RISINGEPROMENADEN

***

Vi går den varje dag, för det mesta två gånger om dagen. Enformigt? Inte alls, vackrare promenadväg är svårt att hitta. Såklart finns det många fler vackra promenadvägar men I mår bra av att känna igen sig så mycket som möjligt, i en värld som blir allt mer svårbegriplig. Just den här eftermiddagen, i söndags eftermiddag, gick jag själv, ändå blev det samma. Klart och vindstilla, med en temperatur som snabbt föll när solen sjönk. Och med mer uppmärksamhet på tänkbara fotoobjekt än när vi går båda. A99:an med 135:an. Inga märkvärdigheter, alla bilder är från samma promenad. Ja, utom den sista då som jag fotade på hemvägen. Dom flesta träd är avlövade, utom ekarna som alltid är sist. 

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

VAR ÄR VOLVON?

***

Kraft och teknik. Två Scania, en DAF och en MAN. Men var är Volvon?

*

Bilden är från lastbilsverkstan i Finpång, tagen i förrgår

*

***

ETT STÄNK AV VEMOD

***

Kanske är jag lite blödig, men det behövs inte mer än att himlen öppnar sig en aning vid kvällningen, tillräckligt för att se det där blekblå som övergår i dunkelblått, förrän jag känner ett stänk av vemod. Suget ut i oändligheten, bortanför det blåa. Tidens och rummets oändlighet. Ja, och så vi då. Du och jag. Ett par blinkningar i evigheten. Nära och långt borta på samma gång. Universum och fjärrvärmeverket liksom. Ibland tänker jag att det skulle vara mer av det inre än det yttre här på bloggen, mer av känsla och mindre av saker. Fast det skulle bli för flummigt förstås. Ändå, längst inne, tror jag att vi alla drömmer om en tillvaro med mer kärlek, mer glädje, mer frihet. Och frid.    

*

*

***

APROPÅ HIMLAR - NÄSTAN SOM VANLIGT IGEN

***

Kondensslingorna har nästan varit borta ett tag. Nu börjar det se ut som vanligt igen. Tyvärr. 

*

*

***

KVÄLLSLJUS ÖVER BARKEN

***

Fotat från Spången förstås. Där går jag i stort sett varje dag när vi är i Korsheden. Den här bilden är från 10 augusti. Genom hela sommaren var det gott om vackra molnformationer. 

*

*

***