MARKEN DÄR JAG GÅR

***

Marken där jag går

är full av dina spår

fast marken där jag går

bär inga blommor mer i  år

*

Marken där jag står

är full av aspesnår

och marken  där jag går

den blommar snart, i vår

*

Fast annat vi törsta

vi alla vanliga

Det minsta är det största

och märkligast det dagliga

*

Från Risingefälten idag

*

Från Risingefälten idag

*

***

SÅ ROPAR DOM, PROFETERNA

***

Så ropar dom, profeterna "räknade äro Nineve´s dagar, bara 40 är kvar innan straffet". Och utplånat blev det, Sanherib´s palats där i Nineve, det är alldeles sant, fastän staden döpts om till Mosul, och det var profeterna, dom nya, som sprängde. Men vad bryr sig profeter om levande människor och nuet när dom otrognas synder ska straffas och paradiset hägrar? 

*

Medan hägringar kommer och hägringar går så fortsätter profeter att ropa att elden är nära och åskan går och Jahve eller Tor eller Rockström säger att slutet är nära.

*

Själv tror jag att slutet är nära först när människor slutar att tro på sig själva och kraften i det goda vi vill liksom vetenskapen förmåga. Hopplöshetens profeter stjäl vår kraft och vår energi, alldeles särskilt dom ungas. 

*

Människan och dess närmaste föregångare har en historia på några miljoner år. Under den tiden har ett antal istider passerat. Senaste inlandsisen drog sig tillbaka från Dovern här på bilden för säg 10 000 år sen  och för bara 7-8 000 år sen svallade havet över stränderna och tallen på bilden. Och konstigt nog är vi här, vi är nog segare än dom nya moralisterna påstår.

*

***

ROLIGA TANDLÄKARBESÖK. OCH LITE OM LASARETTET I FINSPÅNG

***

Tandläkarbesök är ju inte roligt, men vår tandläkare finns i Industrilandskapet i Norrköping, det är roligt. Det blir alltid några bilder, både exteriört och interiört, ofta också en selfie i hissen. 

*

*

Tandläkarmottagningen finns i det här huset

*

Hissen har dåligt ljus, passar alltså perfekt för mina selfies......

*

På våningsplan 3 hittar man också den här gamla styrpanelen för ett kraftverk, Måns vet vilket har jag för mig

*

Det här ser jag från tandläkarstolen

*

Tisdagens besök var dessutom bara en koll och kostade 215 :-, det var också roligt!

*

Och varje gång jag besöker någon av industrilandskapets vackert renoverade lokaler undrar jag varför det var omöjligt att på samma sätt renovera Finspångs lasarett? Alltså inte bara renovera ytskikten, utan blåsa ut rubbet och bygga nytt inuti. Man hade fått behålla läget och parkeringsplatserna.....

***

VARDAGSPOESI - RISINGEFÄLTEN

***

Så  kom solen och ljuset tillbaka några timmar. Solen hann gå i moln innan kroppen började lyda men ljuset fanns kvar. Och medan vi gärna väljer skogsstigar i gråväder och regn vill vi ha öppna landskap och rymd när ljuset finns, alltså blev det Risingefälten idag. Trots att det är just öppna landskap finns det alltid detaljer att se. Blåklockor tex. 

*

Fälten i Risinge

*

Blåklockor är ett tufft släkte, det har varit många frostnätter redan!

*

Och asplavarna lyser knallgult

*

Mjuka vackra böljemoln över fälten

*

Dom kala aspkronorna är lätta att känna igen på formen

*

Daggen glittrar i gräset

*

Och fortfarande finns andra färgklickar, aspsly tror jag

*

***

PIANOT

***

Det blir allt längre mellan gångerna. Pappas gamla piano, det han köpte på ett musikcafe´i Göteborg nån gång på 30-talet, står där och undrar var jag tog vägen. En timme då och då, nästan varje dag, brukade jag spela. Det har jag gjort ungefär lika länge som jag fotat. Nu stelnar fingrarna, inte bara dom förresten, i allt snabbare takt. Men det händer fortfarande, med någon månads mellanrum. Stelheten handlar nog också om oträning. Men det är fortfarande roligt.

*

Trogen min uppfostran spelar jag fortfarande bara klassiskt, efter noter. Eftersom både mamma och pappa spelade, och så jag då, finns det typ en och en halv meter noter. Ja, om man lägger alla notblad och notböcker på hög alltså. Kanske två meter förresten. Och börjar jag bläddra i dom så....ja den ja. Och den. Och den som är så fin! Numera blir det ofta fel, fingrarna lyder helt enkelt inte. Men tredje, eller fjärde gången blir det nästan rätt. Och att det blir fel gör egentligen ingenting, eftersom jag har det mesta i notväg också på skiva vet jag ju hur det låter när dom spelar, dom riktiga pianisterna, jag har det i huvudet när jag själv spelar. Såklart har jag aldrig kunnat spela dom virtuosa delarna oftast har jag valt dom lite långsammare satserna, typ Månskenssonatens första, långsam klassiker. Men just den lärde jag mig också efter hand dom snabbare satserna, På bilden härnere finns hörnet av en annan favorit på notstället, Schostakovitch, Dmitri. Den långsamma mittsatsen av hans pianokonsert är underbart melodisk och vacker, fullt spelbar för en amatör. Har ni inte lyssnat på den pianokonserten tycker jag ni ska göra det!

*

*

***