DEN ENÖGDA HUGGORMEN - EN GAMMAL BEKANT

***

Banne mig, det såg ut som den legat kvar på samma ställe sen i fjol, alldeles under buskarna bakom träsofforna där uppe vid Öby kulle vid Kvismaren . Och nog tyckte jag den såg bekant ut redan från början. Och när den väl vände på sig lite kunde jag tydligt se - ena ögat borta, förstört. Den fotade jag redan i fjol. Undrar vad som hänt med ögat - en ormvråksattack kanske? Jag tycker den är tuff, gravt handikappad men ser ändå ut att vara i god form. Noterar att den alltid vänder det friska ögat utåt. Här kommer en serie bilder, alla på samma exemplar. Ni som är observanta ser att en del bilder är samma som föregående men mer croppade för att visa mer detaljer.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

HISTORIEN OM NINETTE

***

Båda mina föräldrar spelade piano, såvitt jag vet lärde dom sig båda i samband med seminarieutbildningen till lärare.  Dom efterlämnade också en ansenlig hög (en meter ungefär) gamla noter, köpta huvudsakligen under 20- och 30-talen. Och jag har ju fortsatt med pianospelandet och köpt till egna noter. För någon månad sen bläddrade jag lite bland dom gamla noterna och hittade bla det här försättsbladet liksom visboken med visor Lillebror Söderlund tonsatt. Den senare gjorde jag en blogg om för flera veckor sen. 

*

Men nu till historien om Ninette, alltså min historia om försättsbladet. När jag väl hittat det här tunna nothäftet tyckte jag försättsbladet var så fint att jag ville rama in det och få upp på väggen - det blir lite tjatigt med egna bilder på vissa väggar. Sagt och gjort, jag lämnade in det till ramaffären här i Finspång för att få en passepartout som passade just den här bilden tillskuren. Det gick en vecka, kanske tio dar, och jag hade nästan glömt att bilden var inlämnad när telefonen ringde. Det var från ramaffären, och fru L, innehavaren, som började med att säga att hon gruvat sig flera dagar för samtalet, tom legat sömnlös en natt. Hur det gått till visste hon inte, men på det tunna bildpappret hade en flik rivits upp och hon beklagade så mycket och undrade om den fanns där innan. Ingen aning sa jag, men det är lugnt, det här är inget värdefullt och inte med affektionsvärde heller, men en rolig bild i 20-talsstil som jag tyckte var trevligt att få upp på väggen. När jag var ner och hämtade bild och passepartout lovade hon att jag skulle få dom ytterligare passepartouter (typ 5 stycken) jag hade på gång utan kostnad.  Behövs inte, tyckte jag, men hon insisterade.

*

Idag, när jag skulle ner och hämta dom andra passepartouerna, slog det mig  - jag tog ju bilder både på försättsbladet till Ninette och på omslaget till visboken. Trettio sekunder senare visste jag, den upprivna fliken syns väl på bilden (hattbrättet!). Nu har jag nyss varit ner till affären igen och visserligen var passepartouerna inte klara (jag har ingen brådska), men nu är vi överens om att hon såklart får betalt för dom :-) ! 

*

***

RISINGE NYA KYRKA

***

Ofta har jag visat bilder på den gamla kyrkan, S:ta Maria. Men det är ju faktiskt den nya kyrkan, färdig 1849, som Risinge församling idag använder. Redan under medeltiden växte Finspångs befolkning pga gruvbrytningen så att S:ta Maria blev för trång och den förlängdes i två riktningar.  Under 1600- och 1700-talen växte befolkningen återigen pga manufakturverksamheten, i första hand kanongjuteriet. Under slutet av 1700-talet byggdes S:ta Maria återigen ut men allt fler ville ha en helt ny kyrka. Först 1845 kom dock det bygget i gång. Pehr Hörberg, som bodde i Risinge socken,  har målat altartavlan. (sakuppgifter Wikipedia)

*

Risinge nya kyrka med sina karakteristiska trappgavlar

*

***

RISINGEVÅR PÅ RIKTIGT

***

Knappt har snön försvunnit från fälten förrän jordbruket börjar. Ute i Risingebygden är vårtecknen många - lärksången är i full gång, koltrasten flöjtar och fälten är nygödslade och luktar ganska starkt. Gödsellukten blandar sig med lukten av lera och våt jord och jag tänker att det är skönt att vissa saker inte ändrar sig nämnvärt trots datorer och Spotifynotering. Jag är ganska pigg på de flesta nyheter som kommer men det är också skönt att känna att jag har rötter, att jag är grundad i något som inte ändrar sig nästa kvarttal. Här kommer några bilder från förmiddagspromenaden, känner ni efter kan ni säkert känna lukten av våt jord och färsk gödsel och kanske tom lite hästlort.

*

*

*

*

*

*

*

*

***

VILTRIKE

***

Trakterna kring Bo herrgård, 4-5 mil norr om Finspång är kända för god tillgång på vilt, framförallt dovhjort. På hemväg från Kvismaren idag  gjorde jag en runda där. Och gott om dovhjort var precis vad det var, dessutom tranor och några sångsvanar.

*

Grabbgänget 1

*

Grabbgänget 2

*

Grabbgänget 3 med trumpetande trana

*

Dovhjort lite överallt (och här är inget hägn)

*

Tranor och sångsvan

*

Tranor

*

Jo, jag vet, bilderna är nästan skarpa. Det börjar bli en smula genant faktiskt. Alla bilderna utom den fjärde är tagna med 560 mm (400 plus 1,4 converter) och på stativ, dock inte med självutlösare utan vanligt manuellt avtryck, dessutom rätt lång tid, typiskt 1/200 - 1/ 320, klockan var mellan 6 och 7 och ljuset inte så starkt (med converter har kombinationen inte mer än 8 som maxbländare). Både optik och converter är Sonys nya och har definitivt kapacitet för mkt mkt bättre, så det är fortfarande jag. Ändå har jag en ganska tydlig uppfattning att jag lyckades fokusera med minsta spoten just där den skulle vara.   Men det var roligt att vara ute ändå!

***