BRIDGE FOR SECRET KISSES

***

*

*

***

DAGENS BILDER

***

I går var nog mörkaste dagen hittills i vinter. Desto ljusare idag, skönt att hon ändå finns där, solen. En kort promenad på förmiddagen och en tur runt Dovern på eftermiddagen gav några bilder.

*

Den vanliga vägen vid S:ta Maria

*

*

Glittret i träd och buskar syns bättre med fokus på bakgrunden

*

Ute vid Risingefälten, sångsvan därborta

*

Åtminstone sex av dom

*

Dovern norrut

*

*

Dovern norrut

*

Söderut mot sundet

*

Fortfarande norrut

*

Från Linköpingsvägen österut, det är järnvägen till Kimsta som syns

*

Väl hemma mörknade det redan

*

För den som är intresserad avvek den globala medeltemperaturen för dec från medelvärdet 1991-2020 med +0.05 C, den mörkblå punkten längst till höger i diagrammet nedan.

*

***

HILDA

***

Bilden har några år på nacken, sex år närmare bestämt, Hilda var tretton när jag tog den. Som så ofta när jag tittar tillbaka på äldre bilder ser jag att jag inte har lagt ner det arbete som behövs/ går för att utnyttja bildens potential, åtminstone något av den. Fotat har jag gjort länge, sen jag var elva, dvs i drygt sjuttio år. Ändå är det egentligen först under de senaste tio åren som jag lite medvetet försökt utveckla fotograferandet bildmässigt. Skola och sen drygt fyrtio års "vanligt" jobb har alltid gått först.  

*

Det är inte så mkt jag gjort här - beskärning, en smula efterskärpning men ändå softat ytterdelarna av bilden något och gett den en aning varmare ton. Vinjetteringen fick bli ljus för att bevara den ljusa (=positiva) tonen i bilden. Ett steg framåt från ursprungsfotot tycker jag.

*

*

*

***

NATURE

***

*

*

***

RISINGE TISDAGEN DEN 20.12.2022

***

Vad jag vet, inget speciellt alls den här dagen. Grått och halvmörkt, en av alla mina drygt tvåtusen decemberdagar med kamera tillgänglig. 70 år multiplicerat med 30 borde bli 2100. Visst, december har 31 dagar, så 70 till då. Tänker ofta att det är det vanliga som är svårast att fota. Det speciella sticker alltid ut av sig själv, markerar sig själv. Det gör ju inte vanligheten, gjorde den det vore det inte det vanliga. Ändå har jag märkt att bland mina gamla bilder är det när det vanliga är med som dom blir intressanta. Kanske gäller det bara när det är människor med, inte när det är naturbilder. Dom är fö alltid nästan ointressanta efteråt. Ändå fortsätter jag gärna med naturbilderna. Det har nå´t med känslan att göra. Naturen låter sig inte beskrivas med enbart ord. Ord kan bara beskriva ytan, det direkt synliga, inte känslan som finns därunder. Kanske är det vad jag försöker få in i bilderna. Trots att jag vet att det är lika svårt att förmedla till någon annan även med bild. Men det går för mig själv, när jag ser bilder jag själv tagit kan jag locka fram samma känsla. Åtminstone nästan.

*

*

*

*

***