen försvunnen ur sökaren. Suck!

*

I alla fall blev det några bilder på en gräsand i tvagningstagen, han var ensam just då så det var ingen uppvaktning. Men jag ska visa barnbarnen att det finns fler som har kul i badet!

*

*

*

Och tom jag ser ju att det går att få skarpt med Tamronet, så ett porträtt får också komma med

*

****

DETAILS

***

Frostbitet på Ekön

*

Förstora please!

*

***

JOVISST, FÄRGERNA ÄR KVAR

***

Det är precis som vanligt när det är gråväder. Först ser jag inga färger alls, det är bara grått och disigt. Men så ställer jag mig på huk och kollar lite närmare och hux flux finns alla färger där igen. Egentligen vet jag ju att det är så det är, att så länge det inte ligger ett snötäcke över allt finns färgerna där i mikrovärlden. Det räcker tom att gå lite närmare med normaloptiken.

*

*

Så tänkte jag  kolla vad den heter den här fina laven men det var lättare sagt än gjort. 13 500 olika arter av lavar säger google, varav 2 000 i Sverige.  Så nån som redan vet får berätta.

*

***

EKÖNS HEMLIGHETER

***

Liksom alla andra platser har också Ekön sina hemligheter. För att hitta dom får man inte ha för bråttom. Det hjälper också att gå ensam. Men så är det nästan jämt och på alla platser. Jag menar, om jag vill se det som finns och ta in det som är, kan jag inte gå och prata om annat medans jag går. Och så klart, det gäller inte bara öar och platser. Det gäller över huvud taget tror jag, att det är bra att vara ensam ibland. Egentligen är vi ju alltid ensamma, innerst inne, även om vi gör allt för att låtsas att vi inte är det. Ensamma alltså. Men det är inget tråkigt om nu någon skulle tro det, tvärtom, det är då jag kommer dom riktiga hemligheterna på spåren.......

*

Och bilden ja, det är från Ekön igår

*

***