PÅ DAGEN

***

Det är på dagen två veckor sen jag fyllde 81. Av I fick jag en bukett rosor. I kan ju inte ta så många egna initiativ längre, men äldsta dottern Katarina var hemma och hon och I hade varit och handlat. Vi har varit tillsammans sedan 1960. Jag glädjer mig varje dag vi kan promenera tillsammans och bara vara tillsammans. Innan buketten åkte ut tog jag några bilder.

*

*

***

TREDJE SPRUTAN OCH NORRKÖPING

***

I Finspång fanns inget Moderna-vaccin, så vi bokade i Norrköping. Efter en stunds köande utanför Mässhallen Himmelstalund fick vi varsin halv(!) spruta. Halv dos skulle det vara med Moderna i tredje sprutan. Eller om det är Norrköping som håller oss Finspångsbor lite kort kanske? En synnerligen vänlig och tillmötesgående sköterska fixade  så att I samtidigt fick en vanlig influensaspruta i andra axeln. Det fick inte jag, vi som är över 80 tror man inte om att tåla två sprutor samtidigt, vi måste ha en vecka emellan.

Lite senare på eftermiddagen hade jag ett annat ärende i stan. Då det klarnat upp och solen just dalade under horisonten fick det också bli en timmes promenad i Industrilandskapet. Måns och Lena E känner nog igen sig gissar jag. 

*

Som vanligt en kvart innan man lämnade vaccinationsområdet

*

*

*

*

*

***

SKYMNING

***

Sagorna och berättelserna hör hemma i skymningen. När ljuset faller och mörkret är på väg att ta över ändras alla perspektiv och verkligheten inte lika entydig som annars. Ibland kommer någon av dom som gått före in i synfältet igen för att om ett ögonblick försvinna. Tiden, som ändå inte finns, har tryckts ihop och jag hör min systers skratt därute nånstans. Förnimmelser, eller insikter kanske?, glänser plötsligt till liksom regndroppar i träd och buskar. Långt långt därborta vältrar sig haven och albatrosserna doppar vingspetsarna i vågskummen samtidigt som  vattnet svagt speglar ljuset från en billion stjärnor i Andromedas dimmiga fläck. Och dom ännu ofödda väntar...

*

*

***

LÖNNTJÄRFLÄCKARNA

***

För en månad sen hade lönnarna kvar sina blad, precis som de flesta träd. I noterar nästan varje promenad några av de många vackra blad som finns, lönnens inte minst. En del är inte bara handflatestora, en del är som två händer i bredd. Senast frågade hon om fläckarna man ser. Jag hade för mig att dom var naturliga för lönnen men kom inte ihåg riktigt hur det var, alltså googlade jag. Naturliga kanske dom inte är, men vanliga. Det är ett svampangrepp men som inte skadar lönnens utveckling. Fläckarna kallas just tjärfläckar, likheten är uppenbar. Angreppen startar redan på våren men det är på sensommaren fläckarna blir större och svarta. Det svarta omges typiskt av en gulkant som syns väl på bilden. 

*

*

***

RISINGEVÄGEN

***

Det är ju en av de gamla kyrkvägarna vi går. Eftersom kyrkans äldsta delar är från slutet av 1100-talet har det säkert gått folk här lika länge. Minst. Kyrkorna byggdes säkert i bygdens centrala delar, ofta fanns en gammal offerplats i närheten. Min gissning är att här gick folk för 1 000 år sen. Det känns skönt att tänka så, tryggt på något vis. Det har inget med religion eller själva kyrkan att göra, det är kopplingen bakåt i tiden som känns bra. Vi är inte rotlösa, även om det ibland kan kännas så. Vi har ett ursprung.

*

*

***