DÅLIG VVS-SERVICE - FINSPÅNG

***

För någon månad sen behövde jag installera ett nytt väggutkast hemma i Finspång (det är dock inte just detta). Idag när jag skulle betala räkningen noterade jag att det inte fanns något RUT-avdrag, varför jag slog en signal till företaget. "Nej, vi gör inga RUT-avdrag på en- resp två-timmarsjobb" blev svaret. Det är ju så, som ni säkert vet, att RUT-avdragen ska göras av företagen som sen får begära motsvarande belopp av skattemyndigheterna. Det var dock för mkt arbete för det här företaget, man fakturerar kunden hela beloppet istället. Företaget får samma belopp men för kunden blir det dyrare, vilket man alltså helt medvetet skiter i. Deras timpris var 465 :- plus moms, alltså 581:-/timme . 30 % ROT är därmed 174:- . Och hade det tagit två timmar hade kunden förlorat 348:-. 

*

Nej, 174 resp 348 spänn är ingen förmögenhet. Men det är likaväl just 174 resp 348 spänn av mina pengar som företaget helt enkelt skiter i . Med den inställningen till kunden gissar jag att det inte är så noga med andra saker, fakturerade arbetstimmar tex, så länge det bara drabbar kunden. Vilket företag? Göran Nilsson AB. Skulle inte falla mig in att använda det företaget igen! Vill ni använda ett företag som bryr sig om kunden tycker jag inte ni också ska undvika det!

*

*

***

EN TRAGISK HISTORIA eller REALEXAMEN HAL LUDVIKA 1957

***

Rolf och jag var klasskamrater i folkskolan. Sex år i folkskolan (dom två första åren kallades småskolan) gör att man lär känna varandra ganska väl. Vi var väl inte direkt bästisar men ändå kompisar. Jag  kommer ihåg att jag var hemma hos honom ibland i villan däruppe på Högbergsgatan. Som alltid när jag berättar om gamla kompisar dyker det upp udda minnen. Här kommer jag ihåg en gång när vi pratade om raketer, rymdraketer. Jag hade svårt att förstå hur raketmotorn kunde ge fart i rymden där ingenting fanns som raketstrålen kunde "ta spjärn" emot. Jag tänkte på hur det var att ro, när årorna tog spjärn mot vattnet och alltså kunde ge skjuts åt ekan. Men som sagt, i rymden, som är lufttom, hur gick det till? Rolf försökte tålmodigt förklara reaktionsprincipen men det gick utanför mina referens- eller erfarenhetsramar. Idag, efter ett antal år på teknisk fysik och diverse andra egna erfarenheter är ju impulsens invarians hos ett slutet system inte så svår att förstå. Faktiskt hade det räckt med att testa med att kasta en lite tyngre sten från ekan för att få det illustrerat.

*

Nåväl, det här är liksom bara bakgrundsminnen. Av någon anledning följdes vi inte åt på läroverket  men vi träffades då och då. Bilden här nedan är från hans realexamen på HAL Ludvika,Vasaskolan. HAL = Högre Allmänt Läroverk där Allmänt betyder att det var för både pojkar och flickor. På just den här bilden är det hans farmor och farfar som uppvaktar. Farfar, som hette Stefan Andersson, var den som startade en av den tidens mest kända affärer i Ludvika, Stefans. Den hade avdelningar, för glasögon, smycken och kameror och jag brukade extraknäcka på kamerasidan då och då. Farfar Stefan intresserade sig för hantverkarnas utbildning och var också den som startade hantverkarskolan (urmakarskola, sedermera också optikerskola) i Borensberg som följdriktigt fick namnet Stefansskolan och som fanns kvar tills 2013 då den flyttade till Motala.

*

Men återigen, det var Rolf jag skulle skriva om. Efter hans realexamen här 1957 (plus eller minus ett år) hade vi inte mycket kontakt. Men någon gång runt 1990, då han liksom jag var 50, läste jag i tidningarna att han hittats död på en gata i New York. Rolf hade bildat familj i Västindien någonstans, undrar om det inte var Haiti, och hade någon form av svenskt uppdrag där - kan det varit handelsattache´ kanske? Han hade också uppdrag för FN och hade nog många skäl att då och då vara i New York. Några mer detaljer kan jag inte, jag vet inte om orsaken till dödsfallet nå´n gång blev klar, om det var sjukdom eller något annat. Tragiken i historien om Rolf blev inte mindre av att hans yngre bror Bo och båda föräldrarna Märta och Stig också gick bort alldeles för tidigt. Familjen ligger nu begravd på kyrkogården i  Ludvika centrum och jag passerar graven när jag nån gång tittar till mina föräldrars grav där. Mina föräldrar fick båda leva till över nittio, det fick alltså inte Rolf.

*

Bilden har nog varit med i bloggen förut men jag tycker den är värd att ses igen. Inte var det många gånger jag träffade hans farföräldrar men jag minns dom väl. En beundrande blick får han här av farmor i alla fall

*

*

När jag ändå berättar om Rolf lägger jag med ytterligare en bild. Det är från min första hippa hemma i lägenheten på Karlavägen 31 och det är Rolf som dansar med  en annan av mina klasskamrater, Cri Östling. Dom hade inte sällskap men var ett fint par på dansgolvet. Den bilden är något år tidigare, gissar på 1955 eller 1956

*

***

FESTEN - INGET FÖR FOTONÖRDAR

***

Liksom dom flesta här på FS försöker jag utveckla min fotografi så gott det går och där är FS viktigt. Inte så mkt för feed-backen jag får utan mer för den rena träningen - jag ställer mig i allra fall oftast frågan hur andra kan tänkas uppfatta bilden innan jag lägger in den i en blogg. Men, också som de flesta andra här, lägger jag också in bilder med helt andra syften. Ibland, ganska ofta faktiskt, är bloggen bara en dagboksanteckning över vad jag gör av, eller med,  mina dagar. Andra gånger är det ren nostalgi. Nånstans i huset i Korsheden härförleden hittade I en bunt bilder som vi inte kollat på på många år. Det visade sig vara från närmaste grannen Björns 70- (eller 75-) årsfest. Alltså ren nostalgi, och även om jag tagit dom flesta av bilderna avsvärjer jag mig allt ansvar för bildmässighet och sånt. Här är som tur är datum inkopierat på bilderna, 28 juni 1991. Det är alltså 26 år sen. Inte jättelängesen men ändå ett kvartssekel . 70-årsfest därute på landet i ösregn och alla skulle vara utklädda såklart. Jag slås av att vi ser ut att ha genuint roligt. Och av hur söt I är. Och av hur många som inte lever längre, bla inte födelsedagsbarnet.

Samling uppe på landsvägen, I längst bak

*

Snart har eftersläntrarna kommit också

*

I hade gjort det här fina paraplyet till Björn med blommor, korvar, ölburkar mm hängande i spröten

*

Här sitter Erik och I (visst är hon snygg?)

*

Och här sitter Martin och jag och Annika tror jag

*

Björn uppvaktas såklart extra av tjejerna, Gunilla och Fredriks mamma, har tappat namnet

*

Mera säger Björn såklart och ser helt oledsen ut

*

Hilding, Björn, Ulla, Bengt, Ullas man, I, och så jag

*

Kanske har jag inte alls tagit nån bild utan fått dom av ngn annan, i det här sammanhanget och med det här syftet spelar det ingen roll såklart.

***

VÄGEN

***

*

*

***

SÖDERBÄRKE - DAGENS BROBILDER

***

*

*

*

*

*

***