KORSHEDEN I MORSE, -18 C

***

*

*

***

OCKSÅ DU OCH JAG eller bara SPIKSMEDJAN STJÄRNVIK

***

Säkert finns det en historia, en "riktig", historisk historia, att berätta om det här huset eftersom det kallas Spiksmedjan och hör till Stjärnviks slott (men hyrs ut). För mig är det bara huset Ulf bodde i. Ulf, som nu är borta sen tre år, var kompis, Rotarykompis och pappa till Hanna, sambo med våran Stefan. Där har vi varit ganska många gånger I och jag.

*

När jag passerade idag noterade jag som alltid hur fint det ligger och speglar sig i dammen mellan alla ekarna. Så jag stannade, gick omkring en stund på avstånd och tog några bilder. Och tänkte förstås på Ulf. Så märkligt det enkla är - ena stunden är vi, nästa stund är vi inte. Också du och jag.

*

Förstora!

*

***

KNÖVELHÄNT SA MAMMA

***

Ja, knövelhänt. "Jag är så knövelhänt" sa hon lite då och då, när fingrarna, eller händerna, inte lydde henne riktigt. Jaha sa väl jag, ointresserad av de äldres alla problem, stora som små, som dom flesta unga är,  åtminstone var jag det. Och nu sitter jag där och ska knyta skorna och öglorna glider mig ur fingrarna lite då och då. Tom en knapp kan trilskas ibland. Och ibland tappar jag små saker, helt utan anledning. Jag har inga problem med tyngre saker då jag tar ett rejält grepp, det är helt ok. Men småsaker, en tesked, eller ett papper, glider ur händerna lite då och då. Det är precis som att jag inte riktigt kan reglera styrkan i lätta grepp. Och pianot får stå månadslänge utan att jag sätter mig vid det, jag som brukade spela flera gånger om dagen. Men försöka spela Beethoven eller Mozart när fingrarna för jämnan känns styva som efter en vinterpromenad blir inge´bra liksom..... 

*

Ta nu inte det här för en klagolåt, det är det inte. Jag konstaterar bara faktum. Mest är jag en smula fascinerad av att följa hur kroppen och dess funktioner förändras. Och varför skulle jag klaga, kameragreppet känns nästan lika stadigt som förr.......

*

*

***

FINBESÖK I KORSHEDEN

***

Så fick vi besök av den store igen, trevligt. Då och då kommer någon av dom på besök. Inte som förr i tiden, jag menar för 20 - 30 år sen kom dom nästan dagligen, men någon eller några gånger per år ser vi dom. Den här älgkon stod länge och tuggade i sig av tall- och granskotten längst ner på hygget intill oss. På sommaren kommer dom oftast ut på ängen framför oss men där finns inget att beta för dom nu. På hygget däremot finns ju dels dom späda trädskotten, dels kan dom under snön komma åt lite av det höga fjolårsgräset, det tycker jag framgår av andra bilden.

*

*

*

***

BLÅMES

***

Blåmesen är nog den vanligaste här i Korsheden. Inte bara här förresten, det är väl en av våra vanligaste över huvud taget? Få se vad vinterräkningen ger för resultat i år. Ginnalalönnen blir en bra bakgrund. Men närmast kom jag när den satt vid fågelautomaten.

*

*

*

Klungan av stjärtmesar fick komma med

*

*

*

Och likaså talgoxen, fick också hänga med

*

***