SVÄRDET FRÅN EKÖN

***

Häromsistens frågade jag redan i rubriken om det funnits en bro mellan ön och fastlandet på östra sidan. Och visst hade det. En hel rad fina och informativa svar fick jag på FB-sidan - jag delar bloggarna som har med Finspång att göra med en Finspångsgrupp. I ett av svaren fick jag reda på att det hittats ett svärd vid brofästet på ösidan och infotext fanns på Mo Gård, sjukhemmet alldeles i närheten. Idag tillbringade jag först ett par timmar på ön, därefter letade jag rätt på texten. Så intressant tyckte jag att jag tar med hela texten här

*

Fiskaren Gustaf Karlsson, bosatt på Ekön under många år, hittade ett järnsvärd något år i 1900-talets början. Fyndplatsen var i sjön, alldeles intill brofästet vid den bro som en gång förband Ekön med fastlandet på Lundbysidan.

Svärdet hamnade under en längre tid i en vedbod, men "återupptäcktes" vid ett besök av brukspatron  Axel Ekman på Mo gård. Axel Ekman återkom senare tillsammans med en herre som förstod sig på fornfynd.Svärdet packades omsorfsfullt ned i en trälåda med träull och skickades till Historiska muséet i Stockholm där det finns idag.

Svärdet är ett medeltida svärd, 97 centimeter långt. Det har ett brett fäste och kallas därför 1 1/2 handsvärd. Trähandtaget, den sk kaveln, är borta. Svärdets klinga är mycket uppfrätt men med en synlig blodränna.

Efter fästets form kan man avgöra under vilken tidsperiod som svärdet har använts. Knappen har en tolvsidig kub med avfasade hörn.

Med hjälp av dessa data kan man fastställa att svärdet förmodligen använts under 1300-talets andra hälft, då man började använda överdragsutrustning. 1 1/2 handsvärd , som också kallades pansarstickare, användes i huvudsak av ryttare.

Vem kan ha använt detta svärd? Man vet att Ekön var bebodd redan under medeltiden. Man vet också att den medeltida vägen från Norrköping gick på södra sidan av Glan och över Dovern just på Ekön. Halvön Ängenäs i Glan ligger inte långt från Ekön. Under en period som svärdet användes ägdes och beboddes Ängenäs av väpnaren Ragnvald Magnusson och hans hustru Ranmfrid. Håkansdotter. Ramfrids bror var häradshövding i Bråbo under 1360-talet. 1347 var Ragnvald Magnusson fasteman vid ett jordskifte Lämmenäs och Kolstad

I Widegrens bok "Försök till beskrivning av Östergötland"  från 1817 kan man läsa:

"Tecken till raserade fästningsverk finns på Ekönicke långt från Ängenäs"

I början av 1400-talet omtalas en Ödger som bodde på Ekön. Kom svärdet från hans släkt eller var det något tumult  vid stranden av Dovern som gjorde att järnsvärdet  blev kvar i sjön? Det får vi aldrig veta.

*

Och jag som flera gånger därute tyckt mig se små rester av det förflutna!

***

HAR DET FUNNITS EN ÄLDRE BRO PÅ EKÖNS ÖSTRA SIDA?

***

Oavsett årstid och väder tycker jag om att vara ute på Ekön. Igår var det mulet men ändå hyfsat ljust när I och jag vandrade runt. Jag visade henne bla landfästet till vad som måste ha varit en bro till fastlandet på öns östra sida, det kommer ett par bilder i slutet på bloggen. Jag har inte gjort någon djupdykning i letandet efter fakta men det  jag hittat om Ekön på Google säger ingenting om den bron så det vore kul om någon som vet kan berätta.

*

För att landskapsbilder ska bli sevärda behöver om förstoras!

Våren på väg, isarna börjar gå upp så mer skridsko blir det knappast i år

*

Ekbackarna har kanske inte sina mest förföriska färger men är ändå vackra

*

Lavarna på aspstammarna, här nedfallna aspstammar, har däremot starka gula färger

*

Ganska blött var det, i förrgår både regnade och snöade det rätt mycket

*

Ekar finns det naturligtvis gott om, fattas bara när ön heter Ekön

*

Och det är inte bara asparna som har lavpåväxt, det finns på ekarna också

*

Här är vad som måste vara ett brofäste på öns östra sida. Det är också en vägbank uppbyggd som leder fram till det här brofästet.

