EKBACKEN MED STATIV

***

Efter att I och jag gått där på förmiddagen åkte jag dit igen på eftermiddagen. Stativet ligger alltid i bilen fastän jag sällan använder det. Jag vet ju att jag borde.......På kameran satt 100-400, bländaren fick stå på 14. Hyfsat ljus men mulet. Och visst blir det annorlunda., får nog fortsätta med stativet ett tag tror jag!

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

NÄR INTE SOLEN LYSER.......

***

.....får man promenera ändå. Gå för livet liksom. Dessutom vet man inte när den tittar fram solen. Det kom en glimt den här promenaden också. Lite får man gå även om det tar emot. Likadant med fotograferingen, man får ju fota lite då och då även om det inte blir så mycket sevärt, rätt var det är är man där i fåran igen och det blir ungefär som jag vill.

*

*

***

BILDER FRÅN EKÖN

***

I fredags var det strålande sol, blå himmel och kanske en halv decimeter snö. Det blev nästan en heldag ute på Ekön, om än i flera omgångar. Vi njöt av promenaderna I och jag. Nästan vindstilla, ett par grader kallt på morgonen och på eftermiddagen 4-5  på plussidan. Det märks tydligt vilken kraft solen börjar få, annat än den bleka januarisolen. A7RIII med 100-400, from vildnyponet A99:an med 135:an

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

ENKLAST VORE JU.....

***

Sent på eftermiddagen klarnade det upp och en blek sol tittade fram. När jag passerade Spången såg jag dom, sångsvanarna. Dom låg där inne i vassen på våtmarkssidan, ett par. Tiden närmar sig kan jag tro. Tiden för att flyga norrut, för att hitta en boplats, för att para sig. Naturen sköter sitt, alldeles utan funderingar, utan tvekan. Dom gör det dom ska, utan funderingar, utan diskussioner. Ska vi göra det nu, eller ska vänta tills i morgon? Kanske blir det snö? Eller blir vinden för hård? Dom bara flyger när kallelsen kommer. 

*

Kanske skulle man varit en svan, gärna en sångsvan? Dom följer sin längtan bara, eller vad det nu heter när man är svan? Så här på avstånd, och och i en annan skepnad, kan jag tycka det är avundsvärt. I alla fall vore det mycket enklare att inte fundera över det ena och det andra. I blir lite orolig när jag är borta känns det som. Nu stannar jag i alla fall ett par nätter till, äldsta dottern är ju hemma.  Och flyktingfrågan, ska vi inte göra något för dom 800 000 nya som flyr undan kriget i Syrien? Vi har ju nyanlända så det räcker sägs det i kommunerna, många kommuner går på knäna redan.  Och egentligen borde jag inte bry mig, enklast vore ju att inte fundera, det är ju regeringen som inte gör det den ska. Inte min sak. Regeringen är bra att skylla på, då behöver inte jag fundera på vad jag ska göra. Eller borde i alla fall. Fast jag har tänkt att det skulle kunna bo några nyanlända här i Korsheden, jag är inte här så ofta nuförtiden. Mamma och pappa hade krigsbarn under kriget fastän dom bodde ganska trångt. Och det här är väl också krigsbarn? Sen är det det här med klimatet, jag kör ju bil upp till Korsheden. Det borde jag inte göra. Men nu äntligen har jag tiden jag aldrig hade när jag jobbade. Men, men, men....... 

*

Enklast vore ju att vara en sångsvan.

*

*

***

FROM A HOUSE WITH A VIEW - KORSHEDEN IDAG

***

*

*

***