DET ÄR VÄL DET VI VILL?

***

Riktiga konstnärer ska väl helst ha nå´n sorts programförklaring. Utan att vara riktig konstnär har jag ändå funderat på frågan. Enklast är nog att säga att jag fotar där jag går och står, jag delar min verklighet. I det begreppet, min verklighet, ligger också min inre värld, inte bara det jag ser. Dom där två hänger ihop. Vi må bo i samma stad, i samma land och på samma jordklot, ändå lever vi i olika världar. Ja, jag skulle säga i olika universa. Parallella måhända. Men våra föreställningar, värderingar och framförallt tankevärldar är olika. Vi använder samma ord men menar olika saker. Och fast vi är i samma stad, samma land och på samma jord vi ser helt olika saker, titta bara på bloggen.

*

Det är sant, vi delar en del också. Behov av kärlek och bekräftelse, känslor som glädje och sorg, hopp och förtvivlan. Sånt pratar vi inte så mycket om, synd kan jag tycka, det styr våra liv. Det skulle jag gärna ha mer av i bloggen. Men vi finns där ändå. Inte så att varje enskild bild eller enskild blogtext säger så mycket, men bit för bit släpper vi ut små delar av oss själva. Och det är väl det vi vill? 

*

Tunnbindaregatan 8 i Norrköping. Visst är det en vacker port?

*

***

TOPOGRAFEN

***

Tekniken går framåt kunde jag konstatera i går. Hade ett par ärenden inne i Norrköping och det ena var besök hos optikern. Mycket intressant. Och lovande. Jag har problem med ena ögat, där jag har en blind fläck, glaukom. Det hålls i schack med ögondroppar, men synskärpan i övrigt är ändå nere på 0,5. Eftersom grå starr också tillkommit opererade jag ögat förra hösten, men det blev inte ett skvatt bättre. Efter nya optikerbesök och användandet av ett nytt instrument, en topograf, kunde vi få en detaljerad bild av ögats topografi. Jag har vetat sen mer än trettio år tillbaka att jag har keratokonus, på båda ögonen. Det gör att hornhinnan får en toppig form, helt osymmetrisk och inte korrigerbar med glasögon eller vanliga linser. Med topografen var det nu enkelt att kolla hur hornhinnans topografi såg ut och, inte förvånande, visade det sig att på höger öga låg toppigheten precis över pupillen, inte att undra över att synskärpan på det ögat är dålig. På vänster öga där jag har ganska bra syn, synskärpa 0,8, fanns också toppighet hos hornhinnan men den låg vid sidan av pupillen. Detta var vid ett tidigare optikerbesök. Redan då började Patrik, min optiker, tala om att det finns särskilda keratokonuslinser. Kanske värt att prova? 

*

Det var vad jag gjorde för första gången i går, provade keratokonuslinser för det dåliga ögat. Vi höll på länge, en och en halv timme med  kontinuerligt provande och filmande av ögat, mikroskopcheck hur linsen låg mot ögat och så där. Keratokonuslinsen är en hård lins och fungerar på ett annat sätt än vanliga  mjuka linser eller dom gamla hårda linserna. I stället för att linsen har en korrigerande brytning för ögats synfel (funkar för vanliga sfäriska eller cylindriska brytningsfel men inte för helt oregelbundna synfel som vid keratokonus) är det en större lins som ligger med en huvudsakligen sfärisk form över hela den centrala delen av ögat, inklusive toppigheten. Under linsen, alltså mellan linsen och och hornhinnan, fyller man ut med vätska liknande tårvätska och neutraliserar därmed åtskilligt av den toppiga hornhinnans osymmetriska brytning. Åtminstone i teorin. Skulle det kunna funka för mig? Efter alla provningar konstaterade vi att jag kunde nå en synskärpa  på mellan o,8 och 1,0, bättre än det bra ögat!

*

Minst sagt lovande. Sätta in linserna är ganska ok, ta ut dom är svårare och det behöver jag träna på, dom suger fast ganska rejält. Det finns fler om och men, men det känns bra. Och jag måste fortfarande ha glasögon för att korrigeringen ska bli korrekt så det blir ju lite bökigare men det är det säkert värt. För bilkörning tex. Och om jag ska ut och leta efter fåglar att fotografera, det är lite besvärligt idag. Jag tar inte ut något i förskott, men det är klart att det känns lovande....

*

Det undre instrumentet är topografen som förstås kopplas till en dator

*

Min optiker Patrik vid datorn med bilden av mitt öga när linsen ligger där, en jämn grön yta (yttre linsytan). Annat än dom ilsket rödoranga färger som signalerade branta topografi-ändringar mitt i ögat utan lins!

*

Reflekterar över att varken Vrinnevis ögonklinik i Norrköping eller St Göran i Stockholm sagt ett ord om ngn topograf eller keratokonus när jag undersöktes där, varken före eller efter gråstarrsoperationen, inte ens när jag klagade på att gråstarrsoperationen inte gett resultat. Ingen kunde förklara varför jag hade så låg synskärpa på det dåliga ögat. Men optikern verkar både ha hittat orsaken och hur problemet kan avhjälpas!

***

KYRKAN, VRETA KLOSTER

***

Redan tidigare har jag skrivit om den gamla kyrkan vid Vreta kloster. Stenkyrkan har daterats till tidigt 1100-tal och är en av de äldsta stenkyrkorna i det medeltida Sverige enl Svenska Kyrkans broschyr. Det är alltså inte ny info här men jag nämner det ändå. Numera stannar jag när jag ofta till när jag åker förbi, det är en vacker kyrka med annat utseende och byggnadsstil är dom flesta andra kyrkor man ser. Det här var en fin seneftermiddag för någon månad sen och det låga ljuset gav fin lyster åt de murade stenväggarna

*

*

***

CLIMATE CHANGE?

***

*

*

***

NÄSTAN ALLT FUNKAR....

***

Nästan allt funkar nu för tiden. Numera kör jag med manuell inställning av tid och bländare och så Auto ISO. Det gjorde jag inte förr. Ibland glömmer jag bort mig, tänker inte på att ställa om när jag går från utebilder till ett ljusfattigt vardagsrum. I helgen var vi i Täby och hälsade på barn och barnbarn. Värst många barnbilder blev det inte, men några. Fastän kameran i början stod på 1/2000 s och bl 7,1....

Trots att jag tidigare nå´n gång valt max-gränsen 25 600 på ISO blev det rejält mörka bilder, det var regngrått ute. Men det är ju bara att dra upp exponeringen i LR, +1,5, och brusreducering 65. Det funkar. Såklart är det massor med brus kvar, utom i ögonen där ljuset blänker och minskar bruskänslan. Bruset och oskärpan stör inte mig, tvärtom ger det en behaglig oskärpa.

*

Jag påstår inte att det är perfekt, men fullt njutbart förstorat på min 27" skärm. Lite har nog kamerorna utvecklats ändå.....

*

Förstora gärna!

Inomhusporträtt på Lovisa i svagt ljus. 70-200 på 200 mm, 1/2000 s  bl 7,1 och ISO 25 600

*

***