Khalad Photography Blog
100/29c - DÅ, NÄR TIDEN INTE FANNS
***
Då, när tiden inte fanns, var alla somrar förtrollade. Solen lyste från en evigt blå himmel och tornsvalorna svirrade där uppe, alldeles särskilt runt balkongen där mormor och morfar drack morgonkaffet och jag min choklad. En alldeles lagom vind satte björklöven i rörelse så att dom glittrade i solskenet och efter alla dikeskanter och vägrenar böljade knähögt mjukt gräs som kittlade benen. Mats och jag utforskade alla småvägar och stigar runt omkring och grönskan var som ett grönt, gnistrande rum. Smultron behövde vi inte leta efter, dom fanns vid just dom vägkanter där vi gick och det fanns alltid timotejstrån att trä upp dom på. När vi ville ha riktigt mycket smultron gick vi efter banvallen på den lilla smalspåriga järnvägen. Hemma igen hällde vi dom på filbunkarna som stod uppradade på fönsterbrädan i köket och ibland fick vi tillåtelse att springa ner till isdösen och hämta gräddkannan. Nån enstaka gång per sommar regnade det, men aldrig mer än tio minuter och alltid ett sånt där varmt sommarregn med en intensivt lysande regnbåge efteråt.
Vattnet i Skivtjärn var grönblått och sanden vid stranden var mjuk och len och varm att ligga i. Där smakade hallonsaften och bullarna allra bäst. Efteråt kunde vi plocka lite blåbär mellan tallarna. Efter middagen gick vi antingen och metade, Mats och jag, nere vid älven, eller så gick vi till biblioteket och lånade böcker. Då gick vi oftast barfota på dom fortfarande solvarma träsyllarna utefter järnvägen, dom få tågen hörde vi på långt håll, och luften dallrade lite i den sköna värmen. Kontrasten blev stor när vi kom in på det kalla betonggolvet i biblioteket. Jules Verne var favoritförfattare och jag glömmer aldrig kapten Nemo och En världsomsegling under havet. På kvällarna läste jag tills morfar dragit upp moraklockan i köket och hört nyheterna och väderleksrapporten i deras rum, det enda sovrummet, jag och mina syskon och mamma sov i vardagsrummet. Så trygg har jag aldrig somnat som där.
*
*
Åren runt 1950 i Deje, Värmland. Bilden tagen omkring 1955, flera år efter att mormor dött.
***
100/19b - ISLOSSNING
***
Solen tittade fram också idag så det blev Horns udde och islossningen i Glan igen. Långa råkar, öppet vatten eller fortfarande is, allt beror på åt vilket håll jag tittar. Typisk marsvår med andra ord.
*
*
*
*
*
***
100/19 - TYSSLINGEN IGÅR 2700 SÅNGSVANAR
***
Nu ökar antalet sångsvanar uppe vid Tysslingen snabbt. Igår hade dom räknat in 2700, förra veckan var jag också där, då var det drygt 400. Jag har ju varken utrustning eller kompetens för fågelfoto men njuter av stämningen och ljuset däruppe. Jag brukar åka dit på eftermiddagarna och då är det starkt motljus om det är sol så egentligen är väl inte ljuset bra ur fågelbildssynpunkt men jag gillar motljuset
*
Och fåglarna matas förstås, annars skulle det inte vara så många just där. Trots att det är gott om ytor blir det ändå riktigt trångt och ett riktigt kackel
*
Egentligen är det så här det ska se ut.....
*
.....så jag känner mig lätt handikappad men det är lika skoj ändå
*
Under gårdagen testade jag mitt gamla Sigma igen, 100-300, alltså lite längre än 70-200 ovan, ihop med A7S:en. Den har ju bara 12 Mpix och det syns rätt väl när jag croppar bilderna. Dom första nedan är dock inte croppade och då funkar det ok. Här är det en ganska stor flock mindre änder som rörde sig i snabba kast på lite längre avstånd, har ingen aning om vilken fågel det är, säkert någon annan som kan gissa
*
*
Ibland kom sångsvanarna nära och det är alltid roligt
*
För mig blir det dock oftast bilder mot den fina himlen i väster
*
Då och då kommer nya svanar till den trångbodda matplatsen och andra lämnar
*
Klockan närmar sig 6 och månen börjar ta över
*
Solen är dock ännu inte helt under horisonten
*
Sista bilden innan jag vänder åter mot Finspång får bli ytterligare en svan som lämnar våra trakter för fortsatt resa norrut
*
Trevlig helg!
***
100/18b - NU SLÄPPER DEN GREPPET.....
***
......om Glan, isen. Från förmiddagen idag, nära Horns udde
*
*
***
























