VID TROLLBERGETS FOT

***

Där åkrarna slutar och storskog och trollberg tar vid är gränserna inte så tydliga - gränserna mellan det vanliga och ovanliga, mellan människa och djur, mellan det verkliga och det anade och mellan oss och huldror och troll, mellan dansande älvor och dimhöljda berg

*

Förstora!

*

Så efter många timmar fick jag nerladdningen att fungera, LR CC installerat och de första RAW-bilderna från nyförvärvet importerade. Den här tog jag på väg hem från Borlänge i fredags och vädret och Rommebackarna fick mig att återigen leka med Color Efex Pro

***

JAHA, A7RII ALLTSÅ. FUNKAR DEN?

***

Det var med viss bävan jag gav mig ut vid lunchtid för att känna på nyförvärvet. Skulle den motsvara mina förväntningar? Även om jag köpt den till ett bra pris är det en oherrans massa pengar för en kamera, nästan 30´. Inga försök att testa prestanda , bara känna hur den känns "på fältet" samt kolla hur några av A-objektiven fungerar ihop med den. Alla bilderna är jpg eftersom jag inte kan importera RAW från den här kameran innan jag uppgraderat mitt LR.

*

Vädret var på sitt bästa humör, en trevlig dag för foto i Söderbärke med omgivningar. Starten blev så klart bron nere i centrum där jag tagit så många bilder. Och först satt provade jag Sony´s 55:a, med E-fattning, alltså en "native" för den här kameran.

Vill ni kolla detaljrikedom och skärpa - förstora!

Sony 55/1,8 norrut

*

Sony 55/1,8 söderut

*

Därefter bytte jag till min gamla Minolta normal, 50/1,4. Den, liksom alla andra objektiv med skruvdrivning av autofokusen passar med den adapter jag redan har, EA-LA4. Den har egen spegel och egen fokusering och i alla fall med domhär enkla motiven kändes autofokusen praktisk lika snabb och precis som med naive-linsen nyss. 

Minolta 50/1,4 - bagageutrymmet idag

*

Minolta 50/1,4 med adapter, söderut

*

Minolta 50/1,4 med adapter - skuggor på bron

*

Så dags för ytterligare en gammal favorit, Minolta 85/1,4. Den har ju också skruvdrivning och passar samma adapter

Minolta 85/1,4 med adapter - norrut

*

Så till sist bytte jag till Sony/ Zeiss 135/1,8. Också den med skruvdrivning och därför fortfarande samma adapter

Zeiss 135/1,8 med adapter med adapter - söderut

*

Zeiss 135/1,8 med adapter - söderut men inte från bron

*

135:an fick nu sitta på ett slag, också sen jag drog mig en bit ut från Söderbärke

135/1,8 med adapter - gräs framförjärnvägsspåret

*

135/1,8 med adapter - ute på landet

*

Minolta 50/1,4 med adapter - fortfarande ute på landet

*

Så framåt halv sjutiden var det dags för ett dopp, vädret fortfarande strålande. Kameran fick förstås följa med nu med lätt optik igen, 55/1,8 och alltså ingen adapter.En otroligt lätt kombination. Riktigt skönt i vattnet, typ 19 C 

Sony 55/1,8 - Bartjärn

*

Och vad har jag då gjort för erfarenheter? Imponerad av att även att A-objektiven fungerar så smidigt med EA-LA4-adaptern, inga problem alls när det gäller landskap. Och väl hemma vid datorn - det känns som det finns hur mkt skärpa som helst - jag kan croppa och ha mig rätt mycket utan att det syns, stooor skillnad mot 99:an. 

Det finns mycket kvar att testa, vidvinkelzoomen, 70-200:an och långa Tamronen 150-600 där alla ska ha den ännu lättare adaptern EA-LA3 som låter kamerans egen hybridautofokus jobba. Sen naturligtvis lite fåglar, då sätts autofokusen mer på prov på riktigt. Jag förväntar mig inte resultat i klass med Canon/ Nikon men ett klart snäpp uppåt från 99:an - vi får se om det håller.  Och så småningom villiga också prova lågljusegenskaperna som nästan ska vara i klass med A7S:en. 

Men hittills - storbelåten!

***

THIS MOMENT ONLY

***

Förstora!

*

*

***

BARA TRÄD

***

 Bara att få gå in i en sån här skog.....Stammarna står som klassiska pelare runt omkring mig. Varje andetag är fyllt av syre och av lukter - kåda, barr, våt jord, multnande löv. Marken är täckt av lager på lager av nedfallna, varmbrunröda barr, här och där med överdrag av  intensiv grön mossa. Stigen jag följer slingrar sig mjukt fram och dimman driver mellan stammarna och det är som att gå på en mjuk, extratjock matta. Överallt droppar det av livgivande fukt, det blänker bland barren. Det är tyst, inga fåglar hörs. Där framme blänker Lillskiren mellan stammarna. Jag njuter intensivt och alla bekymmer rinner liksom av, hjärtat känns lättare, andetagen blir djupare och jag känner mig helare och en som del av naturen runt omkring.

*

Förstora!

*

***

DIMMA, LILLSKIREN

***

*

*

***