KORSEDEN 1 MAJ OCH FÖRSTA SONDERINGEN -DAGNYFIKA I KORSHEDEN I SOMMAR?

***

Jas, vårbruk får jag väl kalla räfsning av löv. Det är bara under det stora  pilträdet och pilbuskarna det är helt nödvändigt, där ligger löven i riktigt täta mattor. Ibland krattar jag på hösten, ibland, som i år på våren. Eftersom vi inte bor permanent här så gäller det att tima rätt  och det funkar inte alltid, rätt var det är är det bara ösregn eller tom frost då på höstkanten och inte krattat, då får det bli på våren i stället.

Nu är det mesta gjort, det blir väl lite finkrattning nästa besök, i eftermiddag åker vi tillbaka till Finspång. Och nästa gång, då hoppas vi att solen och värmen som vi nu kan se i prognoserna gett resultat i form av utslagna björkar och friskt grönt gräs. Just nu ser det fortfarande lite grått och tråkigt ut. 

*

Det är ju långt kvar till juli, men om några av er tycker det skulle vara trevligt föreslår jag en Dagnyfika i Korsheden också i år. Jag vet ju att juli är semestermånad och för mig skulle det gå lika bra i juni. Det är ett tag kvar som sagt men det skulle vara kul om det gick att få ihop ännu flera i år. Det finns ju FS-bloggare i både Ludvika och Grängesberg, där då är avståndet inte så stort. Inte heller från Borlänge, Falun och Säter!

*

***

NORTHBOUND

***

*

*

***

BARAVARA OCH VIKARBYN

***

I går var vi upp till Rättvik och Backa för att hälsa på I:s syster och väl uppe där vid Siljan vill jag gärna hälsa på i Vikarbyn och Baravara. Under en tioårsperiod kändes Baravara som ett andra hem, en plats att hämta kraft på. Det är det fortfarande men idag har jag mycket lättare att hämta det jag behöver inifrån, från mig själv, och har inte samma behov att av det skälet åka dit. Säkert skulle jag fortsätta ändå om kroppen tillät, nu gör den inte riktigt det.

*

Men det är ändå en stor glädje att bara gå runt i Vikarbyn, jag älskar alla träbyggnader som är påbyggda i steg efter steg, inte minst Baravarabyggnaderna. Självklart var jag in för att hälsa på, och eftersom Who is in just pågick smög jag mig tyst in i köket och hittade Petra. Det borde vara 15 år sen jag såg henne första gången däruppe och det känns alltid lika fint. Den här gången mötte jag också Karin som jag aldrig tidigare träffat. Det är lika fantastiskt varje gång att gå i Baravara, all det utanpå och i periferin rinner liksom bara av när jag går in genom dörren, kvar är bara närvaron där.

*

*

På promenaden i byn dyker också dom välbekanta gatunamnen upp, mysigt

*

*

*

Önskar er alla en fin helg!

***

ALFRED NOBEL OCH BOFORS HOTELL

***

I torsdags när vi hälsade på min storasyster Sigbrit i Karlskoga bestämde vi oss att äta lunch på Bofors Hotell.  Ett fantastiskt fint hotell som från början av 80-talet är öppet också för andra gäster än Bofors. Den vackra byggnaden i klassisk italiensk villastil invigdes 1930 och var under de första 50 åren endast avsett för Bofors och dess gäster. Jag har ju under andra halvan av mitt yrkesliv till stor del arbetat inom Celsius-och Saab-koncernerna så jag har haft en hel del kontakter med Bofors och alltså haft förmånen att då och då besöka hotellet. Det håller fortfarande synnerligen hög standard, både på mat och boende. Nu bestämde vi oss att äta lunch där, vi visste ju att dagen skulle bli både lång och känslomässigt påfrestande. Vi valde affärslunch som serveras en trappa upp där också salongerna ligger och den smakade helt superbt - som vanligt. Och att  nån gång då och då kosta på en lunch SOM inkl förrätt, huvudrätt, lättöl och kaffe kostar 225 kronor känns inte som någon oöverstiglig lyx.

*

Klassisk fasad i italiensk villastil. Och I har också en blå jacka!

*

Salongerna är stora och rymliga och atmosfären är lågmäld och avspänd

*

Lyxiga? Javisst är dom det, salongerna, men alltså byggda och inredda 1930. Självklart har mycket  restaurerats men på ett försiktigt och pietetsfullt sätt

*

Invid ena trappan upp till andra våningen hittar vi en byst av Alfred Nobel

*

Alfred Nobel föddes 1833 och blev kemist och så småningom en synnerligen duktig affärsman. Dom riktigt stora pengarna tjänade han på dynamiten som var hans uppfinning och den förmögenhet han åstadkom är fortfarande grunden till Nobelpriset. Han var inte bara affärsman och uppfinnare, han hade en stark tro på människan och hennes utveckling och det var alltså Alfred Nobel själv som instiftade Nobelpriset i sitt testamente . Inte så underligt att inte bara hans byst finns där vid trappan utan i vestibulen också hans porträtt

Porträtt av Alfred Nobel

*

*

***

REAL WORK

***

*

*

***