BARA FÖR SYNS SKULL

***

Det tar emot lite att erkänna - men jag hänger inte riktigt med. Det går för fort. Och åt fel håll alldeles för ofta. Tycker jag. Jag förstår inte. Det gäller att prata fort och mycket. Aldrig vara svarslös. Det spelar uppenbarligen ingen roll vad man säger, bara man säger nå´t. Alla svar är lika mycket värda, oavsett vad man säger. Det gäller att vara fullt sysselsatt med alldeles menlösa tävlingar, från bakning till att hitta en partner. OS är mycket viktigare än IS. Ingen idrottsman eller -kvinna pressas på svar om vad man egentligen menar så som varje politiker pressas på varenda åsikt de uttrycker. Det viktiga är att man syns. Och hörs. Helst i TV. Och kommer man inte med i TV gäller det att få massor av likes. Nonsenintervjuer om vad man känner efter senaste matchen är viktigare än vad Löfven eller Kinberg-Batra egentligen vill åstadkomma. Eller hur det kan komma sig att att en politiker som Donald Trump är republikanernas kandidat till presidentposten för världens mäktigaste stat. Varför är bara ytan viktigt för media? Jag tror mig veta svaret på det. Media, TV alldeles särskilt, med program efter program som nagelfar företag och andra organisationer, granskas aldrig själva. Dom vill ha tittare, eller läsare då, om det är tidningar. Att vara populär är viktigare än något annat i världen. Dom ger oss program som dom tror, eller vet, att vi tittare vill ha. Och det är sport, nonsenstävlingar och Morden i Midsommar. En analys av IS kan komma en gång i kvartalet, sporten får vi varenda dag. Flera gånger per dag dessutom. För att inte tala om allt annat av betydelse, för hur världen kommer se ut i morgon. Eller om tio år.

*

Är jag tydlig nog? Ärkereaktionär och hopplöst passé kanske, vad vet jag. Men jag är helt övertygad om att media spelar en roll  mycket, mycket större roll än vad dom nånsin vill erkänna. Och allt är för syns skull. För att yta är viktigare än innehåll, för att kortsiktiga vinster är viktigare än långsiktig utveckling. För att popularitet är viktigare än innehåll. För syns skull helt enkelt.

*

För syns skull

*

***

BARA TRÄD

***

 Bara att få gå in i en sån här skog.....Stammarna står som klassiska pelare runt omkring mig. Varje andetag är fyllt av syre och av lukter - kåda, barr, våt jord, multnande löv. Marken är täckt av lager på lager av nedfallna, varmbrunröda barr, här och där med överdrag av  intensiv grön mossa. Stigen jag följer slingrar sig mjukt fram och dimman driver mellan stammarna och det är som att gå på en mjuk, extratjock matta. Överallt droppar det av livgivande fukt, det blänker bland barren. Det är tyst, inga fåglar hörs. Där framme blänker Lillskiren mellan stammarna. Jag njuter intensivt och alla bekymmer rinner liksom av, hjärtat känns lättare, andetagen blir djupare och jag känner mig helare och en som del av naturen runt omkring.

*

Förstora!

*

***

ZARAH LEANDER I FINSPÅNG

***

Ibland får man lära sig något nytt helt oväntat. Vi har bott i Finspång sen 1965, ändå visste jag inte att Zarah Leander också har bott här. Jag gjorde en av mina vanliga promenader ute vid Risinge i eftermiddags och parkerade på parkeringen bakom prästgården som låg där i eftermiddagssolen.

*

Prästgården vid S:ta Maria från trädgårdssidan

*

Utanför det röda huset ni ser till höger i bilden på prästgården hittade jag Lasse Torstensson och är det någon som kan gamla kyrkan och prästgården är det han. Han satt och väntade på att bröllopet i kyrkan skulle avslutas, därefter skulle Finspångs Musiksällskap, där Lasse är ordförande, hålla konsert. Hur vårt samtal gick minns jag inte, men Lasse kom berätta att Zarah Leander bott på prästgården några år runt 1930. Zarah gifte sig 1927 med Nils Leander och Nils adoptivfar, Pontus Leander, var då kyrkoherde härute i Risinge. Efter bröllopet bosatte sig Zarah och Nils  där på prästgården. Det giftermålet höll dock bara i fyra år.

En glad Lasse Torstensson ute vid prästgården

*

Så nu räcker det inte med att tänka på 800 års kyrkohistoria därute, det går bra att tänka på svenskt nöjesliv för ca 90 år sen också.

***

FINSPÅNGSKVÄLL

***

Rakt genom Finspång på kvällspromenad en höstkväll

*

Hemmagatan Pirvägen tar sig ut på genomfarten, Bergslagsvägen

*

Så centralt man kan komma i Finspång men inga bilköer precis

*

Tom industribyggnader kan vara stramt vackra, här Siemens

 *

***

DEN NYA TIDEN OCH DEN GAMLA

***

Nya prylar sköljer över oss hela tiden - bilar, mobiler, datorer, kameror. Hur länge är en bil någorlunda modern - 10 år? Och en mobil - 2 år kanske? Datorer, kameror . 3, 4 eller kanske 5 år? Och köket och badrummet - 20 kanske? Och reklamen finns överallt, påverkar oss på alla nivåer, medvetet och undermedvetet. Och jag låter mig så klart också påverkas. 

*

När jag tittar på det som finns i mitt sovrum i fritidshuset i Korsheden blir jag glad och känner mig lugn. Överkastet som mamma vävt någon gång på 40-talet när hon var hemma hos mormor och morfar i Deje. Kanske tom på 30-talet. Antagligen tillsammans med mormor Olga, född runt -80. Ja, alltså 1880. Vi har en del textilier som hon, Olga,  gjort också, hon var duktig med vävning bla. Jag kommer inte byta bort det överkastet så länge jag lever. Överkastet är ungefär 75 år vid det här laget. På väggen ovanför hänger en liten matta I vävt för säg 25, kanske 30 år sedan. I hörnet där nere till vänster skymtar ett gammalt träbord som kommer från I:s föräldrar. Bara kudden är ny som ni ser.

*

Jag förstår att det här är ålderstecken, att det gamla blir så värdefullt igen. Samtidigt är det ovedersägliga fakta att gamla saker gjordes i en helt annan tidsanda, med helt andra tidsperspektiv. Och det tog ofta lång tid att tillverka tingen, så lång tid att något av tillverkarens själ kan anas i produkterna. Åtminstone är det lätt att inbilla sig om man vill. Och jag önskar er god natt alla, nu går jag och lägger mig där.

***