DEN BLOMSTERTID.......

***

Varannan dag gnistrande solsken, varannan gråmulet och regn. Mig passar det perfekt, naturen också tror jag. Och blommor finns det.......

*

Undrar om jag nån gång sett bukettapeln blomma så intensivt som den just nu gör hos oss här i Korsheden. Vi har mer än tiotalet buskar som vi tog med från Finspång för 10-15 år sen, alla fågelspridda "gratis"skott från trädgården. Här har jag valt en enda bukett som motiv

*

Ute på ängen har humleblomstren börjat öppna sig........

*

Och efter dikeskanterna blommar midsommarblomstren förstås, här lätt manipulerade......

*

***

UR FAS MED TIDEN? - SKRYMT OCH SÅNT

***

Klockan är en minut över nio på kvällen och solen kastar långa skuggor över våtmarken där rördrommen gömmer sig, säkert därinne i den gulnade bladvassen nånstans. Jag har suttit här nästan två timmar utan att se en skymt av den, men jag hör den med jämna mellanrum. I går kväll hördes den ända upp till oss, säkert drygt en kilometer bort fågelvägen. Och jag känner mig nöjd med att höra den, den förblir mer hemlighetsfull så. Att det ljudet faktiskt kommer från en fågel är nästan osannolikt, det passar bättre i historier och berättelser om skrymt och sånt nu när skuggorna blir långa. 

*

Men det finns ingen plats för såna historier längre. Historier som ger plats för fantasier och rädslor, historier som knyter samman naturen och människorna, historier som knyter samman oss med de gamle. Över huvud taget är det mycket som inte får plats längre - eftertanke tex. Och långsamhet. Och inte minst vardaglighet. Det som inte är häftigt har inget värde. Jovisst, när man sitter två och två och pratar, eller tre och tre då (tre=några stycken). Men i media existerar inget sånt. För varje år som går får jag allt större känsla av hur enormt gapet är mellan hur man tidigare  levde, fram till för drygt hundra år sen, och nu. 

*

Säkert påverkar den känslan mina motivval. Jag gillar den alldeles vanliga landsbygden, naturen som finns där runt om, hela tiden. Och precis innan jag gick från våtmarken där mellan Barken och Saxesjön tog jag en bild på skogskanten som går ända fram till vassen. Utan rördrom.  

*

*

***

MED SKOGEN INTILL

***

*

Korsheden - på baksidan av huset går skogen och tryggheten nära

*

A Thousand Whispers

***

ETT VACKRARE FINSPÅNG

***

Jag upphör aldrig förvånas - bara jag flyttar mig typ 50 meter från där jag brukar gå hittar jag något helt nytt. Ett vackrare Finspång tex. Hur många gånger jag kört genom STAL-rondellen och ut på Norrköpingsvägen vet jag inte. Men igår tog jag mig ner till båthamnen och gick efter vattnet därnere. Jag HAR gått där tidigare, men inte en solig kväll i maj när solen står lågt och flödar in i fortsättningen på slottsparken som det ju är. Har ni inte provat - gör det! 

*

*

*

*

*

*

***

LEVANDE HÄNDER

***

Klara var inte så sugen på att komma i bild - hon grimaserade när jag försökte - så jag valde att fota hennes händer i stället när hon lekte med leran och clownen som hon pressade fram hår på. Jag gillar händer - näst efter ansikten är dom de mest uttrycksfulla och levande kroppsdelarna vi har

*

Ute regnar det igen. Inte så mkt men tillräckligt för att jag inte vill slå gräset som jag tänkt, det blir så mkt blöta gräskokor överallt som fastnar på gräsklipparn, stövlarna och följer med in.

*

*

*

*

***