*

Mitt emot, på fastlandssidan, finns också motsvarande brofäste i sten, alldeles till höger om vassruggen i mitten. På den sidan har jag aldrig gått så jag vet inte om det finns rester av gammal landsväg där

*

***

I UTKANTEN

***

Det hade redan börjat mörkna när jag gick ut. Behovet att få känna den kyliga luften och se ljuset bakom molnen tog över. Så hamnade jag varken ute "i naturen" eller i det lilla centrum Finspång har utan i ytterområdet i närheten av infarten från Norrköpingshållet. Några köpcentra, diverse små industrier, ett par rondeller, en tom sidogata och där bredvid den vältrafikerade Norrköpingsvägen med dubbelfiler åt båda håll. Inte en människa så långt jag kunde se där jag gick men massor av bilar på stora vägen intill. Och lite funderade jag över köpcentra med mängder av prylar och alla fyrhjuliga små plåtlådor där vi stänger oss inne på väg från hit till dit. Vi talar inte särskilt mycket med varandra, vi ler inte så ofta mot dom vi inte känner, vi sätter oss inte ner och pratar med vem som helst. Och ändå är det just det vi längtar efter - att få ha någon att prata med, att få en smula bekräftelse, ja till och med en smula kärlek så att vi vet att vi lever på riktigt och inte bara är marionetter som dansar för någon, gud eller ödet. Och det lilla vi visar varandra är kläder och make-up, mode och mobiler, tatueringar och muskler om vi har några. Prylar och jobb går också bra att tala om, liksom barnbarn och krämpor för oss äldre.

*

Men jag vill veta vem du är, egentligen. Vad drömmer du om och vad är det som plågar dig och vad ger dig dina största glädjestunder? Och om döden som finns där bakom, skrämmer han dig, liemannen?  

*

Men som jag heller inte hittar nån att prata med tittar jag bara mot månskäran och blåhimlen och den lilla aftonstjärnan i hörnet (syns förstorad)- jag tyckte precis hon blinkade lite åt mig

*

Önskar er alla en god natt!

***

ETT LIV TILL!

***

Läste i tidningen häromdagen att vi blir äldre och äldre. Alla prognoser slår fel, vi blir ännu äldre.

*

I Sverige är medellivslängden nu 82 år (kvinnor 84, män 80). Och vi är inte värst, fn är japanerna äldst med 84 i snitt. Vi ligger en bit ner på listan, plats 15-20 ungefär. En alldeles ny prognos visar nu att dom sydkoreanska kvinnorna förväntas bli den första grupp som når en medellivslängd på 90 år omkring 2030.

*

Ökningen av livslängd gäller inte bara den rika delen av världen, det går ännu fortare för mindre utvecklade länder. Mellan 1970 och 2010 ökade livslängden i Vietnam med 20 år,  i Bangladesh med 22 år (och i Sverige  med 8 år)

*

1840 levde norrmännen  längst i världen, i snitt 45 år. Ja, fyrtifem. (Under nödåren i slutet av 1700-talet kunde vi i Sverige räkna med att bli 30-35 år). Men låt oss utgå från norrmännen 1840 - 45 år. Det gör 190 år fram till 2030 då dom sydkoreanska kvinnorna räknas nå 90, i snitt. Alltså dubbelt så mycket. Eller ett liv till!

*

Höstbjörkar ute vid Stjärnvik

*

***

PÅ FÅGELEXKURSION

***

Efter att i regnet ha ägnat förmiddan åt räkningar och telefonsamtal och annat oviktigt lättade det ett tag mitt på eftermiddagen.  Och jag tänkte på Lenas blogg om and(e?) fotande som ett slags träning i fågelfoto och det behöver jag. Och kan ni i Stockholmsområdet åka till Råsstasjön för fågelutflykter tyckte jag att jag kan åka till Strömmen i Norrköping på fågelexkursion. Och jag kan ju bara berätta hur imponerad jag är av alla ni (Lena, Stefan, Gert, Jan.....) som verkligen fotar fåglar - örnar och hökugglor, hägrar och strömstarar och flygande! Efter en timme därinne och typ 165 bilder har jag kanske tio skarpa bilder på änder som promenerade kring fötterna på mig eller simmade fem meter ut - dom flesta dock fortfarande oskarpa. Och visst, kanske fem gånger, fick jag syn på en flygande fågel i sökaren, men sen tar kameran (eller skulle det kunna vara fotografen?) ett par sekunder till på sig att försöka fokusera och då är fågeln ifråga för länge sen försvunnen ur sökaren. Suck!

*

I alla fall blev det några bilder på en gräsand i tvagningstagen, han var ensam just då så det var ingen uppvaktning. Men jag ska visa barnbarnen att det finns fler som har kul i badet!

*

*

*

Och tom jag ser ju att det går att få skarpt med Tamronet, så ett porträtt får också komma med

*

****