LARSBO - EN PLATS FÖR STRÖMSTARE?

***

Efter att ha fotat strömstare i Ulva utanför Uppsala har jag varit sugen på att se om jag kan hitta för strömstaren lämpliga vattendrag runt Finspång resp Korsheden. Den vackra snön fick mig idag att titta lite närmare på Larsboån, bara ett par tre, kanske fyra kilometer härifrån huset i Korsheden. Har varit där många gånger men aldrig med baktanken att se om det skulle gå att hitta strömstare där. Såvitt jag kan förstå skulle det vara högst troligt att den finns här ibland, ån är nog öppen hela vintern med ett antal sträckor med grunt, forsande vatten. Dessutom träffade jag några av dom som bor alldeles intill och frågade just om strömstare. Nu var dom inte som dom själva sa fågelkännare och kände inte till just strömstaren men när jag beskrev den så var kommentaren att " ...det kanske är en sån som sitter på stenarna här och då oupphörligt dyker ned i vattnet?" Låter ganska lovande, gör nog en vända i morgon också. Än så länge får ni nöja er med några bilder från ån i snöskrud

*

*

*

*

*

*

***

ETT HELT ANNAT LANDSKAP

***

Ja, från bron över Barken i Söderbärke förstås, vid dagens förmiddagstur till kiosken. Och tala om svaga skiftningar i ljus och vattenblänk! I går var det klart och åtta grader varmt. Och idag - ja ni ser ju. Mulet, minus 1 och snöfall - ett helt annat landskap. Dret har vid det här laget kommit upp mot en decimeter snö. Vad fint det blev! Och vad ljust det blev, allt det svarta, mörka försvann som i ett trollslag

*

*

Trevlig helg!

***

MORGONTIDNINGEN

***

Morgonen i Korsheden börjar med en tur in till Söderbärke. Ja, inte riktigt börjar, jag har ju tex stått i duschen dessförinnan. Men morgonkaffet får vänta, jag vill ha min morgontidning först och den får jag hämta själv. Kiosken öppnar egentligen nio men är där vid halv nio och då kan jag få min tidning. Det passar min morgonsena rytm alldeles utmärkt. Vid den här årstiden är det ju då ljuset börjar komma tillbaka efter natten. Inte alla mornar men kanske två av tre stannar jag till vid bron över Barken  i Söderbärke, går ut och tittar på ljuset över sjön. Varenda dag är olika och det är en sann fröjd att titta på alla skiftningar i vattnet och på himlen. Och nästan ännu viktigare - jag tar in rymden som omger mig. Att känna rymden ger mig en känsla av sammanhang, att vara en del i något stort som aldrig tar slut, varken i tid eller rum

*

*

Nu ska jag ut och fylla på fågelautomaterna. Kanske åker jag också till Granngården i Smedjebacken för att skaffa såna där stag/pinnar med krokar på som Lena H hade för att hänga automaterna på.Det återkommer jag kanske till. Kanske, Orsa kompani lovar inget bestämt.

***

LANDSBYGDSKVÄLL

****

Åkte upp till Korsheden i går eftermiddag för att se till huset och njuta av tystnaden. Idag njöt jag också av skymningen, aftonrodnaden och månen på min promenad utefter Saxevägen

*

Aftonrodnad över lador och ängar och skogar

*

Månen stiger upp över sjö och skog

*

Gårdarna ligger i stilla väntan på kvällen

*

Barkenvågorna kluckar mot stranden

*

Björkstammarna lyser vita i månljuset

*

***

BRA OCH DÅLIGT - STARKA ELLER SVAGA FOTOGRAFER

***

Få saker gör mig så förbannad som nonchalanta generaliseringar. Jag har massor av dåliga bilder enligt mitt eget tyckande. En del publicerar jag i alla fall  här på bloggen - därför att dom fyller mitt syfte som jag ser det. Jag har däremot inga krav på att andra varken ska tycka att dom är bra eller fyller det syfte jag vill. Tvärtom är det nästan alltid positivt att andra talar om vad dom ser i en bild, också om det är något helt annat än jag önskar eller hoppats. Det utvecklar. Nu skriver jag inte det här för att jag fått kritik som jag inte tycker om, tvärtom känner jag att det finns en stor välvilja och en positiv attityd till nästan allt jag gör.

*

Det finns en helt annan bakgrund till dom här raderna. Jag gillar inte generaliseringar. Vi människor är olika. Vi har olika syften med det vi gör. Vi vet ju inte vad andra vill med sina bilder, vad dom står för. Det betyder inte att jag inte ska kunna tala om att jag inte tycker om en bild. Däremot tycker jag det är förmätet att tala om vad som är bra fotografi eller dålig fotografi - för dom allra flesta är fotografi ett sätt att dokumentera det som som hänt i deras  liv och vad som är viktigt och betydelsefullt just för dom. Jag förväntar mig inte ett ögonblick att ni andra ska gilla mina familjebilder men dom är viktiga för mig. För mig är det alltså bra fotografi.

*

 Generaliseringar är nästan alltid av ondo. Jag kan gå ännu längre - dom flesta omdömen blir ett slags kategorisering - bra eller dåligt, lyckat eller misslyckat, gatufotografi eller naturfotografi,  fotograf eller amatör, knäppare eller fotografer, kända eller okända, proffs eller amatör. Alla generaliserade omdömen begränsar, blir etiketter. Och när vi uttalar oss i generaliseringar begränsar vi upplevelsen för och av andra. Vi har satt en etikett som vi inte så enkelt  frigör oss ifrån, vi har begränsat den fria, opåverkade upplevelsen. För säkerhets skull upprepar jag - det här har inte alls innebörden att vi inte ska kunna kritisera eller ge omdömen, även negativa, men såna ska vara riktade, definierade och avgränsade .  Som jag ser det går det här långt utanför fotografi, det gäller i stort sett allt. Alla etiketter begränsar, snävar in.

*

För den som är liten blir nästan allt av betydelse. En enda mening, ett enda ansiktsuttryck, ett enda vredesutbrott, ett enda leende kan sitta i ett helt liv och färga vår tolkning av allt vi gör senare  livet. Och oavsett om vi är försiktiga eller utåtriktade har vi blivit det av en orsak. Och det är varken bra eller dåligt, men olika.

*

*

*

*

***