HORNS UDDE, GLAN

***

Gjorde idag en kort tur till Horns udde i Glan. Förr i tiden var jag där lite då och då, då när barnen vindsurfade, nu är det långt mellan gångerna. En tallbevuxen udde med stenig strand. Lite fåglar hade jag tänkt fota, men där på udden fanns inte en fågel, inte när jag var där i alla fall. Kanske berodde det på vattnet, det hade en klart grön färgton även om det inte såg ut som vi Doversund häromdagen (sista bilden). Men  lite fanns där att fota ändå. 

*

Fackelblomster kanske, bladen ser lite salixliknande ut

*

Dom flesta var dock överblommade

*

Men spännande detaljer

*

Gott om gamla vresiga tallar, vissa på väg att ge upp, andra låg redan på marken

*

Vågorna hade eroderat sanden och gruset i strandkanten så vissa tallar såg ut gå på korta styltor

*

Tvärsöver sjön låg Skärblacka, pappersbruket

*

Med maximal croppning kunde jag räkna skarvarna på kobben till ca 15

*

Också längre bort låg andra kobbar med fåglar

*

Ytterligare en fågelkobbe

*

Och ja, så här såg vattnet ut i Doversund häromdagen, massiv algblomning

*

Alla bilder tagna med 10-400 men ingen converter. Att skärpan på de långa avstånden inte är bättre skyller jag helt på luftkvaliteten, ganska varmt, lite fuktig och nästan stillastående luft. Och vid närmare eftertanke tror jag det var enda felet uppe vid Kvismaren också för några dagar sen 

Natti natti, nu ska jag straxt hoppa i säng, i morgon ska jag fram tillbaka till storstan, reumatikerkontroll på Karolinskas mottagning i Solna centrum

***

KLASSTRÄFFEN

***

Minns jag rätt var vi 35 i klassen. Vi började ettan hösten 1947 och våren 1953 gick vi ut sexan i Kyrkskolan i Ludvika med älskade Svea Morin som lärare. Vi brukar träffas vart 5:e år, förra gången var det 60-årsjubileum. I år är det dags på fredag, kallelsen har skickats ut och jag har tackat ja. Idag gick jag ensam på promenad i värmen och solen ute vid Risinge, en långsam, lite meditativ promenad så där, och betraktade naturens alla små under. Så gjorde jag en paus och ringde Eva, klasskompisen som i alla år stått för kallelserna. När jag skulle boka hotell kunde dom inte hitta bokningen av träffen så jag ville kolla läget med henne. Eva svarade efter ganska många signaler och rösten var sig inte riktigt lik. Hon låg på sjukhus sen två månader efter en större operation i somras. Och klassträffen hade fått så få anmälningar att hon bestämt sig för att ställa in. Alltför många hade drabbats av stroke, synproblem och annat. Och hon hade mailat återbud men missat mig, så det var tur att jag ringde. 

*

Det  skulle varit 65-årsjubileum och alltså trettonde klassträffen, men den blev alltså inte. Jag fortsatte min promenad i ännu långsammare takt och huvudet fullt av tankar. Och allt oftare tänker jag på att vara rädd om dagarna, timmarna och stunderna.

*

*

***

EFTER REGNET

***

*

*

***

AND REMEMBER.......

***

......time consists only of two tenses, past and future.

The present is not part of time, the present is part of eternity

(Osho)

*

*

***

DET FINNS INTE SÅ MÅNGA KVAR......

***

.....av småbruken liknande Stefans. I stort sett dagligen - när jag är i Korsheden - går jag förbi hans gård på mina promenader utefter Saxevägen, eller Nohrstedtsvägen som den egentligen heter. Och trots att jag ägnat mitt eget yrkesliv åt industrin och industriell FoU och aldrig själv haft någon närmare kontakt med livet på landet märker jag hur jag blir alltmer fascinerad av miljöer som redan försvunnit eller är på  väg bort. Det är ju vårt arv, vår bakgrund, vare sig det är lantbruk, djurhushållning eller bruksortsindustri. Bara några generationer tillbaka, säg 150-200 år, på min farfars fars tid,  var det så här nästan alla levde. Det blir mig alltmer tydligt hur oerhört snabbt utvecklingen gått. Livsstil och miljöer som under århundranden varit stabila och och sett ungefär likadana ut generation efter generation har nu på ett par generationer i stort sett försvunnit.

*

Förr, när utvecklingen inte var tillnärmelsevis så snabb som den är idag, hade varje generation tillgång och nytta av tidigare generationers kunskap och erfarenhet. Idag möter varje ny generation ett totalt nytt samhälle som förändras så snabbt att tidigare erfarenheter  - om än inte värdelösa - har oerhört mkt mindre betydelse för de dagliga besluten än tidigare. Undra på att många känner sig dåligt rotade i tillvaron, att stress och utbrändhet ökar och att  mål och mening med tillvaron ifrågasätts av allt flera. För att använda ett modernare uttryck, förr ärvdes  tidigare generationers värdegrund i stort sett oförändrad, idag är det upp till varje generation och varje människa att skaffa sig sin egen värdegrund.

*

Utan att göra det till någon programförklaring finner jag stor glädje i att dokumentera en del av det gamla som fortfarande lever. Stefan har djur, inget jordbruk, på gården jag tror han arrenderar. Byggnaderna är vackra men standarden låg och långt från dom glassiga miljöerna som  tidskrifter som Gods och Gårdar och liknande visar. Och ett slit måste det vara, ensam sköter han gården med storleksordningen 50-60 får, kanske 15 kor och ett par grisar. Bara på gården kan han inte leva, han jobbar dessutom på ett äldreboende, så fritid tror jag är honom obekant. Häst finns också bland djuren som ofta betar tillsammans, förutom grisarna som får hålla sig på eget område. Bilderna nedan är från några olika dagar under augusti så ljuset varierar lite och bilderna är utan tydlig ordning. Så torrt som det varit i sommar har det varit ont om bete och därför finns mkt ris och kala småträd i högar efter sly och småträd som fällts för att ge tillskott.

*

Saxevägen fram mot gården

*

*

*

Efter torkan var betet näst intill obefintligt

*

Werner och Werner

*

Sly och småträd fick bli ersättning för betet

*

*

*

*

*

*

*

Stefan delar ut näringstillskott

*

Utkast av näringstillskott

*

Stefan

*

***