SPANAREN

***

*

Det finns ett radioprogram som heter Spanarna. Tre personer som på fredagseftermiddagarna kåserar om vilka nya trender de upptäckt under veckan. Det var längesen jag lyssnade men kunde  vara roligt. Här kommer en egen dagens spaning.

*

Kan det vara så att fotovärlden håller på att delas upp i två halvor?  

Det är inte svårt att förstå att gatufoto är inne. Allt större del av jordens befolkning finns i storstäder och det är ju storstäderna som är jaktmarken för gatufoto. I princip går det att ta gatufoton också i mindre samhällen, men min erfarenhet är att människors förståelse för mer eller mindre nyfikna gatufotografer är mindre ju mindre samhällena är.

Samtidigt söker sig många fotografer mot den orörda naturen, vildmarkerna där få människor sätter sin fot. Gärna isbjörnar i Arktis, men också dom stora orörda skogarna. Djurfotografer och fågelfotografer söker också  platser så långt från städer och samhällen som möjligt.

Två diametralt olika trender. Och det blir liksom tomt i mitten, jag saknar bilderna från landsbygden. Landsbygden och vardagslivet, det är ju där vi möts, människorna och naturen, människorna och djuren. 

*

Jag gör vad jag kan med bilder från Korsheden och Saxe. Att det blir bilder från Saxe idag beror på att min pc år på service (nya minnesdiskar och nytt operativsystem). Jag får alltså hålla mig till min Mac och den har sin huvuduppgift när jag är i Korsheden, därav bilderna. Dom är från nån av dom sista dagarna i oktober. Bra ljus, mulet och mjukt. 

*

*

*

*

*

*

***

UTSKRIFT AV BILDER FÖR SÖDERTÄLJE

***

Genom att sonen Stefan kommer hem under helgen får jag möjlighet att vara med på utställningen i Södertälje nu på lördag, det ser jag fram mot. Jag har valt fyra bilder, varav två redan var utskrivna. Två skulle skrivas ut. Det visade sig att min skrivare, en Epson 3880, hade stått så länge att några av skrivarmunstyckena inte var rena. Det löste sig genom att köra två rengöringscykler, men det går åt en del bläck för detta. Dessutom blev min "maintenance cartridge" tank full, varför en sån plus några bläckpatroner fick beställas från Scandinavian Photo. När detta var gjort var det dags för utskrift. Trots att jag har pappersprofilerna inlagda fick jag något för mörka bilder. Detta löste jag genom att manuellt justera efter dom första utskrifterna, sen blev det som jag ville ha dom. Mitt operativsystem (W7)på datorn är utgånget och skall bytas på torsdag, kanske är det orsaken. Medan jag var i gång skrev jag också ut den hästbild jag lovat ryttaren som jag fotat ngn månad tidigare. Det är den bilden som syns på datorskärmen.

*

Även om det är en del strul tycker jag det är roligt att skriva ut själv. Dessutom har jag ett superbra arbetsrum med mycket ljus. För drygt 30 år sen byggde vi om en ganska smal lång korridor utanför sovrummen till ett arbetsrum genom att flytta ut ytterväggen två meter. Då satte vi också in fler fönster. I stället för en korridor på 6 x 1 meter blev det ett arbetsrum på 6 x 3 meter, 18 kvadrat alltså, toppen.Skrivaren syns till höger. Den står alltid framme men för att den inte ska bli alltför dammig lägger jag på det lilla lapptäcket som hänger över stolsryggen. Det gjorde I en gång i tiden som ett sommartäcke till barnvagnen. Nu lyser det upp arbetsrummet med sina färger. Stökigt? Javisst, varför har man annars arbetsrum?

*

*

***

PERSPEKTIV

***

Det kan inte vara lätt att heta Jeanette Gustafsdotter idag. Efter Stina Oscarsons intervju i SvD förra veckan har kritiken varit omfattande och i princip enstämmig, allt från Aftonbladet till DN och SvD. Kultur är inte enkelt, ofta menar vi olika saker när vi talar om kultur. Och som Nina Solomin skriver i dagens SvD är det svårt att vara kulturminister, eftersom kulturfolk, och i synnerhet mediemänniskor, kan vara förbålt jobbiga - kritiska och missnöjda. Redan Margot Wallström som var kulturminister i början av 90-talet har i sin självbiografi vittnat om  "...att allt blev fel hur hon än gjorde och dom svartklädda människorna bara stirrade fientligt på henne". 

*

Nåväl, vi får ser hur det blir. Jag övergår därför till ett enklare perspektiv, bildperspektivet. Fortfarande förstås från gårdagens korta Norrköpingsbesök. Här kanske det är mer tveksamt om man kan tala om gatufoto, eller?

*

*

***

GRÅVÄDER OCH PIXELSTORLEK

***

Supergrått idag. Kameravalet blev A7S, den som kallades nattkamera när den kom 2014. Idag är nog varken sensorkänslighet eller brusnivå så märkvärdig, nya sensorer blir allt bättre. Den är däremot lite ovanlig ur en annan synpunkt, fullformatssensorn har bara 12 MPix. Det betyder ovanligt stora pixlar (dagens prestandakameror har 40-65 MPix på lika stor sensoryta). Pixelstorlekens betydelse diskuterades ofta för några år sedan, numera tror jag alla är överens om att ur ljuskänslighets- och brussynpunkt är pixelstorleken utan betydelse, det är den ljuskänsliga ytans totala storlek som avgör. Ändå är min känsla att bilder från den här kameran har en annan karaktär, jag kan inte riktigt sätta fingret på vad.  

Bilderna nedan från dagens promenader är i stort sett obehandlade. Vanligtvis väljer jag  lite mer kontrast och ibland aningen mustigare färger, här jag nöjt mig med en aning mer svärta och vita, det var liksom grått. ISO ligger mellan 1600 och 12800. Normaloptiken 55/1,8.

Tredje bilden från slutet tog jag lite snabbt när jag hörde det typiska korpljudet. Först såg jag bara två fåglar, dom till vänster i bild, och det är säkert korp-paret jag brukar se/ höra här ute i Risinge. Gänget som kommer efter antar jag är kråkor, det är väl sällan man ser en grupp korpar? Fast dom ser ungefär lika stora ut.....

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

KORPEN OCH VINDARNA

***

Mer april än februari, solen lyser varannan kvart, varannan regnar det. 8 C igår, 6 idag. När vinden och regnet tar i är det skönt att sätta sig till ro i fåtöljen. Fast ro och ro. Medan jag sitter där med tidningen följer jag med jordrotationen med nästan 800 km/h på våra breddgrader. Och det räcker inte med det, jag rör mig också med jorden i omloppsbanan runt solen med sådär 100 000 km/h. Förresten snurrar hela vårt solsystem, inkl du och jag, runt med Vintergatan, ca 800 000 km/h. Kollar vi på granngalaxen Andromeda närmar vi oss den med drygt 400 000 km/h, fast om det är vi eller den som står för merparten av farten tror jag inte vi vet. Kollisionskurs är det, det vet vi. Den ligger ett par tre miljoner ljusår bort, så det dröjer innan vi kolliderar, ungefär tre miljarder år.

Oberörd flyger korpen däruppe i dom lokala vindarna, Oden sitter väl och väntar på dagsrapporten, jag har noterat att det oftast är två korpar som flyger över Risinge.

*

*

***