JAVISSTJA, MOBILEN

***

Jag är så van att ta med mig kameran - den "riktiga" kameran - på alla promenader och utflykter att jag nästan glömmer bort att mobilen fungerar alldeles utmärkt som kamera. Det här är från I:s och in senaste promenad den klassiska Saxevägen och för en gångs skull var den riktiga kameran inte med. Jag är fullt medveten om att det är svårt att hitta lättare/ mindre kritiska motiv men är ändå imponerad av att det blir så bra, bla i motljus

*

Barken

*

Knölsvanen hade en ensam unge på ryggen

*

Varbtvungen att kolla på Googles att dom heter svärdsliljor - det gjorde dom

*

Våtmarken nära bron

*

Stefans gård

*

Den klassiska ladan

*

***

MOLNET

***

Nej, det är inte Fred Hoyles SF-roman jag tänker på, det molnet var ju svart, snarare är det vattencykeln. Bilden är väl närmast en läroboksillustration till vattnets kretslopp - avdunstning (främst från haven), lufttransport, kondensation, avkylning, regn, älv- och sjötransport tillbaka till havet. Egentligen är det bara havet självt som fattas i bilden.

*

*

***

DRÖMFÖNSTER

***

Häromsistens när jag var upp till Tuna Hästberg och Laxsjön för att leta efter guckusko gjorde jag mig också tid att titta lite på hyttruinerna och annan bebyggelse i Laxsjön.  Hyttan i Laxsjön var igång till nån gång i mitten av andra halvan av 1800-talet och var inte särskilt stor. Kvar finns bla ett ganska stort tvåvånings bostadshus i slaggsten och jag fick tillfälle att komma in. Huset rymde åtta eller om det var nio små enrumslägenheter, i något fall med separat  kök. Enda uppvärmning var förstås järnspisarna som fanns i varje lägenhet, alla dock olika eftersom hyresgästen själv fick skaffa sin spis. Alldeles säkert bodde en familj i varje liten lägenhet, och trots att det var både kallt och trångbott hade man det säkert bättre än alla som inte var fast anställda på bruket utan körde timmer, kolade  eller körde  järnprodukter på ackord och bodde ute i något torp eller kanske bara en koja.

*

Nu är det inte för att orda om fattigdomen eller misären som rådde överallt förr som jag skriver utan mer därför att jag ganska ofta tänker på hur oerhört snabbt och radikalt vår världsbild ändrats. Idag har vi hela världen inpå oss hela tiden genom TV, datorer och inte minst smartphones. Jag kan på ett par sekunder ta en mobilbild på blommorna  på ängen och delas med familj och kompisar i stort sett var som helst i världen. Och i bästa fall få några likes eller hjärtan till svar inom nästa sekund. 

*

Då, när hyttan var igång för säg bara 150 år sen, levde dom flesta som arbetade här hela sitt liv här. Det fanns inget alternativ till slitet i skogen eller hyttan och alla kom inte  ens till närmaste stad, Borlänge, under hela sitt liv. Men säker har dom stått vid sina fönster och tittat på molnen och ljuset i april och drömt om att en gång komma ut i världen, att få se något annat än skogen och röken från hyttan.

*

***

STRÖMKARLENS HEMVIST

***

Strömkarlens, dvs näckens, hemvist är vatten. Särskilt tjärnar med mörka vatten, och där näckrosen, hans blomma, finns. Och alldeles särskilt i kvällningen eller under sommarnätterna. Man kan tydligt känna hans farliga dragning när man står där i sommarnatten och tittar ner i det mörka vattnet där näckrosornas stjälkar bara svagt kan anas. Och vågar man där bada utan att företa dom försiktighetsåtgärder som är så viktiga kan det gå illa. Det börjar med att näckros-stjälkarna likt lianer börjar snärja benen, sen fastnar man ohjälpligt..... 

*

Försiktighetsåtgärder? Jamen det vet ni väl, inte kan man bada här i Bartjärn utan att känna till dom!

”Då man ämnade bada skulle näcken först bindas. I annat fall var det risk för att man kunde bli näckabiten. Man valde ut vid sjö- eller älvstranden, där man ville bada, några små stenskärvor. Dessa kastades i en hög båge utåt sjön eller älven. När de så föllo så gott som lodrätt ned och tog vattnet skulle det höras såsom då man drar korken ur en butelj. Då sade man att näcken blivit bunden och sen var det ingen risk att bada. Lyckades det inte med första stenskärvan, fick man kasta en ny.”

Upptecknad av Tryggve Heimer 1930 i Håbol, Dalsland
Arkivuppteckning: IFGH 2525:10

F

*

Är det soligt på lördag får ni prova om ni törs, bilden är från Bartjärn.....

***

URSVENSKT I KORSHEDEN

***

Det är inte mycket som är så svenskt som midsommarfirandet. Det gäller inte minst i Korsheden där vi är på allmänningen alldeles ovanför badplatsen Bartjärn. En midsommarstång just som den ska se ut här med dalpilar och en tupp högst upp, och dans runt stången och lilla Bartjärn bakom

*

*

Såklart finns här det vanliga med stånd för kaffe och bullar , lotterier och barnlekar.

*

Dom flesta har gått eller cyklat hit.......

*

.....men det finns plats för bilar också

Det blev ett kort besök för mig, I var inte med.Vi har varit med och firat de flesta år sen 1965 eller 1966 och jag kommer väl ihåg var roligt barnen tyckte det var och hur vi sen åt och dansade i Tea´s loge, nu Martins.  Och jag kommer ihåg  dom äldre som satt och såg på och var med en liten stund, precis som jag nu var där och tittade. Konstigt, inuti känns det inte så olika, men spegeln säger nå´t annat.......

*

Och som sagt, på lördag är det Dagnyfika för alla fotointresserade i Korsheden runt 10.30, kolla gårdagsbloggen!

***