VIBBERBO

***

Säkert minns ni den där heta sommaren för två år sen, 2018. Jag vet precis när den började, på kvällen den 11 maj. I alla fall i Korsheden med omnejd. Jag var ensam däruppe, och på seneftermiddagen den dagen kom ett riktigt skyfall. Inte bara i tio minuter, jag skulle säga det fullständigt vräkte ner i en timme. När det slutade ångade marken och dimman kom krypande i alla sänkor. Jag tog kameran och bilen och körde en liten runda, Korsheden - Larsbo - Vibberbo - Korsheden. Hela trakten var magisk. Bilderna är tagna ungefär halv nio på kvällen. Efter den dagen var det strålande väder och allt varmare under säg tre månader. Så är det inte i år, det är 14 maj och vi hade tre minusgrader i natt, i Finspång.....

*

Åt väster fanns fortfarande det rosa kvar

*

Fortfarande väster men framme i Vibberbo

*

Tolvsen mot norr, där fanns inget rosa kvar, bara det dimgrå

*

***

OM JAG VORE KO.....

***

.....skulle jag drömma om Ekön hela vinterhalvåret. Här har dom nu hela ön till fritt förfogande hela sommarhalvåret. Gott om bete, friskt vatten runt hela ön,  lugnt och fridfullt.

*

En del av gänget vid sydspetsen av ön

*

Någon särskild saltsten behövs inte, här finns naturliga saltstenar med massor av fågelspillning på

*

Sen blir man extra törstig förstås

*

Och det finns fler som vill dit

*

Sädesärlorna kommer som vanligt och sätter sig på broräcket

*

Pastoralt skulle jag säga

*

När jag är på väg till bilen har solen gått ner men en ensam knölsvan kommer simmande

*

Lite närmare blir det fina vattenspeglingar, det får bli svartvitt

*

***

SAXE - VÅTMARKEN VID SPÅNGEN

***

Här kommer ett gäng bilder på våtmarken i sig själv, alltså mer landskapsbilder än fågelbilder även om en och annan fågel är med.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

SAXEVÄGEN OCH SPÅNGEN, PRECIS SOM VANLIGT

***

I går kväll, när jag konstaterat att huset stod på plats och allt var OK (nästan, vildsvinen har bökat runt en del) blev det den vanliga promenaden, Saxevägen ner till Spången. Redan när jag närmade mig Stefans gård hörde jag rördrommen utifrån våtmarken.

*

Stefans gård - den vanliga vyn

*

Och här är den lilla träbron, Spången kallad. Björkarna är utslagna men har inte kommit så lång som hemma

*

Och härute nånstans, antagligen lite till vänster, skymd av träddungen, finns den, rördrommen.

*

Också i förmiddags hörde jag den men när jag nu på seneftermiddagen tog med kameran och långtelet var det tyst. Förstås. Därute fanns ändå några gäss, både grågäss och kanadagäss. Inga rariteter precis men jag tycker dom gör sig därute i sin naturliga miljö

*

*

*

*

***

BARNKAMMAREN

***

Grågässen ute vid Ekön, Dovern har fått sina ungar. 34 stycken räknade jag till därute i kväll. Barnalyckan har varit lite ojämn, dom par jag såg hade 6, 5, 6, 1, 12, 4 ungar. Som vanligt tätt, tätt intill mammorna. Lite väl långt ut men jag gillar att det blir lika mycket landskap som fågel.

*

*

*

*

*

*

*

*

På den här bilden räknar jag till 34 uppdelat 6, 5, 6, 1, 12 och 4. Ni får förstora och kollräkna

*

*

***