RISINGEVÄGEN

***

Det är ju en av de gamla kyrkvägarna vi går. Eftersom kyrkans äldsta delar är från slutet av 1100-talet har det säkert gått folk här lika länge. Minst. Kyrkorna byggdes säkert i bygdens centrala delar, ofta fanns en gammal offerplats i närheten. Min gissning är att här gick folk för 1 000 år sen. Det känns skönt att tänka så, tryggt på något vis. Det har inget med religion eller själva kyrkan att göra, det är kopplingen bakåt i tiden som känns bra. Vi är inte rotlösa, även om det ibland kan kännas så. Vi har ett ursprung.

*

*

***

HORNS UDDE

***

I brist på kust, hav och öppna horisonter åker jag då och då ut till Horns udde, Glan. Det är definitivt det närmaste hav jag kan komma så länge jag stannar inom Finspångs kommun. Idag var det himlen och molnen som lockade mig på eftermiddagen. Nu blev det inte så spektakulärt som jag hoppats men alldeles tillräckligt vackert för några bilder. 

*

*

*

*

*

*

***

PÅ VÄG

***

*

*

***

DEN NEOLITISKA REVOLUTIONEN

***

Den neolitiska revolutionen inträffade för ca 10-12 000 år sedan och anses som den största revolutionen i mänsklighetens historia. Fram tills dess var människorna samlare och jägare och all vakentid gick åt för att samla föda och äta. Ungefär (!) samtidigt började människor på flera håll i världen odla. Även om det forntida jordbruket inte precis såg ut som dagens gav det ändå människor för första gången möjlighet att skaffa mer föda än de för ögonblicket behövde. Det betydde att tid frigjordes för andra uppgifter och man kunde med skördarna byta till sig andra förnödenheter. I spåren av detta blev människorna för första gången bofasta, byar bildades och handel utvecklades. Nya yrken utvecklades, så småningom blev det städer, och ja, på den vägen är det liksom.

*

Höstsådda fält för två veckor sen utanför Grygöl i norra delen av Finspångs kommun

*

***

RISINGEPROMENADEN

***

Vi går den varje dag, för det mesta två gånger om dagen. Enformigt? Inte alls, vackrare promenadväg är svårt att hitta. Såklart finns det många fler vackra promenadvägar men I mår bra av att känna igen sig så mycket som möjligt, i en värld som blir allt mer svårbegriplig. Just den här eftermiddagen, i söndags eftermiddag, gick jag själv, ändå blev det samma. Klart och vindstilla, med en temperatur som snabbt föll när solen sjönk. Och med mer uppmärksamhet på tänkbara fotoobjekt än när vi går båda. A99:an med 135:an. Inga märkvärdigheter, alla bilder är från samma promenad. Ja, utom den sista då som jag fotade på hemvägen. Dom flesta träd är avlövade, utom ekarna som alltid är sist. 

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***